Nykter i 30 dagar

Idag har jag varit nykter i 30 dagar. Ett litet mirakel. Det känns bra, samtidigt har jag andra hälsoproblem som har bidragit till att jag faktiskt inte har vågat att dricka alkohol. Så man kan säga att jag har blivit skrämd till nykterhet. Fast oavsett anledningen har jag lyckats hålla mig nykter i 30 dagar, och det känns skönt.

Hälsoproblem

När det gäller mina andra hälsoproblem är de under utredning hos läkare. Det började efter min katastrofvecka med återfall för cirka en månad sedan. Jag blev så himla trött efter den veckan och det ville inte släppa. Jag tänkte att det hade att göra med alkoholen och den ångest jag hade gällande den. Men när det gick två nyktra veckor och tröttheten fortfarande inte släppte ringde jag vårdcentralen. Då tänkte att det kanske var järnbrist, för det är ett återkommande problem jag har. Jag fick läkartid, läkaren lyssnade och beställde lite olika blodprover. I torsdags fick jag följande svar via brev:

”Jag vill meddela Dig att de blodprover som togs vid ditt senaste besök på Vårdcentralen har visat lätt stegrade blodsockervärden. Man behöver dock två fastevärden för att kunna bli säker på eventuell diabetes. Kom fastande ytterligare en gång så vi kan ta ett sockervärde så vi kan säga om det är så att du har fått en ökad känslighet för socker eller inte. Man skall vara fastande 12 timmar för sådant prov och vi öppnar kl. 08.00. Vi hör av oss igen efter svar på det nya provet. Övriga prover var normala.”

Diabetes?

Va?! Diabetes?! Det är troligtvis inget allvarligt (försöker jag febrilt att intala mig själv), men jag med min ångestproblematik och katastroftankar har svårt att inte föreställa mig det värsta. Jag fick brevet i torsdags, på fredagar har vårdcentralen stängt för blodprover. Vilket innebär att jag får vänta tills imorgon innan jag kan ta ett blodprov till. Och sedan ännu mer väntan innan jag får svar. Suck! Jag som var helt övertygad om att det var järnbrist och började äta järntabletter. Nu vet jag ingenting…

Coronaviruset och nya restriktioner

Mitt i all min hälsooro har coronaviruset eskalerat igen och nya restriktioner har kommit. Vilket såklart också har oroat mig och påverkat mig och mina vardagsrutiner. Ännu mer nu eftersom jag inte känner mig helt frisk. Sedan förra onsdagen har vi gått över till att jobba hemifrån 100 procent på jobbet, vilket är positivt för mig. Men min chef var tveksam till att låta mig göra det då hon tänkte att det kunde påverka min rehabiliteringsplan negativt. Eftersom en del i den planen är att jag ska öka tiden på arbetsplatsen.

Fast det är ju tvärtom, hemarbete i dessa tider hjälper att lugna mig eftersom jag känner mig tryggast hemma. Så när hon tog upp det (helt oväntat) gjorde hon mig ännu mer orolig! Dumma människa! Men efter diskussion, där jag höll på att bryta ihop i tårar av ångest, lät hon mig till slut jobba hemma på heltid – som 98 procent av alla andra på kontoret! De som inte jobbar hemifrån är de som inte kan det av olika anledningar. Alltså, jag blir helt förbluffad ibland när hon kommer med sina förslag och tankar gällande min psykiska hälsa och vad hon tror kan hjälpa mig… Helt förbluffad!

Nykter i 30 dagar

Hur som helst. Mitt i allt detta hälso- och coronakaos har jag lyckats hålla mig nykter i 30 dagar. I alla fall något positivt. Och jag kan inte påstå att alkoholen känns speciellt lockande nu. För min kropp känns i total obalans och det känns som om att skulle jag dricka alkohol nu skulle jag sluta andas. För ibland känns det som att mitt hjärta ska sluta slå, mycket obehagligt! Men det måste vara ångest. Usch!

Nästa vecka

Nu hoppas jag att jag får något svar från läkare nästa vecka på varför jag är så trött. Om det är blodsockret eller inte. Efter mycket, mycket analyserande tror jag faktiskt inte att jag har diabetes. I så fall kanske att jag ligger i riskzonen till att utveckla det. Jag hoppas att det är det svaret jag får och att det är därför jag är så trött och att det förklarar mina andra symtom också. För då vet jag i alla fall vad det är och hur jag ska lösa det. Eller jag vet inte hur jag ska lösa det, men då hoppas jag att jag får råd från vården om vad jag ska göra för att må bättre. Jag håller tummarna.

Gällande nykterheten känns det mer lovande nu än på länge. Jag har ingen längtan alls efter alkohol just nu, tvärtom. En känsla jag hoppas sitter i mig en lång tid framöver. För det är skönt att slippa bakfyllor, alkoholångest och alla andra bekymmer drickandet för med sig. Jag försöker fokusera på det. Nykter i 30 dagar idag! 🙂

//A.L

Ny medicinering mot min ångest

Igår var jag på läkarbesöket som jag bokade för några veckor sedan efter den där hemska ”Friskvårdsdagen” på jobbet. Anledningen till att jag kontaktade vårdcentralen då var för att diskutera ny medicinering mot min ångest, som är värst i sociala situationer. Och det blev ett bra läkarbesök!

Mediciner jag har testat

Jag har testat många mediciner mot depression och ångest under de senaste fem åren. Till exempel: Sertralin, Citalopram, Ecitalopram, Venlafaxin, Mirtazapin, Lergigan, Atarax och Theralen. Men jag har slutat med alla på grund av biverkningar som jag inte orkade med. Och eftersom jag har haft ett stort problem med alkoholmissbruk innan, jag har det fortfarande men inte alls på samma nivå, har läkarna alltid varit väldigt tveksamma till att skriva ut något annat till mig än ej beroendeframkallande mediciner mot min ångest. Eftersom de medicinerna inte har hjälpt har jag inte tagit någon medicin mot ångest, förutom Theralen någon enstaka gång, under de senaste två åren. Istället har jag självmedicinerat med alkohol. Så jag hade egentligen inte så höga förhoppningar om att få någon vettig ny medicinering mot min ångest från det här läkarbesöket.

Läkarbesöket

Den läkaren jag gick till igår på vårdcentralen hade jag träffat en gång innan för cirka ett och ett halvt år sedan i samband med min sjukskrivning då. Läkarbesöket då gällde huvudsakligen stress och panikångest. Läkaren skickade en remiss till psykiatrin den gången för att utreda medicinering mot min ångest. Men remissen skickades tillbaka för att psykiatrikern tyckte att jag skulle vara helt fri från alkohol innan jag fick komma dit – igen. För jag har varit inskriven på psykiatrin för cirka fem år sedan under den perioden som mitt alkoholmissbruk var som värst. Så psykiatrikern som skickade tillbaka remissen ansåg att jag redan hade fått hjälp från psykiatrin, men valt alkohol ändå. Något sådant.

Hur som helst. Jag hade verkligen inga höga förhoppningar på läkarbesöket igår utan jag gick mest för att jag hade bokat en tid. När jag bokade läkarbesöket var jag verkligen desperat och mådde jättedåligt. Nu hade jag lugnat ner mig lite och börjat gå hos kurator.

Jag förväntade mig en stressad och misstänksam läkare som ville bli av med mig fort. För hon ställde många frågor om alkoholen förra gången och jag upplevde henne som lite skeptisk till varför jag var där. Men den här gången var hon mer öppen och lyhörd.

Positivt överraskad

Läkaren hade läst på i journalen, hon tog sig ordentligt med tid till mig och hon lyssnade på mig. Vi diskuterade olika mediciner, psykiatrikern hade tipsat om någon antipsykotisk medicin som man skulle ta som antidepressiva mot ångest. Dock fanns det risk för att man kunde få värre ångest under de första två till tre veckorna. Och antipsykotisk, hmm. Läkaren jag var hos igår hade inte skrivit ut den medicinen innan och hon sa att de inte brukar skriva ut sådana mediciner i primärvården. Så det lät verkligen inte värt att riskera de biverkningarna för mig.

Ny medicinering mot min ångest

Jag förklarade att jag hellre ville ha någon medicin jag kunde ta vid behov när ångesten är som värst. Först sa hon nej, men efter vi hade pratat och jag hade förklarat mina besvär och på vilket sätt jag självmedicinerar med alkohol sa hon att hon kunde skriva ut en liten förpackning Oxascand 5 milligram. Jag fick inte blanda den med alkohol och hon sa flera gånger att den är beroendeframkallande. Men hon tyckte ändå jag kunde testa den istället för att använda alkohol mot min ångest. Jag skulle även ta blodprover för att kolla mina levervärden med mera. Sedan skulle hon höra av sig efter blodproverna och jag skulle boka uppföljning om några veckor. Så det kändes faktisk bra, där ser man.

Oxascand för första gången

Idag testade jag Oxascanden för första gången. Jag hade ganska mycket ångest redan inför morgonmötet på jobbet, men jag tog tabletten för att jag skulle på forum. På forumet visste jag att det skulle bli grupparbete, vilket innebär extra mycket ångest för mig.

Jag tycker att det är läskigt att ta nya mediciner för att jag tror att jag ska vara allergisk, sluta andas och dö. Därför var den första halvtimmen efter att jag hade tagit tabletten lite jobbig. Men sedan släppte det. Och den hjälpte verkligen! Jag vet att det är en jättelåg dos, men den måste ha räckt för mig eftersom jag inte är van vid att ta bensodiazepiner. En sådan lättnad!

Missbruksrisken

Nu har jag en ny medicin mot min ångest som jag kan ta när jag ska gå på jobbiga längre möten på jobbet. Och jag tänker inte missbruka den. Tankarna kommer såklart, en räcker inte. Ta fler, och så vidare. Men nej! Det räckte med en, effekten höll i sig nästan sex till sju timmar. Jag råkade ut för flera saker under den tiden som skulle gett mig stark ångest i vanliga fall, men den här medicinen dämpade symptomen. Jag kände ångesten, men inte alls på samma sätt. Kroppen var mer avslappnad och hjärtklappningen lugnare. Så jag hoppas att medicinen hjälper likadant imorgon då vi har forum igen.

Bye, bye alkoholen!

En annan positiv sak med att jag nu har en medicin jag kan ta om jag får stark ångest är att jag inte behöver dricka alkohol längre. Wow! Ännu en stor lättnad! För alkoholen har tagit upp mycket av min energi under en lång tid, planeringen av mitt supande och återhämtningen ifrån det. Jag har redan fått påminna mig flera gånger om att jag inte behöver dricka alkohol nu. Det är en jätteomställning.

Så, läkarbesöket var riktigt lyckat och min nya medicinering mot min ångest har fått en bra start. Yes! 🙂

//A.L