En turbulent tid

Det har varit en turbulent tid sedan mitt senaste inlägg. Mycket stress, press och ångest i mitt liv de senaste två månaderna. Och självklart en hel del drickande av alkohol. Jag kallar det inte återfall längre.

Jag visste att renoveringen här hemma, som satte igång i mitten av januari, skulle påverka mig mycket. Att det skulle bli en turbulent tid. För jag tycker det är oerhört jobbigt att vara social och ha människor omkring mig, speciellt i mitt eget hem. Det skapar en massa oro, stress och ångest i mig. Jag visste det. Och alla dessa beslut som hänger på mig. Samtidigt var det en renovering som behövdes göras.

Dejting

Mitt i detta kaoset gjorde jag något jag bestämt mig för att jag inte skulle göra under den här tiden. Jag började dejta någon. En person jag träffat lite innan för ett antal år sedan. Jag kände då att jag inte hade de rätta känslorna för honom för ett förhållande, men nu ville jag verkligen träffa någon så jag tänkte att det kanske kunde bli annorlunda den här gången. Det blev det inte.

I samma veva började jag prata en hel del med en av snickarna här hemma, som hade familj. Det var väldigt nära ett snedsteg där, men jag stod fast vid mitt nej. Att det inte kändes rätt. Det kändes i alla fall bra.

Oro på jobbet

På jobbet fick jag oväntat börja leta efter ett nytt rum att sitta i. För helt plötsligt började det rum jag brukat sitta i vara upptaget när jag kom till jobbet. Vi har aktivitetsbaserat, vilket innebär att vi inte har fasta platser. Denna situation skapade ytterligare oro och stress inom mig. Vart ska jag ta vägen när jag kommer till jobbet??

Nu blev det så att jag hittade ett ännu bättre rum att sitta i, på en annan våning än resten av arbetsgruppen dock. Det är lugnt och tyst där. Fast jag känner mig verkligen ensam på jobbet nu, väldigt off liksom. Samtidigt som det är skönt att verkligen sitta för mig själv, känns det som jag inte passar in där längre – alls. Jag känner ingen lust eller ork att bidra med något, utan försöker mest vara tyst och hålla mig undan alla. Mitt i allt detta försöker  jag stenhårt att inte glida in i alltför negativa tankebanor.

En turbulent tid – alkoholen

Självklart har all denna oordning i mitt liv lett till att jag har druckit en hel del alkohol de senaste månaderna, ungefär 1 – 3 gånger i veckan. Jag har varit galet bakis på jobbet flera gånger. Och mått riktigt dåligt över hela supasitautionen.

För några veckor sedan ringde jag faktiskt till Alkohollinjen. Jag hade aldrig ringt dit innan. Jag kände att jag inte riktigt förstod om mitt drickande är ett problem eller inte, om jag är alkoholberoende eller inte. Om jag kan dricka alkohol eller inte. Trots all behandling och terapi jag gått i för det. När jag surfade runt på internet hamnade jag på Alkohollinjens sida. Det kändes som ett ganska konsekvenslöst sätt att be om lite hjälp på. Så jag samlade ihop en massa mod, höll andan och ringde dit.

Första samtalet med Alkohollinjen

Första samtalet med Alkohollinjen var väldigt bra. Jag kände att hon jag pratade med fick en bra uppfattning om mig och mina bekymmer. Hon gav mig bra råd och förklaringar. Vi gjorde ett AUDIT-test och jag fick 26 poäng. Om man är kvinna och har över 18 poäng anses man ha en mycket hög nivå av problem med alkohol, och man är troligtvis alkoholberoende. Hon sa att när man ligger på den nivån rekommenderar de hel nykterhet i tre månader. En evighet, sa jag.

Jag ringde en måndag, det kändes rimligt att försöka hålla mig nykter tills på fredag. Vi bestämde att jag skulle bli uppringd av Alkohollinjen då för uppföljning. Det blev jag.

Andra samtalet med Alkohollinjen

På fredagen, precis innan jag blev uppringd, hamnade jag i en sms-konversation med killen jag dejtade som resulterade i ett avslut från min sida. Det kändes bra, men samtidigt jobbigt för han ville inte avsluta. Jag berättade ganska snabbt för min syster vad som hänt, hon tyckte jag var taskig. Jag jobbade hemma då och hade en elektriker här som bara var jobbig. Hela min kropp skrek efter alkohol för att slippa allt detta! Då ringde det.

Jag fick prata med en annan person från Alkohollinjen den här gången, det visste jag att det skulle vara. Jag hade klarat av att hålla mig nykter hela veckan, inte lätt. När han ringde kände jag mig väldigt splittrad. Jag hade svårt att tänka klart. Han kändes inte lika bra att prata med som den första jag pratade med. Ibland kändes det bättre under samtalet, men när vi skulle avsluta visste jag att jag skulle åka till Systembolaget efteråt. Det sa jag inte. Utan jag sa att jag ringer dem nästa gång om jag vill prata igen, istället för att bestämma tid för uppföljning. Jag har inte ringt dit igen.

Det är synd att jag inte fick prata med den personen som jag hamnade hos första gången jag ringde dit, jag kände en bättre connection med henne. Samtidigt var de båda bra på sitt sätt, de tog sig verkligen tid för att lyssna och ge råd och förklaringar. Båda samtalen varade en timme, så ingen stress. Fast jag är ganska trött på motiverande samtal. Och jag tycker inte om att hamna hos olika personer varje gång jag ringer. Så jag tror inte att jag kommer att ringa dit igen.

Dagsformen

Idag är det söndag. Renoveringen är nästan helt klar, elektrikern ska komma en dag och göra några sista saker. Jag är singel. På jobbet vet jag vart jag ska ta vägen. Jag har varit nykter i 10 dagar idag. Jag känner mig lugn, samtidigt kommer oron över mig i vågor. Oro över framtiden. Så jag känner mig inte helt stabil. Fast jag känner mig definitivt bättre idag än för någon vecka sedan. Jag får fokusera på det.

//A.L

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *