Gott Nytt År med lite hopp

Ja, idag är första dagen på ett nytt år – år 2021. Så Gott Nytt År önskar jag er alla där ute. Och jag hoppas innerligen att 2021 blir bättre än 2020. Det kändes faktiskt väldigt skönt när klockan passerade midnatt i natt och 2020 äntligen var över. Jag tog ner min väggkalender i mitt sovrum för 2020 med en gång! Phew! Vilken lättnad att slippa se den nu varje dag. Fast trots att 2020 var ett påfrestande år för mig slutade det i alla fall med lite hopp inför 2021.

Min fysiska hälsa

Jag har inte diabetes. I november uppsökte jag läkare på grund av att jag var så himla trött. Då misstänkte jag järnbrist. Läkaren beställde lite olika blodprover där ett visade ett högt sockervärde. Då misstänkte läkaren diabetes. Vilket gjorde mig jätteorolig. Men mitt andra blodsockervärde var normalt, dock lite högt kan jag tycka när jag såg siffrorna. Fast det låg inom gränserna. Järnet och alla de andra blodproverna var bra. Då släppte jag oron för både järnbrist och diabetes.

Läkaren tog ett EKG och blodtryck och allt såg bra ut. Slutsatsen blev att det inte var något fysiskt som orsakade min trötthet. ”Ut och rör på dig så brukar det hjälpa.”, sa läkaren. Alltså, han var bra för han tog mig på allvar och utredde mig ordentligt. Så jag köpte det svaret.

Min psykiska hälsa

Och jag misstänkte att tröttheten kunde vara psykiskt. Men eftersom jag var så oerhört trött och hade så många fysiska symtom blev jag osäker ändå. Och jag har haft järnbrist förut. Men min kurator förklarade att med tanke på det jag går igenom psykiskt just nu är extrem trötthet en del av den processen. Det sa han redan innan jag fick blodprovssvaren. Såklart ska man utesluta något fysiskt först innan man säger att det är psykiskt sa han också. Men nu vet jag att det inte var något fysiskt så det måste ha varit psykiskt då. Vilket är helt galet att man kan få sådana fysiska symtom av psykologiska problem. Men tröttheten har släppt nu. Tack gode Gud för det!

Nykterheten

Nykterheten. Ja, den där 30-dagarssviten bröts av ett tredagars återfall. Nu har jag varit nykter i 27 dagar idag sedan det återfallet. Får se hur länge det håller i sig den här gången. Men det är ett helvete att bli nykter varje gång nu. Jag får så mycket ångest när alkoholen lämnar kroppen. Så det tar verkligen emot att ta till flaskan igen när suget kommer.

Och alkoholsuget har kommit några gånger under de här 27 dagarna. Fast att åka till Systembolaget nu, med coronaviruset som härjar där ute, blir enormt ångestfyllt för mig. För jag undviker att röra mig ute bland folk så mycket jag kan i dessa tider. Därför ska det oerhört mycket till för att jag ska bege mig dit. Jag både önskar och inte önskar att man kunde beställa från Systembolaget online och hämta där jag bor. Troligtvis hade jag inte haft 27 dagars nykterhet idag om det gick… Men nu går det inte och jag är inne på min 27:e nyktra dag. Det finns hopp.

Jobbet

Jobbet går bra faktiskt. Det fungerar jättebra att jobba hemma på heltid för mig. Jag känner mig mycket lugnare och tryggare hemma än på jobbet, vilket gör att mina stress- och ångestnivåer är mycket lägre än i vanliga fall när jag jobbar. Jag kan fokusera mycket bättre på mina arbetsuppgifter när jag jobbar hemma. Min chef har inte varit speciellt jobbig heller faktiskt. Peppar, peppar ta i trä. Det finns hopp. Vi ska ha uppföljning på min rehabiliteringsplan i slutet av januari enligt planeringen. Så får se hur det går. Det hade varit underbart om det kunde fortsätta att gå så bra som det gör nu på jobbet.

Nyårsafton 2020 – skuggor från det förflutna

Jag fick två oväntade ”Gott Nytt År”-sms igår på nyårsafton. Ett från ett ex och ett från en nära familjemedlem. Båda är personer som jag inte har hört något från på väldigt länge och inte vill ha kontakt med längre, av olika anledningar. Så jag svarade inte. Men det rörde till det hos mig. Exet var lite obehagligt, men ändå inte så svårt att ignorera och släppa. Fast familjemedlemmen var jobbigare. För den personen skickade även ett sms till mitt i natten och undrade varför jag inte svarade. Det svarade jag inte heller på, men det var svårare att stå emot det sms:et.

Gott Nytt År med lite hopp

Trots det konstiga avslutet på 2020 känner jag hopp inför det här nya året, 2021. För jag har kommit framåt i min psykiska hälsa under 2020. Och i och med det som hände på nyårsafton känner jag väldigt starkt att jag vill försöka ta itu med den stora mörka obearbetade biten från mitt förflutna under 2021. Jag känner mig redo för det. Vilket jag tror kommer att hjälpa mig mycket om jag lyckas med det.

Jobbet går bra nu. Nykterheten, ja. Jag är nykter idag, det får jag vara nöjd med. Om allt går bra kommer jag att bli moster för första gången i maj 2021, vilket känns väldigt spännande. Och vaccin har äntligen kommit mot coronaviruset. Därför känner jag att jag har mycket att känna hopp för inför detta nya år 2021.

Än en gång vill jag önska er alla ett Gott Nytt År, med lite hopp. Och jag hoppas innerligt att vi får ett ljust och fint 2021 fyllt av omtanke och kärlek. Var rädda om er, och varandra där ute! ❤️

//A.L

Nykter alkoholist?

När kan man kalla sig för en nykter alkoholist egentligen? Nu har jag varit nykter i 39 dagar, är jag en nykter alkoholist då? Egentligen tycker jag inte om att kalla mig för en alkoholist, inte ens en nykter alkoholist. Mest för att jag inte tycker om att sätta en etikett på mig själv. Men jag uppfyller alla kriterier som det innebär att vara en alkoholist, så jag är väl en då. Fast jag ser mig mer som en person som har problem med alkohol, som inte kan hantera den på rätt sätt.

Missbrukare eller beroende?

Egentligen är det väl inte många som använder ordet ”alkoholist” idag känns det som. Det heter mer alkoholmissbrukare eller alkoholberoende, att man har ett missbruk eller ett beroende av alkohol. Jag har varit beroende av alkohol, nu ser jag mig själv som en missbrukare av alkohol. För att jag fortfarande använder alkoholen på fel sätt, men jag dricker inte lika ofta eller lika mycket nu som när jag var beroende.

Samtidigt är det väldigt lätt för mig att trilla in i ett beroende när jag börjar dricka alkohol. Eftersom jag alltid tappar kontrollen över mitt drickande när jag sätter igång. Lite snurrigt kanske, men så resonerar jag.

Nykter alkoholist

Hur som helst, nu har jag varit nykter ett tag. Det känns bra, men jag känner mig inte alls som en stabil nykter alkoholist. Tankarna på att dricka alkohol far runt i huvudet varje dag. Suget efter alkohol kommer och går hela tiden. Jag har bestämt mig för att dricka alkohol några gånger, men sedan har jag backat ur. Så det är inte alls säkert att jag kommer att hålla i den här nykterheten alltför länge till. Samtidigt vill jag verkligen inte dricka alkohol. Det är en ständig kamp det där, att vara en nykter alkoholist. I alla fall för mig.

Bara lite tankar så här en nykter lördagskväll. En dag i taget. 🙂

Lite mer läsning

Lite mer att läsa om alkoholism, missbruk och beroende:
Anonyma Alkoholister – Mer om alkoholism
Drugsmart – Fakta beroende och missbruk
1177 – Alkoholberoende, tecken och behandling


//A.L

En nykter vecka – det finns hopp

Det har varit lite lugnare på jobbet den här veckan, mest för att jag har avsagt mig vissa arbetsuppgifter för tillfället. Det har hjälpt mig att hålla nere mina stressnivåer och ångest. Vilket i sin tur har hjälpt mig att äntligen ha en nykter vecka, det var ett tag sedan. Fast trots att jag har varit nykter i nio dagar nu känner jag mig fortfarande si sådär måendemässigt.

Den främsta anledningen till att jag inte dricker alkohol idag är för att det inte är värt konsekvenserna. Jag orkar inte liksom. Hade det krisat hade jag säkert druckit. Jag har ingen vidare motivation till att hålla mig nykter egentligen. Jag ser liksom ingen mening, förutom att slippa baksmällan. Just nu räcker det i och för sig.

Ensamheten

Jag antar att jag känner mig ganska ensam just nu. De få människor jag har haft någon typ av relation med de senaste åren har jag brutit helt med det här året. Igår slutade jag till och med att följa dem på Facebook. Jag får ångest bara jag ser deras inlägg eller om de gillar något så jag ser deras namn. Och jag ångrar inte att jag har brutit med dem. Det enda jag ångrar är att jag brydde mig så mycket om dem, för de kände helt klart inte likadant. En smärtsam insikt som jag håller på att bearbeta.

Hoppet

Så nu befinner jag mig i något slags vakuum. Tack gode Gud för min syster och min mamma. Mest för min syster. Utan henne vet jag inte vad jag hade gjort. Men, jag har hopp. Det finns där någonstans i mörkret. Jag är inte blind för allt positivt i mitt liv, allt jag har tagit mig igenom och hur mitt liv faktiskt är otroligt bra på många sätt. Det är det här med relationer jag inte har listat ut än. Det är den biten som gör att jag känner mig så misslyckad.

Fast allt känns väldigt ensamt och tungt just nu och jag har svårt att se hur mitt liv någonsin kommer att bli något annat än vad det är idag, är jag övertygad om att det kommer att förändras – någon gång och på något sätt. Jag har väldigt svårt att tro att jag har gått igenom allt jag har bara för att jag ska förbli ensam och fast i den här kampen mot alkohol, stress och ångest i resten av mitt liv. Att det ska vara dominerande. Det måste finnas något mer.

En nykter vecka

Hur som helst, en nykter vecka har det varit. Tung, men bättre än veckorna innan den här. Hoppet finns om att det kommer att vända. Jag får försöka att fokusera på det. Och nu är det bara EN VECKA kvar till min SEMESTER. Det ska till och med bli sol och varmt nästa vecka. Så det finns ljusglimtar att hålla fast vid. En dag i taget. 🙂

//A.L

Fortfarande nykter

Jag är fortfarande nykter, trots midsommar med alkohol i närheten och jobbstress.

Midsommarafton 2019, med snapsvirke såklart. Men jag är fortfarande nykter.
Midsommarafton 2019, med snapsvirke såklart. Men jag är fortfarande nykter.

Det var faktiskt inte så jobbigt att motstå alkoholen på midsommarafton. Det var jag, min syster, min mamma och hennes sambo som firade tillsammans. Min syster tycker inte om alkohol så hon drack inte. Min mamma och hennes sambo drack alkohol till maten bara. Men det kändes lite obekvämt att skåla med dem när de snapsade och drack vin och öl. Inte för att jag har något emot att de dricker alkohol, utan för att jag har en sådan bakgrund med alkoholen som jag har. Och att få kommentarer som att jag är tråkig för att jag inte dricker alkohol var väl inte så roligt heller. Men jag försökte att ignorera det.

Semester och jobbstress

Idag och imorgon har jag tagit semester, planerat sedan innan. Det har varit stressigt på jobbet de senaste två månaderna. Jag har tagit mer ansvar och drivit på mig själv ganska hårt. I förra veckan började jag få känslan av att tappa andan och svårt att andas när jag jobbade, vilket jag vet inte är bra. I torsdags tog det stopp. Jag kunde inte tänka ordentligt eller koncentrera mig på jobbet alls. Vilket resulterade i att jag fick tvinga mig själv att ta det lugnt, trots den press vi har på oss just nu. Tyvärr hade jag vissa uppgifter som jag var tvungen att slutföra innan min lilla ledighet, som inte blev så bra. Därför hade jag ingen bra känsla alls i torsdags när jag slutade jobbet.

Och jag känner en ganska stark oro inför hur jag ska klara de kommande jobbveckorna. Min sommarsemester börjar inte förrän den 29 juli, vilket innebär att jag kommer att vara på plats när det är som tuffast på jobbet. Alltså fyra och en halv vecka i en tryckkokare. Det hade jag säkert klarat, om vi inte hade haft det så pressat de senaste två månaderna också. Jag är redan slut liksom.

Ett hot mot nykterheten

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den här jobbsituationen? Jag har funderat på om jag ska säga till min chef att jag behöver backa undan nu ett tag för att jag mår som jag gör. Hon har sagt att hon vill jag ska berätta hur jag mår. Det känns bara som ett nederlag på något sätt. Att jag är så svag. Samtidigt är jag lite irriterad på min chef för att hon har varit så frånvarande på jobbet de senaste veckorna och lagt över mycket ansvar på oss medarbetare. Nej, jag har ingen bra känsla alls när det kommer till jobbet just nu. Och jag tycker inte om att den här jobbsituationen är ett stort hot mot min nykterhet.

Fortfarande nykter

Men jag är fortfarande nykter, och det är bra. Det är fem veckor sedan jag drack alkohol senast. Jag mår lite konstigt nu dock och börjar känna mig lite nedstämd. För att motverka det försöker jag att fokusera på allt positivt i mitt liv, att inte ha för höga krav på mig själv, ta det lugnt och att ta det en dag i taget. För jag vill verkligen inte dricka alkohol. Det känns bara oroväckande skakigt just nu. Det hade varit så tråkigt om jag trillar dit igen för att jag har missbedömt vart mina gränser går. Mycket hänger på vad som händer på jobbet på onsdag. Men jag ska försöka att inte låta den oron förstöra idag och imorgon, för just nu har jag semester – som kommer att vara en nykter en. 🙂

//A.L

Jag drack inte

Jag var helt övertygad om att jag skulle ta ett planerat återfall i tisdags, men jag drack inte. Jag känner mig fortfarande lite skakig efter den jobbiga måndagen och det starka suget efter alkohol jag fick. Men jag är så glad att jag har hållit mig nykter genom det hela.

Positiv feedback

Medarbetarsamtalet i tisdags gick bra, vilket lugnade ner mig lite och fick mig att känna mig lite bättre om mig själv. Det gjorde också att jag kände att jag inte ville dricka och förstöra onsdagen på jobbet. Nu när jag fick bra feedback från min chef. Så jag såg till att inte vistas nära Systembolaget och hålla nere mina stressnivåer så gott det gick. Och helt plötsligt har det blivit torsdag och jag är fortfarande nykter. 🙂

Fortsätta att vara nykter

Nu är jag ledig i fyra dagar. Jag har funderat på när jag kan dricka alkohol under dessa dagar utan att det stör mig för mycket. Samtidigt vill jag inte dricka. Det är så konstigt. Jag skjuter fram det och blir lättad när något kommer i vägen så att jag inte kan dricka. Ändå finns det i bakhuvudet hela tiden, klarar jag verkligen av att fortsätta vara nykter? Suget finns kvar. Mitt andra jag jobbar stenhårt på att övertyga mig om att det enda som kommer att få bort suget efter alkohol är att dricka alkohol. Än så länge står jag emot.

En dag i taget. Det är en sådan kliché, men den frasen hjälper att plocka fram när jag börjar fara för långt framåt i tiden. Och att komma ihåg att jag drack inte, när det kändes som den enda utvägen nu senast.

Idag är det Sveriges nationaldag. Det ska bli en riktigt varm sommardag. Jag ska träna, promenera, träffa min syster och äta mjukglass ute i solen och ikväll kommer min mamma och hennes sambo förbi en sväng. Så det känns som det kan bli en bra nykter dag denna nationaldag också. 🙂

//A.L