Det blev ingen alkohol

Senast jag skrev här var jag helt säker på att jag skulle trilla dit igen, men det blev ingen alkohol. Jag vet inte vad som hände? Jag tog mig igenom det jobbigaste suget efter alkohol, för jag ville inte dricka innan min ledighet skulle börja – på nyårsafton. Men efter att jag hade gjort det kom det där riktigt starka suget efter alkohol aldrig tillbaka. Och nu har jag varit nykter i fyra veckor. Där ser man. 🙂

Jag mår bra

Jag mår faktiskt ganska bra just nu. De senaste sju dagarna, som jag har varit ledig, har varit väldigt härliga. Jag har tagit det lugnt, fixat lite hemma, varit ute och shoppat lite och kommit igång med träningen och kosten på ett bra sätt. Det var längesedan jag har haft så lite ångest och så lite sug efter alkohol som de senaste sju dagarna. En underlig, och skön känsla. Men imorgon börjar jag jobba igen…

Som vanligt efter en lite längre ledighet då jag har lyckats att nå den här ”må-bra-känslan” känner jag en stor oro inför att börja jobba igen. För då brukar jag sugas in i jobbkarusellen igen och tappa bort mig. Jag hoppas verkligen inte det blir så den här gången. Jag har fått lite råd från min kurator om hur jag kan hantera mina stresspåslag när de triggas igång, så jag ska försöka att komma ihåg det och testa hans råd. Men jobbångest inför morgondagen har jag.

Det blev ingen alkohol

Fast oavsett hur det går imorgon, har det gått bra de senaste veckorna i alla fall. Det blev ingen alkohol, när jag var helt säker på att det skulle bli det. Och jag har haft en bra jul och en riktigt skön ledighet. Så jag avslutar med den känslan. 🙂

God fortsättning på er där ute!

//A.L

En lite lugnare vecka

Det har äntligen varit en lite lugnare vecka för mig den här veckan. Det var verkligen längesedan jag hade en sådan. Den började med en hel del ångest dock, mest på grund av att jag hade medarbetarsamtal på jobbet i tisdags. Och jag var nära ett återfall under veckan. Men för en gång skull gick båda sakerna bra.

Medarbetarsamtalet

Medarbetarsamtalet gick OK. Min chef verkar ha tagit till sig av vad min kurator sa till henne. För jag kände mig inte så pressad av henne i samtalet som jag brukar göra när jag berättar hur jag vill ha det. Hon har börjat att låta mig faktiskt ta saker i min egen takt, och slutat försöka att övertala mig till att göra saker på hennes sätt. Jag hoppas att det fortsätter så, för det känns som en stor lättnad.

Hon verkar dock vara inställd på en fortsatt kontakt med min kurator och en mer strikt uppföljning av mitt mående. Vilket jag tror beror mycket på att hennes chef nu är inblandad, på grund av det där intyget till rummet. Så jag känner ändå att jag har ögon på mig liksom. Men det känns ändå som att jag kan andas lite lättare på jobbet nu.

Och på tisdag kommer jag att flytta till det fasta rummet, som ligger där resten av arbetsgruppen sitter. Lite nervöst, men jag tror att det kommer att bli bra. För bara att få ett fast rum kommer att bespara mig en hel del oroande. Vilket jag hoppas kommer att ge mig energi till att orka utmana mig själv lite mer på jobbet och börja gå lite framåt i min utveckling där. Det hade varit gott.

Nära ett återfall

Trots att det var en lite lugnare vecka för mig var jag väldigt nära ett återfall under veckan. På grund av all reststress i min kropp. Jag ville bara ha något som lugnade ner mina nerver och tankar. För kaoset i kroppen upphör inte med en gång bara för att det största hotet är borta. Det tar ett tag för hela mig att hänga med där.

I fredags hade jag bestämt mig för att åka till Systembolaget, efter några timmars inre kamp om fördelar och nackdelar med att dricka alkohol och så vidare. Som egentligen pågått hela veckan. Men då var det, antingen gör du det eller inte. Bestäm dig! Jag var på väg ut genom dörren. Men i sista sekunden ändrade jag mig. Min kropp ville inte iväg, det tog bara stop.

Det var första gången jag tog mig igenom ett sådant starkt sug, själv liksom. Inga mediciner eller samtal med någon. Och det där riktigt starka suget kom inte tillbaka heller, som det brukar göra. Så det var en ny upplevelse för mig, att inte trilla dit under ett sådant intensivt sug efter alkohol. Nu har jag varit nykter i 24 dagar. 🙂

Julpynt

I år är jag en av de där människorna som julpyntar alldeles för tidigt. Haha. Eftersom det har varit en lite lugnare vecka, och helgen inte behövdes ägnas åt att återhämta mig från supande, hade jag massa energi över till att – julpynta. Allt är inte uppe än, men idag ska resten upp. Jag älskar julen och hela sträckan fram tills julafton. Julpynt, julmarknader, julmusik, julfilmer, julgodis, lussebullar, pepparkakor, ja allt sådant. Och i år hoppas jag verkligen att jag kan njuta av allt det där riktigt ordentligt. Det känns som att jag har ganska bra förutsättningar (just nu) för det i alla fall. 🙂

//A.L

Äntligen semester!

Idag är min första riktiga semesterdag och jag säger bara – äntligen semester! De senaste veckorna, ja månaderna, har varit riktigt kämpiga. Mycket jobbstress, ångest och alkohol. Jag är trött och sliten, det känns i kropp och sinne. Så den här semestern är välbehövlig och mycket efterlängtad!

Ett återfall till

Jag trodde att jag skulle klara mig utan fler återfall tills min semester, men förra veckan var ännu en tuff en och jag trillade dit en gång till i onsdags. Jag köpte två vinflaskor, men drack bara en, för jag ville egentligen inte dricka alkohol utan bara sänka tempot i hjärnan och i kroppen. Som tur var räckte det med en vinflaska för att vagga mig till sömns. Den andra vinflaskan ligger fortfarande i garderoben…

Äntligen semester

Men nu har jag som sagt äntligen semester, fyra veckors ledighet där jag faktiskt inte har något större inplanerat. Jag ska mest fixa i ordning huset inför värderingen jag ska göra, troligtvis i september. Och det här är en ny erfarenhet för mig ska jag berätta, att inte ha något jätteprojekt framför mig att planera (och stressa upp mig) inför. Det känns mycket konstigt. Jag vet knappt vad jag ska göra?

Idag är det riktigt varmt ute, runt 30 grader. Jag har gått en promenad och sedan styrketränat. Det är för varmt för att göra något annat tycker jag så jag har placerat mig framför tv:n faktiskt. Jag har inget direkt sug efter alkohol eller planer på att dricka just nu. En debatt som är skön att slippa ha i huvudet, att också få lite semester ifrån.

Framtidstankar

Mina tankar just nu kretsar mest kring hur hösten kommer att bli. Hur jag vill att den ska bli. Vad jag ska fokusera på i mitt liv framöver. Jag känner nog att det lutar åt att jag behöver bearbeta klart min uppväxt och unga vuxna liv samt att försöka reda ut hur tusan jag ska lösa det här med relationer. Och att ta reda på en gång för alla vad jag egentligen har för typ av problematik, för jag förstår inte riktigt det? Ja, ångest och alkoholmissbruk. Men vad innebär det egentligen?

Så även om jag äntligen har semester snurrar mina tankar vidare, som vanligt. Men jag försöker att hålla mig lugn och leva här och nu. Det ska bli mycket intressant att se hur de här fyra veckorna kommer att utveckla sig. För jag har inte tänkt så mycket på vad jag ska göra under min semester, utan mest försökt att överleva tills min semester. Och nu är den här, nu har jag äntligen semester – från jobbet i alla fall.

//A.L

Jag drack inte

Jag var helt övertygad om att jag skulle ta ett planerat återfall i tisdags, men jag drack inte. Jag känner mig fortfarande lite skakig efter den jobbiga måndagen och det starka suget efter alkohol jag fick. Men jag är så glad att jag har hållit mig nykter genom det hela.

Positiv feedback

Medarbetarsamtalet i tisdags gick bra, vilket lugnade ner mig lite och fick mig att känna mig lite bättre om mig själv. Det gjorde också att jag kände att jag inte ville dricka och förstöra onsdagen på jobbet. Nu när jag fick bra feedback från min chef. Så jag såg till att inte vistas nära Systembolaget och hålla nere mina stressnivåer så gott det gick. Och helt plötsligt har det blivit torsdag och jag är fortfarande nykter. 🙂

Fortsätta att vara nykter

Nu är jag ledig i fyra dagar. Jag har funderat på när jag kan dricka alkohol under dessa dagar utan att det stör mig för mycket. Samtidigt vill jag inte dricka. Det är så konstigt. Jag skjuter fram det och blir lättad när något kommer i vägen så att jag inte kan dricka. Ändå finns det i bakhuvudet hela tiden, klarar jag verkligen av att fortsätta vara nykter? Suget finns kvar. Mitt andra jag jobbar stenhårt på att övertyga mig om att det enda som kommer att få bort suget efter alkohol är att dricka alkohol. Än så länge står jag emot.

En dag i taget. Det är en sådan kliché, men den frasen hjälper att plocka fram när jag börjar fara för långt framåt i tiden. Och att komma ihåg att jag drack inte, när det kändes som den enda utvägen nu senast.

Idag är det Sveriges nationaldag. Det ska bli en riktigt varm sommardag. Jag ska träna, promenera, träffa min syster och äta mjukglass ute i solen och ikväll kommer min mamma och hennes sambo förbi en sväng. Så det känns som det kan bli en bra nykter dag denna nationaldag också. 🙂

//A.L

Ett litet mirakel

Det skedde ett litet mirakel idag, det känns så i alla fall. Jag hade äntligen bestämt mig för att ringa till kurator igen för att söka hjälp mot min ångest, mest den sociala ångesten. Så i morse ringde jag tidsbokningen hos kurator.

Det for tusen katastroftankar, känslor och ”kalla händer”-ångest genom kroppen medans jag väntade på att bli uppringd. Jag mådde så illa. Jag var ganska säker på att jag ville försöka komma till min senaste kurator, samtidigt fick det gå som det gjorde. Hon kanske inte ens vill träffa mig igen. Eller kanske jag inte ens får komma dit igen alls. Jag har redan gått hos kurator innan. Ja, det var kaos i huvudet.

Hur som helst, det lilla miraklet som skedde var att när det äntligen ringde upp därifrån var det min senaste kurator. Och det var så skönt att det var hon. Hon visste vem jag var, kom ihåg mig, och var så förstående och tyckte det var bra att jag ringt. Så till hösten ska jag börja i terapi hos henne igen. Alltså, vilken lättnad!

Självklart är det inte lösningen på alla mina problem. Men det känns bara så skönt att jag vet att jag kommer att ha någon att prata med och få hjälp hos framöver. Det gav mig lite hopp i alla fall. Och det känns verkligen som ett litet mirakel att det var just hon som ringde upp idag. 🙂

Ett litet mirakel. Jag tycker mig allt se solen där bakom molnen. Bilden är tagen en dag när jag drog ut från jobbet för att lugna ner mig själv från ett jobbigt ångestpåslag.
Jag tycker mig allt se solen där bakom molnen. Bilden är tagen en dag när jag drog ut från jobbet för att lugna ner mig själv från ett jobbigt ångestpåslag. Jag verkar dras till de där parkbänkarna. Haha. 😉

//A.L