Det blev ingen alkohol

Senast jag skrev här var jag helt säker på att jag skulle trilla dit igen, men det blev ingen alkohol. Jag vet inte vad som hände? Jag tog mig igenom det jobbigaste suget efter alkohol, för jag ville inte dricka innan min ledighet skulle börja – på nyårsafton. Men efter att jag hade gjort det kom det där riktigt starka suget efter alkohol aldrig tillbaka. Och nu har jag varit nykter i fyra veckor. Där ser man. 🙂

Jag mår bra

Jag mår faktiskt ganska bra just nu. De senaste sju dagarna, som jag har varit ledig, har varit väldigt härliga. Jag har tagit det lugnt, fixat lite hemma, varit ute och shoppat lite och kommit igång med träningen och kosten på ett bra sätt. Det var längesedan jag har haft så lite ångest och så lite sug efter alkohol som de senaste sju dagarna. En underlig, och skön känsla. Men imorgon börjar jag jobba igen…

Som vanligt efter en lite längre ledighet då jag har lyckats att nå den här ”må-bra-känslan” känner jag en stor oro inför att börja jobba igen. För då brukar jag sugas in i jobbkarusellen igen och tappa bort mig. Jag hoppas verkligen inte det blir så den här gången. Jag har fått lite råd från min kurator om hur jag kan hantera mina stresspåslag när de triggas igång, så jag ska försöka att komma ihåg det och testa hans råd. Men jobbångest inför morgondagen har jag.

Det blev ingen alkohol

Fast oavsett hur det går imorgon, har det gått bra de senaste veckorna i alla fall. Det blev ingen alkohol, när jag var helt säker på att det skulle bli det. Och jag har haft en bra jul och en riktigt skön ledighet. Så jag avslutar med den känslan. 🙂

God fortsättning på er där ute!

//A.L

Det var ett tag sedan

Det var ett tag sedan jag skrev. Det har varit lite upp och ner för mig, som vanligt egentligen. Några återfall har det blivit, också som vanligt. Det där med hel nykterhet verkar inte vara min grej…

Stress och ångest

Stress- och ångestmässigt har det varit lite bättre än för några månader sedan för mig. På jobbet har det lugnat sig lite med min chef och situationen med vart jag ska sitta. Och terapin som jag går i har börjat ge mig svar på frågor om mig själv som jag har haft väldigt länge, lite jobbiga svar men bättre än att inte veta varför jag är som jag är. Kanske jag skriver mer om det lite längre fram, det känns lite för nytt för mig fortfarande för att dela med mig.

Sug efter alkohol

Jag har en del sug efter alkohol dock, så det känns som att jag kommer att trilla dit igen innan det här året är slut. Min motivation till att stå emot suget efter alkohol är inte jättestor direkt. Frågan är mest när jag kommer att trilla dit. Jag jobbar på måndag, men sedan är jag ledig till den 7 januari 2020. Så jag har försökt att hålla mig ifrån Systembolaget idag för att hålla mig nykter tills min ledighet i alla fall. Och det verkar som att jag kommer att lyckas med det åtminstone.

Min jul

Min jul har varit riktigt bra måste jag säga. Jag firade jul i Stockholm med familj och lite släkt. Det var väldigt trevligt och roligt, det var ett tag sedan jag var där – några år. I söndags var vi en sväng på julmarknaden i Gamla stan och sedan runt Stockholm lite. Mysigt. Även julafton var lyckad. Jag var lite orolig över om det skulle bli mycket alkohol under dagen som jag skulle behöva tacka nej till, men vår julafton blev ganska alkoholfri faktiskt. Så det var en stor lättnad. Jag behövde bara tacka nej en gång. I onsdags kom jag hem igen. Och nu är det bara några dagar kvar på 2019.

Inte slut än

Jag tänker inte sammanfatta det här året än. Däremot vill jag önska alla som svänger förbi här en fortsatt trevlig helg. Och så hoppas jag att ni också har haft en bra jul. På återseende. 🙂

//A.L

En lite lugnare vecka

Det har äntligen varit en lite lugnare vecka för mig den här veckan. Det var verkligen längesedan jag hade en sådan. Den började med en hel del ångest dock, mest på grund av att jag hade medarbetarsamtal på jobbet i tisdags. Och jag var nära ett återfall under veckan. Men för en gång skull gick båda sakerna bra.

Medarbetarsamtalet

Medarbetarsamtalet gick OK. Min chef verkar ha tagit till sig av vad min kurator sa till henne. För jag kände mig inte så pressad av henne i samtalet som jag brukar göra när jag berättar hur jag vill ha det. Hon har börjat att låta mig faktiskt ta saker i min egen takt, och slutat försöka att övertala mig till att göra saker på hennes sätt. Jag hoppas att det fortsätter så, för det känns som en stor lättnad.

Hon verkar dock vara inställd på en fortsatt kontakt med min kurator och en mer strikt uppföljning av mitt mående. Vilket jag tror beror mycket på att hennes chef nu är inblandad, på grund av det där intyget till rummet. Så jag känner ändå att jag har ögon på mig liksom. Men det känns ändå som att jag kan andas lite lättare på jobbet nu.

Och på tisdag kommer jag att flytta till det fasta rummet, som ligger där resten av arbetsgruppen sitter. Lite nervöst, men jag tror att det kommer att bli bra. För bara att få ett fast rum kommer att bespara mig en hel del oroande. Vilket jag hoppas kommer att ge mig energi till att orka utmana mig själv lite mer på jobbet och börja gå lite framåt i min utveckling där. Det hade varit gott.

Nära ett återfall

Trots att det var en lite lugnare vecka för mig var jag väldigt nära ett återfall under veckan. På grund av all reststress i min kropp. Jag ville bara ha något som lugnade ner mina nerver och tankar. För kaoset i kroppen upphör inte med en gång bara för att det största hotet är borta. Det tar ett tag för hela mig att hänga med där.

I fredags hade jag bestämt mig för att åka till Systembolaget, efter några timmars inre kamp om fördelar och nackdelar med att dricka alkohol och så vidare. Som egentligen pågått hela veckan. Men då var det, antingen gör du det eller inte. Bestäm dig! Jag var på väg ut genom dörren. Men i sista sekunden ändrade jag mig. Min kropp ville inte iväg, det tog bara stop.

Det var första gången jag tog mig igenom ett sådant starkt sug, själv liksom. Inga mediciner eller samtal med någon. Och det där riktigt starka suget kom inte tillbaka heller, som det brukar göra. Så det var en ny upplevelse för mig, att inte trilla dit under ett sådant intensivt sug efter alkohol. Nu har jag varit nykter i 24 dagar. 🙂

Julpynt

I år är jag en av de där människorna som julpyntar alldeles för tidigt. Haha. Eftersom det har varit en lite lugnare vecka, och helgen inte behövdes ägnas åt att återhämta mig från supande, hade jag massa energi över till att – julpynta. Allt är inte uppe än, men idag ska resten upp. Jag älskar julen och hela sträckan fram tills julafton. Julpynt, julmarknader, julmusik, julfilmer, julgodis, lussebullar, pepparkakor, ja allt sådant. Och i år hoppas jag verkligen att jag kan njuta av allt det där riktigt ordentligt. Det känns som att jag har ganska bra förutsättningar (just nu) för det i alla fall. 🙂

//A.L

Det är så konstigt

Det har gått fyra veckor sedan jag drack alkohol senast. Innan dess var jag nykter i sex veckor, vilket innebär att jag har druckit alkohol en gång på tio veckor. Det är så konstigt. För det kändes helt omöjligt att vara nykter så länge för några månader sedan.

Den konstiga ångesten

Jag mår bra just nu, jag känner mig lugn, hoppfull och ganska stark. Jag har tagit lite mer ansvar på jobbet de senaste veckorna. Vilket bland annat har inneburit att jag har varit ganska aktiv på våra möten. Och det är en annan sak jag tycker är så konstigt. Att jag kan prata på möten, hålla i möten och uttrycka mina åsikter inför 20 personer, men att fika med människor och var social efter möten – det känns extremt jobbigt. Det gör jag inte. Jag har ångest inför möten också, men dem lyckas jag ändå genomföra.

Härlig sommar – terapi till hösten

Det är fortfarande mycket jag inte förstår med mig själv och mitt beteende. Varför jag reagerar som jag gör på vissa saker? Och hur jag ska bryta mitt isoleringsmönster och skapa fungerande relationer med andra människor. Men, jag ska börja terapi till hösten och då hoppas jag att jag äntligen kan reda ut det där. Tills dess ska jag försöka att njuta av den härliga sommaren som vi har här nu och fokusera på allt positivt i mitt liv istället. Som att jag faktiskt bara har druckit alkohol en gång under de senaste tio veckorna. Det är så konstigt, men känns så bra! 🙂

//A.L

Jag är fortfarande nykter!

Förra helgen var jag helt säker på att jag skulle dricka alkohol den här veckan. I mitt sinne hade jag redan gjort det, och jag hade alla känslor som kommer efter ett återfall. Men, jag är fortfarande nykter! Vilket innebär att jag har varit nykter i 24 dagar nu, det var längesedan jag varit nykter så länge.

Stå emot

I början på veckan planerade jag lite löst när det skulle passa att dricka bäst under veckan. Men jag ville verkligen inte, magen drog ihop sig bara jag föreställde mig att dricka alkohol och allt vad det skulle innebära. Så jag sköt upp det. Helt plötsligt var det fredag, som blev en riktigt tuff dag.

Fredagen var stressig på jobbet och jag kände hur allt bara rusade inom mig, det kändes som jag var speedad. Veckan hade varit bra, men eftersom jag hade varit lite mer social än vanligt snurrade det redan väldigt mycket i huvud och kropp när jag vaknade på fredagen. Och nu denna extra stress. Men jag ville verkligen inte dricka.

Jag koncentrerade mig mycket på att sakta ner mina tankar, göra saker långsamt, att äta ordentligt och sådant. För när jag känner att jag tappar kontrollen över mig själv och mitt mående vänder jag mig gärna till alkoholen för att återfå den. För att jag vet att den hjälper mig att lugna ner mig så att jag kan tänka igen. Men nu lyckades jag det, utan att ta till alkohol, jippi!

Lördagen var också ganska tuff. Mest för att jag visste att om jag inte åkte till Systembolaget under dagen och skulle råka ut för ett toksug efter alkohol efter 15:00 skulle det vara kört. Den där skräcken över att stå utan alkohol om jag skulle behöva den är farlig. Men jag lyckades att stå emot igår också.

Hopp

Jag tror att jag har klarat av att hålla mig nykter nu eftersom omständigheterna runt omkring mig har lugnat ner sig och stabiliserat sig. Pressen, stressen och den intensiva ångesten som har hängt över mig sedan januari i år har klingat av. Det är omöjligt att sia om framtiden och vad som kommer att hända omkring mig, det vet jag. Jag är fortfarande nykter idag och det är jag tacksam över. Förhoppningsvis håller det i sig, det hade varit underbart!

//A.L