Satans, jävla, skit

Jag har ett sådant där dundersug efter alkohol just nu. Helvete! Jag upptäckte en sak angående den här bloggen. Jag har haft hög trafik den här veckan, konstig trafik. Jag tyckte att det var något skumt över det hela, jag hade rätt. Jag hade råkat lägga till bloggen på någon automatisk trafik sida, vilket innebär att det var falsk trafik. Jag tog bort bloggen med en gång.

Inte för att jag egentligen skriver den här bloggen för att jag är ute efter hög trafik. Jag skriver den mest för att ventilera, bearbeta mitt liv och samtidigt dela med mig av hur det är att vara jag. Självklart vill jag ha besökare, men inte på det sättet. Hur som helst, även om det är så blev jag ganska besviken på något sätt. Jag kände mig plötsligt väldigt ensam och osynlig igen. Vilket på ett sätt var skönt, inte så många ögon på mig. Men jag slogs av ett överväldigande sug efter alkohol efter den här upptäckten. Och nu funderar jag på vilken dag i nästa vecka jag kan dricka alkohol igen.

Tyvärr har jag massa möten nästa vecka, tisdag och onsdag i alla fall. Skit också! Det känns nästan som att jag redan har tagit ett återfall, fast jag inte ens har druckit någon alkohol. Jag avskyr när det blir så här, det känns som ett fritt fall och det finns ingenting jag kan göra för att stoppa det. Jag visste att den här veckan var för bra för att vara sann…

//A.L

Att vakna med ett sug efter alkohol

Idag vaknade jag med ett sug efter alkohol. Ett sug efter alkohol som utlösts av mina drömmar inatt. Jag hatar när det händer för jag känner mig så maktlös att förhindra det.

Jagad

Inatt drömde jag ganska genomgående att jag drack alkohol i smyg. Jag hade en flaska öl som jag hela tiden gömde undan från folk och drack ifrån. Hela tiden var det folk omkring mig som tittade på mig med misstänksamhet. Jag var konstant orolig för att bli upptäckt.

Varje gång jag drack den här ölen kändes det helt underbart. Och jag vaknade med den känslan, av hur skönt det kan kännas att släcka ett sug efter alkohol med alkohol. Den lugna, nästan euforiska, känslan. Mmm, alkohol. Och så drog tankarna igång.

Du förtjänar att dricka

Jag har varit nykter i tio dagar nu, sedan det senaste återfallet. Jag känner mig ganska lugn i kroppen. Men jag dricker inte alltid alkohol för att lugna ner mig. Det kan även vara för att belöna mig själv, nu har du varit så duktig som har varit nykter i tio dagar så nu förtjänar du att dricka. Eller att veckan har varit väldigt bra på jobbet, det är helt OK att dricka för att du har skött dig så bra den här veckan. Ibland kan jag få för mig att dricka för att jag helt enkelt inte har något annat planerat, passa på att dricka nu när du har möjlighet.

Så det är inte alltid jag får ett sådant där akut sug efter alkohol som utlöses av en alkohol trigger eller av höga ångest- och stressnivåer och leder till ett återfall. Ibland kan jag ta ett återfall på grund av gamla mönster jag inte klarar av att bryta just då. Eller för att jag vaknar med ett sug efter alkohol, som idag. Som växer sig starkare och starkare under dagen, tills jag inte klarar av att stå emot.

Jag kommer att klara det

Nu känner jag inte att jag är nära ett återfall idag. Utan jag är ganska säker på att det kommer att gå bra. Det känns bara jobbigt att vakna med ett sug efter alkohol, en lördag också. Men jag har planer för idag och imorgon. Så jag ska nog lyckas skaka av mig den här starten på helgen. En dag i taget.

//A.L

 

En riktigt jobbig alkohol trigger

Det har varit en lugn vecka än så länge för mig, ångest- och alkoholsugsmässigt. Men idag var min chef tillbaka på jobbet och den där kollegan, bara det gjorde att min ångestnivå höjdes. Sedan på morgonmötet small det till, jag utsattes för en riktigt jobbig alkohol trigger!

En riktigt jobbig alkohol trigger

Det var när min chef utbrast, skämtsamt, en kommentar om något hon hade sagt om att köpa cigaretter häromdagen. Så fort hon utbrast kommentaren kändes det som jag fick en oväntad smäll i magen och så sattes ett sjukt sug efter alkohol igång i min kropp. Det är hemskt när det händer! Det känns som att ett inre vakuum skapas i kroppen och det enda som kan lugna ner det är alkohol – NU!

Helt plötsligt planerade jag att köpa cigaretter och att supa med en gång efter jobbet. Alkoholfantasierna och rättfärdigeprocessen drog igång i hjärnan, enbart på grund av den kommentaren. Jag har inte alls haft sug efter alkohol denna veckan. Så det kändes oerhört jobbigt när det hände, som ett sådant bakslag. Men jag lyckades lugna ner mig själv. Det tog några minuter, men sedan släppte den värsta känslan. Fast incidenten har påverkat mig hela dagen, fortfarande känner jag efterdyningarna av den i kroppen. Men det akuta suget efter alkohol är i alla fall borta.

Självskadebeteende = alkohol trigger

Jag tror det handlar om att jag vet att min chef röker från och till och gärna smusslar med det. Beter sig som det är något riktigt inte OK hon gör på något sätt, lite självskadebeteende liksom. Jag tror det är det som är en stor alkohol trigger för mig – att uppleva andras självskadebeteende. För det räcker med att jag ser någon på TV i en serie som spelar en alkoholist som börjar dricka igen. Eller någon som spelar en annan trasig människa, mycket stora alkohol triggers för mig. Det kan verka som en liten grej men jag kan trilla dit av en sådan upplevelse, det sätter igång ett väldigt starkt obehag inom mig.

Resten av jobbdagen

Resten av jobbdagen var OK. Jag hade dörren till mitt rum halvöppen idag också. Jag kände mig lite mer spänd och hade lite svårare att koncentrera mig idag dock än jag haft innan i veckan. Jag tror det var för att min chef och den där kollegan var på plats. Jag känner mig väldigt övervakad av dem på något sätt. Därför har jag svårt att slappna när de är i närheten. Något jag behöver jobba på.

Klapp på axeln

I det stora hela känner jag mig lite stolt över mig själv idag, som klarade av en riktigt jobbig alkohol trigger. För jag hade lätt kunnat spinna vidare på den känslan och svängt förbi Systembolaget innan hemfärden från jobbet. Som jag har gjort så många gånger förr. Förr när jag var övertygad om att det enda sättet att slippa obehaget av att vara sjukt sugen på alkohol var att dricka alkohol. Nu vet jag bättre, det går över. Och jag är så glad att jag tog mig igenom den jobbiga alkohol triggern idag, utan att dricka alkohol. 🙂

//A.L

Galet sug efter alkohol, katastroftankar och ångest

Gårdagen präglades av ett galet sug efter alkohol, katastroftankar och ångest i överflöd. På eftermiddagen fram tills dess att Systembolaget stängdes kändes det som att min kropp skulle slitas sönder av det sug efter alkohol jag hade. Det var inte klokt! Mina senaste katastroftankar hade skapat så mycket ångest i kroppen att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.

Det enda som hindrade mig från att åka till Systembolaget var att jag väntade på köpare till min bil. De hörde av sig när jag satt på bussen hem från jobbet och ville komma med en gång, som blev tre timmar senare. Jag vågade inte åka hemifrån medan jag väntade på dem. Vilket gjorde att Systembolaget hann stängas. Just då kändes det för jävligt, på grund av mitt sjuka sug efter alkohol, men i efterhand var det lika bra att jag inte hann dit.

Ångest och isolering på jobbet

Det var första dagen på min arbetsplats efter sommarsemestern för mig. Jag hade förställt mig värsta katastrofscenariot där. Att jag skulle komma dit och att det rum jag suttit i de senaste månaderna skulle vara otillgängligt, vilket hade inneburit att jag fått sitta ute i kontorslandskapet. Nu blev det inte så. Rummet var fortfarande reserverat till mig. Trots det blev det en väldigt ångestfylld dag.

Jag har alltid tyckt att det har varit jobbigt att vara social, där har alkoholen hjälpt mig mycket. Men jag har ändå kämpat mig igenom den sociala ångesten på jobbet och klarat mig ganska bra där. Fast de senaste månaderna har min ångest av att vara bland, och med, andra människor förvärrats.

Det började eskalera i våras när jag mådde som sämst av stress och panikångest. Det var olidligt att vara på jobbet, då satt jag i kontorslandskapet. Min chef fick övertala mig att komma tillbaka och föreslog att jag kunde sitta i ett eget rum. Tanken var att det skulle vara tillfälligt och att jag successivt skulle börja sitta i kontorslandskapet igen. Men nu vågar jag knappt lämna rummet!

Det var helt sjukt igår! Min hjärna jobbade på övervarv med att fundera ut hur och när jag kunde lämna rummet med minst risk att råka stöta på någon. Jag väntade tills de flesta ätit frukost innan jag chansade på att gå till fikarummet, det satt någon där. Jag avbröt och väntade ytterligare en halvtimme. Sedan gick jag dit, slängde i mig min frukost och rusade tillbaka till mitt rum.

Undvik alla

Jag undvek att prata med så gott som alla på jobbet utom min chef. Men det var för att hon kom in på rummet för att checka av lite snabbt. Frågade hur ledigheten varit och sedan började hon prata om jobbsaker.

Jag brukar vanligtvis ha lätt för att prata med henne, men det kändes tungt igår. Jag hade svårt för att få fram ord liksom. Samtidigt ville jag inte komma in på hur jag mår för jag vill inte prata om det med henne längre. Jag orkar inte. Jag har en stark känsla av att hon tycker jag är jobbig och att hon tycker att det är jobbigt att prata med mig. Detta baserar jag på en grej som hände precis innan hon gick på semester.

Avvisad av chefen

Fram tills det som hände vid busshållplatsen hade jag ganska lätt för att berätta för min chef om mitt mående. Jag hade visserligen känt att hon undvikit mig sedan jag blev sjukskriven, men det kopplade jag ihop med att jag varit så ostabil och gråtit ganska mycket under våra senaste samtal innan sjukskrivningen.

Hon sa i vårt första samtal, när jag kommit tillbaka från sjukskrivningen, att hon inte hört av sig för att hon var rädd att hon skulle säga något fel. Hon kan uttrycka sig klumpigt och hade sagt en del saker under våren som hade förvärrat mitt mående. Så jag köpte det och släppte det. Vi hade ett bra samtal.

Några dagar senare stod jag vid busshållplatsen och såg att hon kom gåendes mot den. Oftast brukar vi prata och sitta tillsammans på bussen när vi tar den samtidigt. Men nu såg jag hur hon saktade ner och började pilla med mobilen. Hon kom inte fram till mig alls utan höll sig lång bort.

Jag fick sjuk ångest och kände mig totalt avvisad. Skyndade mig på bussen och satte mig där jag vet att hon inte brukar sitta. Dagen efter kunde jag inte ens titta på henne, jag hade så mycket ångest över detta. Hon gick på semester och sedan jag.

Igår var första gången vi pratade sedan det hände för två månader sedan. Jag kunde prata med henne men inte skaka av mig den känslan jag fick vid busshållplatsen. Vilket innebär att hon har gått från att ha varit en av de få personer jag känt att jag kunnat prata med till att bli en person jag känner mig väldigt i vägen för. Därför kommer min framtida strategi med henne vara att ha minimal kontakt.

Krig på jobbet, lita inte på någon

Det finns en kollega på jobbet jag har varit väldigt nära ända sedan jag började där för fem år sedan. Vi började samtidigt. Hon är en av de tre personer jag har berättat om mina alkoholproblem för och den enda på jobbet jag har känt att jag har kunnat lita på. Det har förändrats. Jag har insett att hon inte alls är bra för mig och egentligen inte vill mitt bästa. Nu undviker jag henne också.

Med andra ord är jag väldigt ensam på jobbet. Det finns ingen där jag litar på eller vill prata med. Jag har en stark känsla av att jag inte är omtyckt. Samtidigt känner jag mig paranoid och osäker på om jag inbillar mig allting.

Jag har väldigt svårt för att veta vad som är verkligt och inte ibland, detta är jag medveten om men det hjälper mig ändå inte att urskilja vad som är på riktigt. Detta är en stor anledning till att jag är livrädd för att lämna mitt rum på jobbet. Det känns som jag befinner mig mitt i en krigszon där ingen är den den utger sig för att vara. Därför är det bäst att hålla mig undan alla.

Räddaren i nöden = alkohol

Under det senaste året i terapin har jag fått lära mig att min inre stress skapas på grund av mina katastroftankar, som i sin tur förstärker min ångest, vilket leder till att jag dricker alkohol för att lugna ner mig. Därav mina missbruksproblem.

Trots att jag vet detta är allt så starkt och automatiskt inom mig just nu. Det känns som att jag bara hänger med. Som att någon annan har tagit kontroll över mig. Att jag inte kan stoppa allt som sker i min hjärna och i min kropp för tillfället. Tillsammans med hela bilgrejen igår, social kontakt lika med stark ångest, gjorde att jag fick ett galet sug efter alkohol – som jag inte kunde släcka. Räddaren i nöden nådde inte fram igår.

Förvirrad på Ica

När bilförsäljningen var avklarad åkte jag till Ica för att köpa ett frimärke och posta ett brev. Jag var helt väck i huvudet. Jag ställde mig i affären och stirrade på folkölen, var i valet och kvalet om jag skulle köpa den istället. Jag hade fortfarande ett stort sug efter alkohol. Om jag dricker snabbt kan jag nog få till en fylla, tänkte jag. Fast det var en anställd precis där, och det är en lokalbutik jag brukar handla i ofta, så jag tänkte att det skulle verka konstigt om jag köpte en sexpack folköl. Och den känslan var starkare än mitt sug efter alkohol just då. Därför övergav jag folkölen.

När jag skulle betala tryckte jag på fel knapp i kortläsaren. Kassörskan räckte fram frimärket, men det märkte jag inte så hon fick säga till mig. Jag köpte en läsk, var på väg att gå utan att ta med den. Åter igen fick kassörskan ropa på mig.

Jag hade glömt att skriva avsändare på brevet, som innehöll ägarbytet, men jag orkade inte fixa det. Självklart fick jag massa katastroftankar efter det om att brevet inte skulle komma fram. Att de nya ägarna lurade mig och att på något sätt skulle hela den här bilförsäljningen leda till problem för mig.

Galet sug efter alkohol, katastroftankar och ångest

Jag var helt utmattad igår kväll! Gick och la mig klockan sju. Åt inte mycket på hela dagen för jag var så ångestfylld och stressad att det inte gick. Till slut somnade jag.

Idag jobbade jag hemma, lite i smyg. Chefen var borta. Igår sa hon visserligen på morgonmötet att det var ok att jobba hemma idag, men jag vet att jag borde meddelat henne. Men strunt samma. Tänkte att det är ingen på jobbet som märker om jag är där eller inte ändå.

Kroppen är fortfarande väldigt spänd efter igår, men det kändes väldigt skönt att vakna i morse utan baksmälla. En stor lättnad. Och dagen idag har varit mycket bättre än igår. Inget överdrivet starkt sug efter alkohol, men tankarna finns där. Jag tror inte jag lyckas stå emot hela veckan…

//A.L

 

 

Jag vill dricka igen

Sorgligt men sant. Jag börjar fantisera om vad jag vill dricka igen, när jag kan dricka, vad jag ska göra när jag dricker och så vidare. Och nu känns det ok på något vis. Jag känner inte lika starkt att jag vill avbryta tankarna. Jag känner mig mer glad än att jag vill motstå det när jag tänker på att dricka alkohol.

Det började med att de drack champagne på tv, mm – champagne.  Egentligen tycker jag inte att det är så gott, i alla fall inte de champagnerna jag druckit. Men det vattnas i munnen när jag tänker på det. Skulle det verkligen vara så farligt att dricka en flaska? Det passar inte förrän tidigast på torsdag. Jag jobbar fredag men det kan jag klara av.

Sex dagar, det verkar vara så länge jag kan hålla ut innan suget drar igång på sistone. Jag vet inte hur detta kommer sluta? Jag skriver för att försöka ventilera ut dessa tankar. Om det kommer hjälpa eller inte vet jag inte. Jag vill dricka igen. Jag känner så väl igen denna process och känslan jag har i min kropp just nu. Det brukar sluta med ett återfall. Tyvärr.

//A.L