Världen är upp och ner

Elva dagar har jag varit nykter sedan mitt senaste återfall. Tre sjukskrivningar från jobbet har jag haft de senaste tio veckorna. Världen är upp och ner på grund av coronaviruset, och jag försöker att anpassa mig till vår nya verklighet – som de flesta av oss. Fast jag kan inte skylla allt mitt dåliga mående och alkoholdrickande de senaste månaderna på coronaviruset.

En riktigt tuff månad

Februari var en riktigt tuff månad för mig, mestadels på grund av jobbet. Jag kände mig riktigt utanför där, till största del på grund av min chef. Jag upplevde det som att hon exkluderade mig från möten, inte fullföljde det hon och jag hade kommit överens om och att hon struntade i att informera mig om vad som hade sagts på möten när jag inte varit med och vad som var aktuellt på arbetsplatsen. Två av mina sjukskrivningar kom i samband med detta. Till slut på mitt medarbetarsamtal berättade jag hur jag kände och sedan vände det lite. Mars månad var faktiskt helt OK, tills coronaviruset kom till Sverige på allvar.

Min rädsla har blivit verklighet

Ironiskt nog, för mig, innebär det här med social distansering, på grund av coronavruset, att mina försök till att bli mer social helt har fått ta en paus. Det känns som att min inre verklighet med social ångest har manifesterat sig i ute hela världen. Håll avstånd från varandra och stanna hemma. Att umgås med varandra kan vara farligt. Det är uppmaningarna här i Sverige och runt om i de flesta länder. Exakt så har jag känt i hela mitt liv! Nu har den rädslan blivit verklighet.

Och nu är jag riktigt förvirrad, för det känns som att jag backar i min mentala utveckling. Samtidigt försöker jag att komma ihåg att det faktiskt kan vara farligt att vara social nu, på riktigt! Men är det något jag är en mästare på så är det att hålla avstånd från människor. Så jag borde klara mig bra i den här pandemin. Fast mina ångestnivåer har skjutit i höjden igen de senaste veckorna, mestadels på grund av coronapaniken – den har smittat mig.

Terapin

Min kurator var sjuk när vi skulle ha vårt senaste samtal, vilket var en lättnad på ett sätt för jag fick väldigt mycket ångest av tanken på att sitta i ett litet rum med honom i en timme. Hur många människor träffar inte han liksom (som kan smitta honom)… Och varför var han sjuk? Men nu har jag inte träffat honom på fem veckor, och jag känner ganska starkt att jag inte vill fortsätta med terapin just nu. För att jag får för mycket ångest varje gång jag går ut, speciellt när jag ska träffa människor.

Jag har en tid på onsdag hos kuratorn, som jag troligtvis kommer att avboka. Jag ska ringa imorgon. Självklart har jag ångest inför det också, att ringa. För egentligen vill jag fortsätta i terapin, men jag klarar inte av det just nu på grund av all ångest jag har. Och min hjärna är helt kidnappad nu ändå av allt som händer i världen, så jag skulle inte kunna jobba med mig själv på något bra sätt i dagsläget känner jag. Men hur ska jag förklara detta för min kurator? Han kommer garanterat inte att försöka övertala mig att fortsätta om jag inte vill, det vet jag. Samtidigt önskar jag att han kunde säga något som lugnar ner mig i den här röran. Vi får se hur det går.

Nuläget

Världen är upp och ner, men jag börjar vänja mig lite nu. Tack gode Gud så har jag semester den här veckan! Välbehövligt. Mina ångestnivåer har sjunkit lite och jag har varit nykter ett litet tag i alla fall.

På mitt jobb har vi möjlighet att jobba hemifrån, men av någon anledning har ledningen bestämt att vi ändå ska vara 50 procent på plats just nu. Obegripligt för mig?! Vi är en stor arbetsplats med cirka 250 medarbetare, så mycket underligt i min värld att inte alla som kan får jobba hemifrån då? Fortsätter det så nästa vecka med, då jag ska vara på jobbet, kommer min ångest att skjuta i höjden igen. Men, jag har i alla fall ett rum att sitta i där och jag kommer säga att jag endast är med på möten via Skype. Det tror jag kommer att hjälpa att hålla nere min ångest lite i alla fall.

Så, det har varit några riktigt jobbiga månader – av olika anledningar. Jag känner inte att jag har någon riktigt tydlig plan över hur min framtid ser ut just nu. Men idag mår jag OK och idag kommer jag att vara nykter. Jag får vara nöjd med det i nuläget helt enkelt.

Var rädda om er där ute!

//A.L

Nykter alkoholist?

När kan man kalla sig för en nykter alkoholist egentligen? Nu har jag varit nykter i 39 dagar, är jag en nykter alkoholist då? Egentligen tycker jag inte om att kalla mig för en alkoholist, inte ens en nykter alkoholist. Mest för att jag inte tycker om att sätta en etikett på mig själv. Men jag uppfyller alla kriterier som det innebär att vara en alkoholist, så jag är väl en då. Fast jag ser mig mer som en person som har problem med alkohol, som inte kan hantera den på rätt sätt.

Missbrukare eller beroende?

Egentligen är det väl inte många som använder ordet ”alkoholist” idag känns det som. Det heter mer alkoholmissbrukare eller alkoholberoende, att man har ett missbruk eller ett beroende av alkohol. Jag har varit beroende av alkohol, nu ser jag mig själv som en missbrukare av alkohol. För att jag fortfarande använder alkoholen på fel sätt, men jag dricker inte lika ofta eller lika mycket nu som när jag var beroende.

Samtidigt är det väldigt lätt för mig att trilla in i ett beroende när jag börjar dricka alkohol. Eftersom jag alltid tappar kontrollen över mitt drickande när jag sätter igång. Lite snurrigt kanske, men så resonerar jag.

Nykter alkoholist

Hur som helst, nu har jag varit nykter ett tag. Det känns bra, men jag känner mig inte alls som en stabil nykter alkoholist. Tankarna på att dricka alkohol far runt i huvudet varje dag. Suget efter alkohol kommer och går hela tiden. Jag har bestämt mig för att dricka alkohol några gånger, men sedan har jag backat ur. Så det är inte alls säkert att jag kommer att hålla i den här nykterheten alltför länge till. Samtidigt vill jag verkligen inte dricka alkohol. Det är en ständig kamp det där, att vara en nykter alkoholist. I alla fall för mig.

Bara lite tankar så här en nykter lördagskväll. En dag i taget. 🙂

Lite mer läsning

Lite mer att läsa om alkoholism, missbruk och beroende:
Anonyma Alkoholister – Mer om alkoholism
Drugsmart – Fakta beroende och missbruk
1177 – Alkoholberoende, tecken och behandling


//A.L

Det blev ingen alkohol

Senast jag skrev här var jag helt säker på att jag skulle trilla dit igen, men det blev ingen alkohol. Jag vet inte vad som hände? Jag tog mig igenom det jobbigaste suget efter alkohol, för jag ville inte dricka innan min ledighet skulle börja – på nyårsafton. Men efter att jag hade gjort det kom det där riktigt starka suget efter alkohol aldrig tillbaka. Och nu har jag varit nykter i fyra veckor. Där ser man. 🙂

Jag mår bra

Jag mår faktiskt ganska bra just nu. De senaste sju dagarna, som jag har varit ledig, har varit väldigt härliga. Jag har tagit det lugnt, fixat lite hemma, varit ute och shoppat lite och kommit igång med träningen och kosten på ett bra sätt. Det var längesedan jag har haft så lite ångest och så lite sug efter alkohol som de senaste sju dagarna. En underlig, och skön känsla. Men imorgon börjar jag jobba igen…

Som vanligt efter en lite längre ledighet då jag har lyckats att nå den här ”må-bra-känslan” känner jag en stor oro inför att börja jobba igen. För då brukar jag sugas in i jobbkarusellen igen och tappa bort mig. Jag hoppas verkligen inte det blir så den här gången. Jag har fått lite råd från min kurator om hur jag kan hantera mina stresspåslag när de triggas igång, så jag ska försöka att komma ihåg det och testa hans råd. Men jobbångest inför morgondagen har jag.

Det blev ingen alkohol

Fast oavsett hur det går imorgon, har det gått bra de senaste veckorna i alla fall. Det blev ingen alkohol, när jag var helt säker på att det skulle bli det. Och jag har haft en bra jul och en riktigt skön ledighet. Så jag avslutar med den känslan. 🙂

God fortsättning på er där ute!

//A.L

Det var ett tag sedan

Det var ett tag sedan jag skrev. Det har varit lite upp och ner för mig, som vanligt egentligen. Några återfall har det blivit, också som vanligt. Det där med hel nykterhet verkar inte vara min grej…

Stress och ångest

Stress- och ångestmässigt har det varit lite bättre än för några månader sedan för mig. På jobbet har det lugnat sig lite med min chef och situationen med vart jag ska sitta. Och terapin som jag går i har börjat ge mig svar på frågor om mig själv som jag har haft väldigt länge, lite jobbiga svar men bättre än att inte veta varför jag är som jag är. Kanske jag skriver mer om det lite längre fram, det känns lite för nytt för mig fortfarande för att dela med mig.

Sug efter alkohol

Jag har en del sug efter alkohol dock, så det känns som att jag kommer att trilla dit igen innan det här året är slut. Min motivation till att stå emot suget efter alkohol är inte jättestor direkt. Frågan är mest när jag kommer att trilla dit. Jag jobbar på måndag, men sedan är jag ledig till den 7 januari 2020. Så jag har försökt att hålla mig ifrån Systembolaget idag för att hålla mig nykter tills min ledighet i alla fall. Och det verkar som att jag kommer att lyckas med det åtminstone.

Min jul

Min jul har varit riktigt bra måste jag säga. Jag firade jul i Stockholm med familj och lite släkt. Det var väldigt trevligt och roligt, det var ett tag sedan jag var där – några år. I söndags var vi en sväng på julmarknaden i Gamla stan och sedan runt Stockholm lite. Mysigt. Även julafton var lyckad. Jag var lite orolig över om det skulle bli mycket alkohol under dagen som jag skulle behöva tacka nej till, men vår julafton blev ganska alkoholfri faktiskt. Så det var en stor lättnad. Jag behövde bara tacka nej en gång. I onsdags kom jag hem igen. Och nu är det bara några dagar kvar på 2019.

Inte slut än

Jag tänker inte sammanfatta det här året än. Däremot vill jag önska alla som svänger förbi här en fortsatt trevlig helg. Och så hoppas jag att ni också har haft en bra jul. På återseende. 🙂

//A.L

En lite lugnare vecka

Det har äntligen varit en lite lugnare vecka för mig den här veckan. Det var verkligen längesedan jag hade en sådan. Den började med en hel del ångest dock, mest på grund av att jag hade medarbetarsamtal på jobbet i tisdags. Och jag var nära ett återfall under veckan. Men för en gång skull gick båda sakerna bra.

Medarbetarsamtalet

Medarbetarsamtalet gick OK. Min chef verkar ha tagit till sig av vad min kurator sa till henne. För jag kände mig inte så pressad av henne i samtalet som jag brukar göra när jag berättar hur jag vill ha det. Hon har börjat att låta mig faktiskt ta saker i min egen takt, och slutat försöka att övertala mig till att göra saker på hennes sätt. Jag hoppas att det fortsätter så, för det känns som en stor lättnad.

Hon verkar dock vara inställd på en fortsatt kontakt med min kurator och en mer strikt uppföljning av mitt mående. Vilket jag tror beror mycket på att hennes chef nu är inblandad, på grund av det där intyget till rummet. Så jag känner ändå att jag har ögon på mig liksom. Men det känns ändå som att jag kan andas lite lättare på jobbet nu.

Och på tisdag kommer jag att flytta till det fasta rummet, som ligger där resten av arbetsgruppen sitter. Lite nervöst, men jag tror att det kommer att bli bra. För bara att få ett fast rum kommer att bespara mig en hel del oroande. Vilket jag hoppas kommer att ge mig energi till att orka utmana mig själv lite mer på jobbet och börja gå lite framåt i min utveckling där. Det hade varit gott.

Nära ett återfall

Trots att det var en lite lugnare vecka för mig var jag väldigt nära ett återfall under veckan. På grund av all reststress i min kropp. Jag ville bara ha något som lugnade ner mina nerver och tankar. För kaoset i kroppen upphör inte med en gång bara för att det största hotet är borta. Det tar ett tag för hela mig att hänga med där.

I fredags hade jag bestämt mig för att åka till Systembolaget, efter några timmars inre kamp om fördelar och nackdelar med att dricka alkohol och så vidare. Som egentligen pågått hela veckan. Men då var det, antingen gör du det eller inte. Bestäm dig! Jag var på väg ut genom dörren. Men i sista sekunden ändrade jag mig. Min kropp ville inte iväg, det tog bara stop.

Det var första gången jag tog mig igenom ett sådant starkt sug, själv liksom. Inga mediciner eller samtal med någon. Och det där riktigt starka suget kom inte tillbaka heller, som det brukar göra. Så det var en ny upplevelse för mig, att inte trilla dit under ett sådant intensivt sug efter alkohol. Nu har jag varit nykter i 24 dagar. 🙂

Julpynt

I år är jag en av de där människorna som julpyntar alldeles för tidigt. Haha. Eftersom det har varit en lite lugnare vecka, och helgen inte behövdes ägnas åt att återhämta mig från supande, hade jag massa energi över till att – julpynta. Allt är inte uppe än, men idag ska resten upp. Jag älskar julen och hela sträckan fram tills julafton. Julpynt, julmarknader, julmusik, julfilmer, julgodis, lussebullar, pepparkakor, ja allt sådant. Och i år hoppas jag verkligen att jag kan njuta av allt det där riktigt ordentligt. Det känns som att jag har ganska bra förutsättningar (just nu) för det i alla fall. 🙂

//A.L