En nykter vecka – det finns hopp

Det har varit lite lugnare på jobbet den här veckan, mest för att jag har avsagt mig vissa arbetsuppgifter för tillfället. Det har hjälpt mig att hålla nere mina stressnivåer och ångest. Vilket i sin tur har hjälpt mig att äntligen ha en nykter vecka, det var ett tag sedan. Fast trots att jag har varit nykter i nio dagar nu känner jag mig fortfarande si sådär måendemässigt.

Den främsta anledningen till att jag inte dricker alkohol idag är för att det inte är värt konsekvenserna. Jag orkar inte liksom. Hade det krisat hade jag säkert druckit. Jag har ingen vidare motivation till att hålla mig nykter egentligen. Jag ser liksom ingen mening, förutom att slippa baksmällan. Just nu räcker det i och för sig.

Ensamheten

Jag antar att jag känner mig ganska ensam just nu. De få människor jag har haft någon typ av relation med de senaste åren har jag brutit helt med det här året. Igår slutade jag till och med att följa dem på Facebook. Jag får ångest bara jag ser deras inlägg eller om de gillar något så jag ser deras namn. Och jag ångrar inte att jag har brutit med dem. Det enda jag ångrar är att jag brydde mig så mycket om dem, för de kände helt klart inte likadant. En smärtsam insikt som jag håller på att bearbeta.

Hoppet

Så nu befinner jag mig i något slags vakuum. Tack gode Gud för min syster och min mamma. Mest för min syster. Utan henne vet jag inte vad jag hade gjort. Men, jag har hopp. Det finns där någonstans i mörkret. Jag är inte blind för allt positivt i mitt liv, allt jag har tagit mig igenom och hur mitt liv faktiskt är otroligt bra på många sätt. Det är det här med relationer jag inte har listat ut än. Det är den biten som gör att jag känner mig så misslyckad.

Fast allt känns väldigt ensamt och tungt just nu och jag har svårt att se hur mitt liv någonsin kommer att bli något annat än vad det är idag, är jag övertygad om att det kommer att förändras – någon gång och på något sätt. Jag har väldigt svårt att tro att jag har gått igenom allt jag har bara för att jag ska förbli ensam och fast i den här kampen mot alkohol, stress och ångest i resten av mitt liv. Att det ska vara dominerande. Det måste finnas något mer.

En nykter vecka

Hur som helst, en nykter vecka har det varit. Tung, men bättre än veckorna innan den här. Hoppet finns om att det kommer att vända. Jag får försöka att fokusera på det. Och nu är det bara EN VECKA kvar till min SEMESTER. Det ska till och med bli sol och varmt nästa vecka. Så det finns ljusglimtar att hålla fast vid. En dag i taget. 🙂

//A.L

Fortfarande nykter

Jag är fortfarande nykter, trots midsommar med alkohol i närheten och jobbstress.

Midsommarafton 2019, med snapsvirke såklart. Men jag är fortfarande nykter.
Midsommarafton 2019, med snapsvirke såklart. Men jag är fortfarande nykter.

Det var faktiskt inte så jobbigt att motstå alkoholen på midsommarafton. Det var jag, min syster, min mamma och hennes sambo som firade tillsammans. Min syster tycker inte om alkohol så hon drack inte. Min mamma och hennes sambo drack alkohol till maten bara. Men det kändes lite obekvämt att skåla med dem när de snapsade och drack vin och öl. Inte för att jag har något emot att de dricker alkohol, utan för att jag har en sådan bakgrund med alkoholen som jag har. Och att få kommentarer som att jag är tråkig för att jag inte dricker alkohol var väl inte så roligt heller. Men jag försökte att ignorera det.

Semester och jobbstress

Idag och imorgon har jag tagit semester, planerat sedan innan. Det har varit stressigt på jobbet de senaste två månaderna. Jag har tagit mer ansvar och drivit på mig själv ganska hårt. I förra veckan började jag få känslan av att tappa andan och svårt att andas när jag jobbade, vilket jag vet inte är bra. I torsdags tog det stopp. Jag kunde inte tänka ordentligt eller koncentrera mig på jobbet alls. Vilket resulterade i att jag fick tvinga mig själv att ta det lugnt, trots den press vi har på oss just nu. Tyvärr hade jag vissa uppgifter som jag var tvungen att slutföra innan min lilla ledighet, som inte blev så bra. Därför hade jag ingen bra känsla alls i torsdags när jag slutade jobbet.

Och jag känner en ganska stark oro inför hur jag ska klara de kommande jobbveckorna. Min sommarsemester börjar inte förrän den 29 juli, vilket innebär att jag kommer att vara på plats när det är som tuffast på jobbet. Alltså fyra och en halv vecka i en tryckkokare. Det hade jag säkert klarat, om vi inte hade haft det så pressat de senaste två månaderna också. Jag är redan slut liksom.

Ett hot mot nykterheten

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den här jobbsituationen? Jag har funderat på om jag ska säga till min chef att jag behöver backa undan nu ett tag för att jag mår som jag gör. Hon har sagt att hon vill jag ska berätta hur jag mår. Det känns bara som ett nederlag på något sätt. Att jag är så svag. Samtidigt är jag lite irriterad på min chef för att hon har varit så frånvarande på jobbet de senaste veckorna och lagt över mycket ansvar på oss medarbetare. Nej, jag har ingen bra känsla alls när det kommer till jobbet just nu. Och jag tycker inte om att den här jobbsituationen är ett stort hot mot min nykterhet.

Fortfarande nykter

Men jag är fortfarande nykter, och det är bra. Det är fem veckor sedan jag drack alkohol senast. Jag mår lite konstigt nu dock och börjar känna mig lite nedstämd. För att motverka det försöker jag att fokusera på allt positivt i mitt liv, att inte ha för höga krav på mig själv, ta det lugnt och att ta det en dag i taget. För jag vill verkligen inte dricka alkohol. Det känns bara oroväckande skakigt just nu. Det hade varit så tråkigt om jag trillar dit igen för att jag har missbedömt vart mina gränser går. Mycket hänger på vad som händer på jobbet på onsdag. Men jag ska försöka att inte låta den oron förstöra idag och imorgon, för just nu har jag semester – som kommer att vara en nykter en. 🙂

//A.L

Jag drack inte

Jag var helt övertygad om att jag skulle ta ett planerat återfall i tisdags, men jag drack inte. Jag känner mig fortfarande lite skakig efter den jobbiga måndagen och det starka suget efter alkohol jag fick. Men jag är så glad att jag har hållit mig nykter genom det hela.

Positiv feedback

Medarbetarsamtalet i tisdags gick bra, vilket lugnade ner mig lite och fick mig att känna mig lite bättre om mig själv. Det gjorde också att jag kände att jag inte ville dricka och förstöra onsdagen på jobbet. Nu när jag fick bra feedback från min chef. Så jag såg till att inte vistas nära Systembolaget och hålla nere mina stressnivåer så gott det gick. Och helt plötsligt har det blivit torsdag och jag är fortfarande nykter. 🙂

Fortsätta att vara nykter

Nu är jag ledig i fyra dagar. Jag har funderat på när jag kan dricka alkohol under dessa dagar utan att det stör mig för mycket. Samtidigt vill jag inte dricka. Det är så konstigt. Jag skjuter fram det och blir lättad när något kommer i vägen så att jag inte kan dricka. Ändå finns det i bakhuvudet hela tiden, klarar jag verkligen av att fortsätta vara nykter? Suget finns kvar. Mitt andra jag jobbar stenhårt på att övertyga mig om att det enda som kommer att få bort suget efter alkohol är att dricka alkohol. Än så länge står jag emot.

En dag i taget. Det är en sådan kliché, men den frasen hjälper att plocka fram när jag börjar fara för långt framåt i tiden. Och att komma ihåg att jag drack inte, när det kändes som den enda utvägen nu senast.

Idag är det Sveriges nationaldag. Det ska bli en riktigt varm sommardag. Jag ska träna, promenera, träffa min syster och äta mjukglass ute i solen och ikväll kommer min mamma och hennes sambo förbi en sväng. Så det känns som det kan bli en bra nykter dag denna nationaldag också. 🙂

//A.L

Att våga vara nykter

Att våga stå emot suget. Att våga låta ångesten ta över. Att våga vara i obehaget utan att ta till alkohol. Att våga vara nykter – är läskigt. Precis som att våga må bra är skrämmande. Jag har mått dåligt så mycket i mitt liv att jag inte vet hur man mår bra. Vad innebär det ens? Hur hanterar man det?

Att knappt orka leva, men göra det ändå, den känslan är jag van vid. Att dölja alkoholisten i mig, är jag en mästare på. Den ångestfyllda alkoholisten – det är så jag ser mig själv. Jag vet inte ens vem jag skulle vara om jag vore helt nykter och mådde bra? Den personen har aldrig existerat.

En skrämmande värld utan alkohol

Jag vill vara nykter. Jag vill få ordning på min ångestproblematik. Jag vill må bra. Samtidigt är det en obekant världsbild. Ibland när jag tänker på min framtid, hur jag vill att den ska vara. Med mer människor i den, en egen familj och mer ansvar. Så blir jag rädd. För jag kan inte se hur alkoholen ska kunna få plats i ett sådant liv.

Även om jag bara har druckit alkohol en gång de senaste två månaderna, vet jag att jag kan ta till den nu om det krisar. Som det gjorde för två veckor sedan. Det skulle inte gå om jag hade en egen familj. Eller det skulle gå, men det skulle påverka andra på ett sätt jag inte vill.

Att våga vara nykter

Total nykterhet är något oerhört skrämmande för mig. Jag tycker till och med att söndagar är riktigt obehagliga, för då är Systembolaget stängt. Så varje fredag känner jag efter ordentligt om jag tror att jag klarar av att vara nykter hela helgen. Annars måste jag se till att köpa hem alkohol innan lördag klockan 15:00.

Det är väl här jag ska bromsa mig själv och ta det – en dag i taget…

Hur som helst, att våga vara nykter och att våga att må bra känns lite annorlunda från att vilja vara nykter och att vilja må bra. För viljan har jag, modet däremot – nja. Jag är nog inte riktigt där än. Men jag jobbar på att nå dit. Det är mitt mål kan man väl säga – att våga vara nykter och att våga må bra. Och att verkligen våga säga farväl till den ångestfyllda alkoholisten.

//A.L