Världen är upp och ner

Elva dagar har jag varit nykter sedan mitt senaste återfall. Tre sjukskrivningar från jobbet har jag haft de senaste tio veckorna. Världen är upp och ner på grund av coronaviruset, och jag försöker att anpassa mig till vår nya verklighet – som de flesta av oss. Fast jag kan inte skylla allt mitt dåliga mående och alkoholdrickande de senaste månaderna på coronaviruset.

En riktigt tuff månad

Februari var en riktigt tuff månad för mig, mestadels på grund av jobbet. Jag kände mig riktigt utanför där, till största del på grund av min chef. Jag upplevde det som att hon exkluderade mig från möten, inte fullföljde det hon och jag hade kommit överens om och att hon struntade i att informera mig om vad som hade sagts på möten när jag inte varit med och vad som var aktuellt på arbetsplatsen. Två av mina sjukskrivningar kom i samband med detta. Till slut på mitt medarbetarsamtal berättade jag hur jag kände och sedan vände det lite. Mars månad var faktiskt helt OK, tills coronaviruset kom till Sverige på allvar.

Min rädsla har blivit verklighet

Ironiskt nog, för mig, innebär det här med social distansering, på grund av coronavruset, att mina försök till att bli mer social helt har fått ta en paus. Det känns som att min inre verklighet med social ångest har manifesterat sig i ute hela världen. Håll avstånd från varandra och stanna hemma. Att umgås med varandra kan vara farligt. Det är uppmaningarna här i Sverige och runt om i de flesta länder. Exakt så har jag känt i hela mitt liv! Nu har den rädslan blivit verklighet.

Och nu är jag riktigt förvirrad, för det känns som att jag backar i min mentala utveckling. Samtidigt försöker jag att komma ihåg att det faktiskt kan vara farligt att vara social nu, på riktigt! Men är det något jag är en mästare på så är det att hålla avstånd från människor. Så jag borde klara mig bra i den här pandemin. Fast mina ångestnivåer har skjutit i höjden igen de senaste veckorna, mestadels på grund av coronapaniken – den har smittat mig.

Terapin

Min kurator var sjuk när vi skulle ha vårt senaste samtal, vilket var en lättnad på ett sätt för jag fick väldigt mycket ångest av tanken på att sitta i ett litet rum med honom i en timme. Hur många människor träffar inte han liksom (som kan smitta honom)… Och varför var han sjuk? Men nu har jag inte träffat honom på fem veckor, och jag känner ganska starkt att jag inte vill fortsätta med terapin just nu. För att jag får för mycket ångest varje gång jag går ut, speciellt när jag ska träffa människor.

Jag har en tid på onsdag hos kuratorn, som jag troligtvis kommer att avboka. Jag ska ringa imorgon. Självklart har jag ångest inför det också, att ringa. För egentligen vill jag fortsätta i terapin, men jag klarar inte av det just nu på grund av all ångest jag har. Och min hjärna är helt kidnappad nu ändå av allt som händer i världen, så jag skulle inte kunna jobba med mig själv på något bra sätt i dagsläget känner jag. Men hur ska jag förklara detta för min kurator? Han kommer garanterat inte att försöka övertala mig att fortsätta om jag inte vill, det vet jag. Samtidigt önskar jag att han kunde säga något som lugnar ner mig i den här röran. Vi får se hur det går.

Nuläget

Världen är upp och ner, men jag börjar vänja mig lite nu. Tack gode Gud så har jag semester den här veckan! Välbehövligt. Mina ångestnivåer har sjunkit lite och jag har varit nykter ett litet tag i alla fall.

På mitt jobb har vi möjlighet att jobba hemifrån, men av någon anledning har ledningen bestämt att vi ändå ska vara 50 procent på plats just nu. Obegripligt för mig?! Vi är en stor arbetsplats med cirka 250 medarbetare, så mycket underligt i min värld att inte alla som kan får jobba hemifrån då? Fortsätter det så nästa vecka med, då jag ska vara på jobbet, kommer min ångest att skjuta i höjden igen. Men, jag har i alla fall ett rum att sitta i där och jag kommer säga att jag endast är med på möten via Skype. Det tror jag kommer att hjälpa att hålla nere min ångest lite i alla fall.

Så, det har varit några riktigt jobbiga månader – av olika anledningar. Jag känner inte att jag har någon riktigt tydlig plan över hur min framtid ser ut just nu. Men idag mår jag OK och idag kommer jag att vara nykter. Jag får vara nöjd med det i nuläget helt enkelt.

Var rädda om er där ute!

//A.L

Nykter alkoholist?

När kan man kalla sig för en nykter alkoholist egentligen? Nu har jag varit nykter i 39 dagar, är jag en nykter alkoholist då? Egentligen tycker jag inte om att kalla mig för en alkoholist, inte ens en nykter alkoholist. Mest för att jag inte tycker om att sätta en etikett på mig själv. Men jag uppfyller alla kriterier som det innebär att vara en alkoholist, så jag är väl en då. Fast jag ser mig mer som en person som har problem med alkohol, som inte kan hantera den på rätt sätt.

Missbrukare eller beroende?

Egentligen är det väl inte många som använder ordet ”alkoholist” idag känns det som. Det heter mer alkoholmissbrukare eller alkoholberoende, att man har ett missbruk eller ett beroende av alkohol. Jag har varit beroende av alkohol, nu ser jag mig själv som en missbrukare av alkohol. För att jag fortfarande använder alkoholen på fel sätt, men jag dricker inte lika ofta eller lika mycket nu som när jag var beroende.

Samtidigt är det väldigt lätt för mig att trilla in i ett beroende när jag börjar dricka alkohol. Eftersom jag alltid tappar kontrollen över mitt drickande när jag sätter igång. Lite snurrigt kanske, men så resonerar jag.

Nykter alkoholist

Hur som helst, nu har jag varit nykter ett tag. Det känns bra, men jag känner mig inte alls som en stabil nykter alkoholist. Tankarna på att dricka alkohol far runt i huvudet varje dag. Suget efter alkohol kommer och går hela tiden. Jag har bestämt mig för att dricka alkohol några gånger, men sedan har jag backat ur. Så det är inte alls säkert att jag kommer att hålla i den här nykterheten alltför länge till. Samtidigt vill jag verkligen inte dricka alkohol. Det är en ständig kamp det där, att vara en nykter alkoholist. I alla fall för mig.

Bara lite tankar så här en nykter lördagskväll. En dag i taget. 🙂

Lite mer läsning

Lite mer att läsa om alkoholism, missbruk och beroende:
Anonyma Alkoholister – Mer om alkoholism
Drugsmart – Fakta beroende och missbruk
1177 – Alkoholberoende, tecken och behandling


//A.L

Det var ett tag sedan

Det var ett tag sedan jag skrev. Det har varit lite upp och ner för mig, som vanligt egentligen. Några återfall har det blivit, också som vanligt. Det där med hel nykterhet verkar inte vara min grej…

Stress och ångest

Stress- och ångestmässigt har det varit lite bättre än för några månader sedan för mig. På jobbet har det lugnat sig lite med min chef och situationen med vart jag ska sitta. Och terapin som jag går i har börjat ge mig svar på frågor om mig själv som jag har haft väldigt länge, lite jobbiga svar men bättre än att inte veta varför jag är som jag är. Kanske jag skriver mer om det lite längre fram, det känns lite för nytt för mig fortfarande för att dela med mig.

Sug efter alkohol

Jag har en del sug efter alkohol dock, så det känns som att jag kommer att trilla dit igen innan det här året är slut. Min motivation till att stå emot suget efter alkohol är inte jättestor direkt. Frågan är mest när jag kommer att trilla dit. Jag jobbar på måndag, men sedan är jag ledig till den 7 januari 2020. Så jag har försökt att hålla mig ifrån Systembolaget idag för att hålla mig nykter tills min ledighet i alla fall. Och det verkar som att jag kommer att lyckas med det åtminstone.

Min jul

Min jul har varit riktigt bra måste jag säga. Jag firade jul i Stockholm med familj och lite släkt. Det var väldigt trevligt och roligt, det var ett tag sedan jag var där – några år. I söndags var vi en sväng på julmarknaden i Gamla stan och sedan runt Stockholm lite. Mysigt. Även julafton var lyckad. Jag var lite orolig över om det skulle bli mycket alkohol under dagen som jag skulle behöva tacka nej till, men vår julafton blev ganska alkoholfri faktiskt. Så det var en stor lättnad. Jag behövde bara tacka nej en gång. I onsdags kom jag hem igen. Och nu är det bara några dagar kvar på 2019.

Inte slut än

Jag tänker inte sammanfatta det här året än. Däremot vill jag önska alla som svänger förbi här en fortsatt trevlig helg. Och så hoppas jag att ni också har haft en bra jul. På återseende. 🙂

//A.L

Varför gör jag så här?

Så jag drack alkohol i måndags och i tisdags och i onsdags…och nu mår jag skit. Såklart! Varför gör jag så här? Jag tänkte att jag skulle experimentera i måndags och se om jag klarade av att bara dricka lite grann alkohol åt gången under en längre period, istället för att, som jag brukar göra, hälla i mig alkohol tills jag däckar. Det är väl så man dricker lite mer normalt tänkte jag. Vem vet, det kanske jag klarar av nu? Det var ett tag sedan jag försökte i alla fall. Det blev ett ganska misslyckat experiment…

Telefonsamtalet

I måndags köpte jag en 35 centiliters vodka, sex stycken 33 centiliters starköl och två 50 centiliters starköl på Systembolaget. När jag var och handlade och helt inne i att jag äntligen skulle få dricka alkohol ringde en elektriker upp mig, som jag hade sökt sedan innan, för att boka en tid. Jag behövde hjälp med att installera en takfläkt/lampa. Klocka 07:15 ville han komma på tisdagen. Jag bara kände, NEJ! Jag ska supa idag! Skit! Men jag sa ja och tänkte att jag inte skulle dricka så mycket alkohol ju, så det går säkert bra. För jag tänkte absolut inte ändra mina planer på att dricka alkohol för att han skulle komma.

Experimentet

Jag började med att dricka två snaps och en starköl till maten i måndags, som egentligen skulle varit en snaps och en öl. Sedan gjorde jag ett litet uppehåll innan jag hällde i mig resten av vodkaflaskan och en starköl till. Jag minns inte ens att jag drack den sista ölen. Men spriten var slut så det måste varit därför jag tog en öl till. Ett ganska misslyckat experiment med andra ord. Jag blev även förvånad över hur lätt och snabbt jag drack upp vodkan, det kändes som att dricka vatten…

Baksmällan

Dagen efter mådde jag riktigt dåligt, skitdåligt! Jag måste helt glömt att elektrikern skulle komma när jag söp. Men jag hade ställt alarmet så jag gick upp kvart i sju och duschade för att försöka att dölja eventuell ”bakis”-doft för elektrikern. Elektrikern kom, jag var trevlig och han verkade inte tycka att jag luktade eller betedde mig konstigt. Lampan blev installerad och sedan var det tillbaka till sängen. Ingen mer alkohol idag, tänkte jag. Jag tog till och med ut resten av ölen ur kylskåpet. Men på eftermiddagen åkte två öl in i kylen igen och sedan ner i min mage. Igår drack jag resterande fyra starköl.

Varför gör jag så här?

Alltså, vad sysslar jag med? Varför gör jag så här? Den första fyllan efter en tids nykterhet är skön, men resterande av drickandet blir mer för att dämpa alkoholångesten och att göra mig av med alkoholen. Så andra- och tredjedagsdrickandet känns mer som ett tvångsbeteende än någon slags njutning. Ändå häller jag i mig alkoholen som om jag inte hade något annat val.

Men nu har jag ingen mer alkohol hemma och suget efter alkohol är borta, för den här gången. Jag önskar bara att jag kunde minnas allt det här sjuka när suget efter alkohol börjar ta över igen. När mitt andra jag börjar vakna till liv. För jag verkar få någon slags kolossal minnesförlust inför varje återfall. Att jag aldrig lär mig… Varför gör jag så här?

//A.L

Äntligen semester!

Idag är min första riktiga semesterdag och jag säger bara – äntligen semester! De senaste veckorna, ja månaderna, har varit riktigt kämpiga. Mycket jobbstress, ångest och alkohol. Jag är trött och sliten, det känns i kropp och sinne. Så den här semestern är välbehövlig och mycket efterlängtad!

Ett återfall till

Jag trodde att jag skulle klara mig utan fler återfall tills min semester, men förra veckan var ännu en tuff en och jag trillade dit en gång till i onsdags. Jag köpte två vinflaskor, men drack bara en, för jag ville egentligen inte dricka alkohol utan bara sänka tempot i hjärnan och i kroppen. Som tur var räckte det med en vinflaska för att vagga mig till sömns. Den andra vinflaskan ligger fortfarande i garderoben…

Äntligen semester

Men nu har jag som sagt äntligen semester, fyra veckors ledighet där jag faktiskt inte har något större inplanerat. Jag ska mest fixa i ordning huset inför värderingen jag ska göra, troligtvis i september. Och det här är en ny erfarenhet för mig ska jag berätta, att inte ha något jätteprojekt framför mig att planera (och stressa upp mig) inför. Det känns mycket konstigt. Jag vet knappt vad jag ska göra?

Idag är det riktigt varmt ute, runt 30 grader. Jag har gått en promenad och sedan styrketränat. Det är för varmt för att göra något annat tycker jag så jag har placerat mig framför tv:n faktiskt. Jag har inget direkt sug efter alkohol eller planer på att dricka just nu. En debatt som är skön att slippa ha i huvudet, att också få lite semester ifrån.

Framtidstankar

Mina tankar just nu kretsar mest kring hur hösten kommer att bli. Hur jag vill att den ska bli. Vad jag ska fokusera på i mitt liv framöver. Jag känner nog att det lutar åt att jag behöver bearbeta klart min uppväxt och unga vuxna liv samt att försöka reda ut hur tusan jag ska lösa det här med relationer. Och att ta reda på en gång för alla vad jag egentligen har för typ av problematik, för jag förstår inte riktigt det? Ja, ångest och alkoholmissbruk. Men vad innebär det egentligen?

Så även om jag äntligen har semester snurrar mina tankar vidare, som vanligt. Men jag försöker att hålla mig lugn och leva här och nu. Det ska bli mycket intressant att se hur de här fyra veckorna kommer att utveckla sig. För jag har inte tänkt så mycket på vad jag ska göra under min semester, utan mest försökt att överleva tills min semester. Och nu är den här, nu har jag äntligen semester – från jobbet i alla fall.

//A.L