Varför gör jag så här?

Så jag drack alkohol i måndags och i tisdags och i onsdags…och nu mår jag skit. Såklart! Varför gör jag så här? Jag tänkte att jag skulle experimentera i måndags och se om jag klarade av att bara dricka lite grann alkohol åt gången under en längre period, istället för att, som jag brukar göra, hälla i mig alkohol tills jag däckar. Det är väl så man dricker lite mer normalt tänkte jag. Vem vet, det kanske jag klarar av nu? Det var ett tag sedan jag försökte i alla fall. Det blev ett ganska misslyckat experiment…

Telefonsamtalet

I måndags köpte jag en 35 centiliters vodka, sex stycken 33 centiliters starköl och två 50 centiliters starköl på Systembolaget. När jag var och handlade och helt inne i att jag äntligen skulle få dricka alkohol ringde en elektriker upp mig, som jag hade sökt sedan innan, för att boka en tid. Jag behövde hjälp med att installera en takfläkt/lampa. Klocka 07:15 ville han komma på tisdagen. Jag bara kände, NEJ! Jag ska supa idag! Skit! Men jag sa ja och tänkte att jag inte skulle dricka så mycket alkohol ju, så det går säkert bra. För jag tänkte absolut inte ändra mina planer på att dricka alkohol för att han skulle komma.

Experimentet

Jag började med att dricka två snaps och en starköl till maten i måndags, som egentligen skulle varit en snaps och en öl. Sedan gjorde jag ett litet uppehåll innan jag hällde i mig resten av vodkaflaskan och en starköl till. Jag minns inte ens att jag drack den sista ölen. Men spriten var slut så det måste varit därför jag tog en öl till. Ett ganska misslyckat experiment med andra ord. Jag blev även förvånad över hur lätt och snabbt jag drack upp vodkan, det kändes som att dricka vatten…

Baksmällan

Dagen efter mådde jag riktigt dåligt, skitdåligt! Jag måste helt glömt att elektrikern skulle komma när jag söp. Men jag hade ställt alarmet så jag gick upp kvart i sju och duschade för att försöka att dölja eventuell ”bakis”-doft för elektrikern. Elektrikern kom, jag var trevlig och han verkade inte tycka att jag luktade eller betedde mig konstigt. Lampan blev installerad och sedan var det tillbaka till sängen. Ingen mer alkohol idag, tänkte jag. Jag tog till och med ut resten av ölen ur kylskåpet. Men på eftermiddagen åkte två öl in i kylen igen och sedan ner i min mage. Igår drack jag resterande fyra starköl.

Varför gör jag så här?

Alltså, vad sysslar jag med? Varför gör jag så här? Den första fyllan efter en tids nykterhet är skön, men resterande av drickandet blir mer för att dämpa alkoholångesten och att göra mig av med alkoholen. Så andra- och tredjedagsdrickandet känns mer som ett tvångsbeteende än någon slags njutning. Ändå häller jag i mig alkoholen som om jag inte hade något annat val.

Men nu har jag ingen mer alkohol hemma och suget efter alkohol är borta, för den här gången. Jag önskar bara att jag kunde minnas allt det här sjuka när suget efter alkohol börjar ta över igen. När mitt andra jag börjar vakna till liv. För jag verkar få någon slags kolossal minnesförlust inför varje återfall. Att jag aldrig lär mig… Varför gör jag så här?

//A.L

Ångest

Nu har jag haft semester i två veckor. Det är skönt att slippa jobbstressen och pressen därifrån. Samtidigt känner jag mig lite vilse utan tydliga ”måste”-rutiner. Jag har försökt att hålla mina egna rutiner med kost, motion och sömn. Det har gått OK, men jag börjar vända på dygnet mer och mer och det börjar bli svårare och svårare att komma upp ur sängen om dagarna. Den största ångest jag har just nu idag gäller alkoholen – att dricka eller inte dricka.

En gång har jag druckit alkohol sedan jag gick på semester. Det var drygt en vecka sedan, en flaska vin blev det (den där jag hade kvar i garderoben). Jag har haft sug efter att dricka alkohol hela den här helgen och jag har planerat att göra det idag. Det har lugnat mig. Men, som så ofta, vill jag egentligen inte dricka. Och nu har jag beslutsångest.

Ångest, med eller utan alkohol?

Det är så skönt att vakna på morgonen utan att vara bakis och jag blir alltid så glad när jag kommer ihåg att jag inte har druckit alkohol dagen innan. Samtidigt är det inte smärtfritt att hålla mig nykter. Det innebär också ångest! För suget efter alkohol finns där. Så mina val är ångest utan alkohol eller ångest med alkohol. Det finns fördelar och nackdelar med båda.

Fördelar med ångest utan alkohol är att jag slipper baksmällan och ångesten över att jag åter igen har druckit alkohol (ännu ett misslyckande). Nackdelar med ångest utan alkohol är rusande tankar, svårt med andningen, rastlösheten, spändheten och suget efter alkohol. Fördelar med ångest med alkohol är att jag slipper all ångest ett litet tag och får känna det där underbara lugnet. Nackdelar, samma som fördelar utan alkohol.

Det känns faktiskt som fördelarna med att dricka alkohol är starkare än nackdelarna med att dricka alkohol, i alla fall idag. Trots det här motståndet jag har i hela min kropp, jag vill inte dricka alkohol! Fast jag vet att det släpper när jag väl börjar dricka. Jag har ändå semester och inget stort inplanerat den här veckan. Jahapp, då blir det en tripp till Systembolaget ändå. Så det kan bli…

//A.L

En riktigt tuff vecka

Det har varit en riktigt tuff vecka, så snabbt det kan vända. På eftermiddagen efter mitt senaste inlägg i måndags trillade jag dit igen. Jag var ute på promenad, katastroftankarna rusade i en galen fart och jag kunde inte få stopp på dem. Till slut orkade jag inte längre med kaoset i kroppen från alla negativa känslor, ångest och stress som jag kände. Så tänkte jag, herregud – drick alkohol då! Du vet att det hjälper, en liten stund i alla fall. Och jag var ledig på måndag och tisdag, så efter promenaden blev det raka vägen till Systembolaget. Med andra ord, mitt andra jag vann i måndags.

Jag köpte två vinflaskor och sex 50 centiliters starköl. För jag ville verkligen inte råka köpa för lite alkohol. Jag drack i måndags och i tisdags, jag har lite mindre än en vinflaska kvar i garderoben. Det var skönt att få lite lugn i hjärna och kropp i några timmar. Men jag mådde skit resten av veckan. Det är priset för lite falskt bra mående, jag vet. Ändå fortsätter jag att låta mig luras av alkoholen.

En riktigt tuff vecka

Jag började att jobba i onsdags, bakis som tusan. Det var ett helvete. I onsdags kväll hade jag så mycket ångest att jag trodde att jag skulle få en panikattack. Men jag lugnade ner mig själv, utan alkohol. Torsdagen och fredagen var inte mycket bättre. Det enda positiva med de dagarna var att jag inte drack mer alkohol. Det blev en riktigt tuff vecka.

Såklart gjorde mitt återfall att jag var helt tvärtemot hur jag har varit den senaste tiden på jobbet. Då jag har varit ganska glad och pratsam på möten och liknande. Den här veckan var jag tyst på mötena och resten av tiden satt jag i mitt rum och försökte att hålla ut tills jag kunde gå hem. Jag gick tidigare och försökte att minimera min kontakt med min chef och mina kollegor. Jag borde ha sjukanmält mig, men jag gör inte det i de här situationerna. Det är för ångestladdat. Det är lättare att gå till jobbet och sitta av tiden, för ingen märker något eller ställer några frågor där ändå.

Konsekvensanalys

Att det blev så här är väl ingen överraskning. Det har varit hektiskt på jobbet en längre tid, jag har fått högre krav på mig av min chef och jag har drivit på mig själv väldigt hårt för att jag har känt att det är vad som förväntas av mig. Samtidigt försöker jag att acceptera mig själv och mitt liv som det ser ut privat – väldigt isolerat och ensamt. Jag känner hur jag börjar glida in i mer och mer negativa tankemönster. För att det inte ska spåra ur totalt försöker jag att hålla nere mina stressnivåer, men det är inte lätt när det är så pressat på jobbet.

Dissad av chefen

Inför den här veckan funderade jag på att prata med min chef om hur jag mår och mina farhågor inför juli på jobbet, då jag jobbar hela månaden och vi kommer att ha ännu högre press på oss att klara våra mål. Hon har sagt till mig förut att jag ska flagga om jag har mycket ångest och oro inför något.

Nu var det så att min chef hade avstämningssamtal med alla, utom mig, under den här veckan på jobbet. Och det där kan jag vinkla till något riktigt självdestruktivt. Men troligtvis blev det så eftersom hon hade samtalen på eftermiddagarna och jag gick tidigt, jag vet inte? Mina inre demoner säger att det är för att jag är jobbig och för att hon inte orkar prata med mig. Kanske det är sant, vad vet jag? Jag är en knepig person ibland.

Skypen

Hur som helst, i fredags eftermiddag var vi få på jobbet och helt plötsligt skulle vi göra en ganska jobbig, oplanerad, uppgift. Jag kände att jag inte orkade, jag höll på att börja gråta när jag fick den informationen för jag var helt slut. Så jag skrev till min chef på skype, för jag jobbade hemma, och sa att jag var dötrött och inte kunde göra den uppgiften. Då gav hon mig två andra alternativa uppgifter istället. Och det var hela skypen. Vilket jag tog som att, nu sa jag hur jag mådde och att jag inte orkade, och hon ignorerade det helt. Vilket jag tolkade som att hon tog det som gnäll helt enkelt.

Jag vet att jag är hyperkänslig, men det tog mycket för mig att ens skriva det till henne. Och hela grejen med samtalen som hon haft med alla utom mig, det känns inte bra. Jag ser inte alls fram emot nästa jobbvecka, risken är att det kommer att bli en riktigt tuff vecka till. Jag vet inte hur många fler sådana jag klarar av.

Det där lilla hoppet

Så, framåt. Jag vet inte alls hur det kommer att gå just nu. Det känns tungt. Jag har den där vinflaskan kvar i garderoben och jag kommer att behålla den. Ifall, ifall. Det har varit en riktigt tuff vecka och jag ser inte speciellt positivt på kommande veckor. Men, jag vet också att saker kan vända snabbt. Och jag har ett litet hopp som jag håller fast i och det är att jag ska börja i terapi till hösten. Kanske, kanske kommer det att hjälpa mig. Jag håller tummarna. Tills dess får vi se vad som händer. En dag i taget.

//A.L

Bakis och skakis på jobbet

Då var det tredje dagen i rad jag vaknar upp bakis och skakis. Jag drack fyra 50 centiliters starköl igår, och fick en ganska skön fylla. Jag sov helt OK, men det var segt att gå upp i morse. Jag trillade in på jobbet idag lagom till vårt morgonmöte halv nio.

Bakis och skakis på morgonmötet

Jag var riktigt trött när vi hade vårt morgonmöte, jag fick sitta på en stol i närheten från och till under mötet. Vi har våra morgonmöten framför en tavla i kontorslandskapet. Jag hade inte tänkt att säga något utan bara att lyssna, för jag var inte i form för att prata. Jag kunde knappt tänka. Men så blev det diskussioner som inte ledde någonstans och saker var på väg att bestämmas som jag inte höll med om. Då kände jag den där brännande känslan i magen, jag blev irriterad, och började yttra min åsikt. När det händer, irritationen slår till, går det så snabbt att jag oftast inte hinner tänka efter innan jag öppnar munnen.

Grejen är att jag brukar säga vettiga saker och folk lyssnar på mig. Det gjorde jag idag med. Men, jag glömde att jag var så skakig och bakis i kroppen när jag flög upp ur stolen för att säga min mening. Så samtidigt som jag pratade kände jag hur nervös och skakig jag lät på rösten. Vilket gjorde att jag började ångra att jag överhuvudtaget börjat säga något när jag pratade. Men alla tittade på mig så det var bara att prata på som om det vore vilken nykter dag som helst. Det kändes riktigt jobbigt. Fast jag tror ingen misstänkte för en sekund att jag var bakis för tredje dagen i rad när jag stod där och pratade. Och det blev bra det jag sa, trots att jag kände mig som ett skakigt löv.

Är jag en funktionell alkoholist nu?

Jag antar att jag är en sådan där funktionell alkoholist just nu. Det känns så i alla fall. Jag klarar mina arbetsuppgifter, även om knappt, och ingen verkar misstänka att jag är bakis ibland. Jag har över 20 års erfarenhet av att dölja mitt drickande, så det är egentligen inte så konstigt att jag kommer undan med det. Till och med min chef har släppt på tyglarna. Om hon tänker något om mig och mitt beteende tror jag att hon tänker att det har med min ångestproblematik att göra, inte att jag dricker alkohol igen. För hon vet att jag har den problematiken, alkoholen, också.

I alla fall en nykter dag

Imorgon kommer jag i alla fall inte att vara bakis och skakis. Jag har inte druckit alkohol idag, alltid något. Ingen aning om hur länge jag kommer att klara av att vara nykter den här gången dock. Jag har redan tankar om att dricka på lördag. Men jag har också tankar om att försöka ha som mål att vara nykter till och med tisdag nästa vecka.

Tisdag är nästa gång jag kommer att vara på jobbet, och där kan allt hända – alkoholsugsmässigt. Därför känns det som att om jag ska trilla dit igen får det bli på grund av något som händer, som triggar mitt sug efter alkohol till den grad att jag inte kan stå emot. Inte på grund av att jag dricker bara för att jag ändå är igång. Vi får se. En dag i taget.

//A.L