Sista helgen på semestern

Då var det dags för den sista helgen på semestern för mig. Ett återfall har det blivit precis i början av semestern, men nu har jag varit nykter i 22 dagar. Det känns dock inte helt stabilt inför helgen eller återgången till jobbet. Fast jag har haft en bra semester tycker jag, mestadels hemmavid. Men i onsdags och torsdags gjorde jag två dagsutflykter till Skåne med min syster.

Utflykter och förväntansångest

Jag var lite nervös inför utflykterna eftersom jag får så mycket ångest när jag är med någon, till och med min syster nuförtiden. Jag sov även över hos henne i två nätter. Det jag var mest nervös för var att äta med henne och att åka i bilen med henne. Egentligen är det så dumt, för det jag får ångest över är att jag ska få ångest när jag är med henne och då även få panik om jag får ångest. Det kallas väl förväntansångest. Idiotiskt! Men så är det. Hon vet inte hur mycket ångest jag har egentligen och det är inget jag känner jag vill ta upp och göra en stor grej av heller

Jag hade ångest under de två dagarna, lite i bakgrunden hela tiden. Men jag försökte att äta lite för mig själv utan att det blev onaturligt och bilfärderna gick OK, jag lyckades att hålla mig ganska lugn. Men det var en konstant aktivitet i min hjärna på alla mina kroppssignaler, om de signalerade ångest – svårt att svälja, hjärtrytmen, andningen och sådant. Så lite utmattande var det. Trots det känner jag ändå att det var två bra dagar som jag kunde njuta av i alla fall. Och jag är stolt över mig själv för att jag faktiskt gjorde utflykterna, till och med utan medicin! Så det blev två bra dagar ändå. 🙂

Dag ett – Stenshuvud

Första dagen var vi i nationalparken Stenshuvud. Jag älskar att vandra i naturen och där var riktigt fint. Bra motion med. 🙂

Jag och balans... En av utkiksplatserna i Stenshuvud Nationalpark. Sista helgen på semestern.
Jag och balans… 😉 En av utkiksplatserna i Stenshuvud Nationalpark.

Dag två – Åhus

Andra dagen var vi i Åhus. Först några timmar vid Täppet havsbad och sedan avslutade vi dagen med en glass vid Glassbåten vid Åhus hamn. Det var riktigt fint och varmt väder så det kunde inte bli bättre. 🙂

Under ytan. Täppet havsbad i Åhus. Det blev ett (två) dopp i havet i år. Sista helgen på semestern.
Under ytan. Täppet havsbad i Åhus. Det blev ett (två) dopp i havet i år.

En sak jag inte visste om Åhus var att Absolut Vodka tillverkas där, haha. En av mina favoritspritsorter, men dit åkte vi inte. 😉

Sista helgen på semestern

Och nu är det sista helgen på semestern för mig. Som sagt, jag är mycket nöjd med mina fyra veckors semester. Fast en vecka till hade inte skadat! Jag ser inte fram emot att börja jobba igen. Mest på grund av att jag är rädd för att jag kommer att få en ökad press på mig av min chef att börja bli mer social på jobbet, behöva vara på plats mer och få utökade arbetsuppgifter. Det är inget jag känner att jag är redo för alls! Jag är faktiskt skräckslagen för om det kommer att bli så! På tisdag ska vi ha uppföljning av min rehabplan…

Katastrofmötet innan semestern

En annan sak som gör att jag har extra mycket jobbångest är att jag hade ett ganska dåligt avslut på jobbet innan min semester. Chefen hade semester och hon hade sagt till gruppen att jag var undantagen vissa arbetsuppgifter. Trots det fick jag frågan om jag kunde göra några av dem ändå på torsdagens morgonmöte innan min semester. Jag försökte att säga nej och hänvisa till vad chefen hade sagt, men hon som frågade backade ändå inte och resten av gruppen lät irriterad för att jag sa nej.

Jag var med på mötet via Skype, fast jag var på plats, så jag såg inte alla och deras kroppsspråk. Men jag kände mig rejält pressad när detta togs upp och de inte släppte det. Jag sa att jag kände mig pressad och att det fanns en anledning till att jag inte gjorde vissa arbetsuppgifter som har med min hälsa att göra. Något jag verkligen inte kände mig redo att dela med mig med gruppen. Jag kände hur min röst började brista när jag sa det. Då backade hon som frågade och resten av gruppen blev tysta.

Men jag fick stänga ner mötet innan det var slut, jag vet inte om de märkte det, och sedan grät jag och mådde skitdåligt flera timmar efter det. Jag åkte hem direkt efter mötet och hoppade över fredagens morgonmöte. Tjejen som tog upp frågan skrev till mig på Skype direkt efter mötet och bad om ursäkt och sa att hon inte menade att pressa mig. Men det hjälpte inte mycket. Det var det sista som hände på jobbet innan min semester. Inte alls bra…

Jobbångesten och alkoholen

Så den största anledningen till att jag känner mig ostabil gällande alkoholen inför den här sista helgen på semestern är jobbångesten. För jag känner att utflykterna gick bra och jag är inte så uppe i varv efter dem som jag trodde att jag kanske skulle vara. Och därför behöva varva ner med alkohol. Fast jag vill verkligen inte dricka. Jag känner mig så frisk och kry liksom. Vi får se. Det ska bli riktigt fint väder hela helgen i alla fall, så jag ska göra mitt bästa för att njuta av den här sista helgen på semestern – utan alkohol.

Trevlig helg!

//A.L

Första jobbveckan, lönesamtal och inspirationsdagsångest

Då var första jobbveckan efter sommarsemestern avklarad. Den gick väl OK. Lite oväntat hade jag lönesamtal i tisdags. Det var lika bra att jag inte fick veta det förrän i måndags, så hann jag inte fundera för mycket på det. Lönesamtalet gick OK. Jag hade inga höga förväntningar, med tanke på hur upp och ner mitt år har varit. Det blev cirka två procent, jag blev mest lättad över att det inte blev lägre.

Lönesamtalet

Det var ganska jämt med positiv feedback och utvecklingsområden i lönesamtalet. Min chef tog också upp mitt dåliga mående i somras och hur vi hanterade det, hon ser det som en styrka att jag säger till när jag mår dåligt så att hon kan anpassa arbetet.

Jag var ganska nervös över vad hon skulle säga om sommaren eftersom jag hade en sådan tydlig dipp. Nu är det så att hon inte vet om mina alkoholproblem eller då att jag hade en del återfall under dippen i somras. Återfall som helt klart påverkade mig på jobbet. Jag undrar därför om feedbacken hade varit annorlunda om hon visste? Det känns alltid jobbigt att ta åt mig något positivt om hur jag hanterar mitt dåliga mående, eftersom jag inte berättar allt. Hur som helst. Det är skönt att ha årets lönesamtal avklarat.

Inspirationsdagsångest!

Första jobbveckan var ganska lugn, men på måndag drar hösten igång ordentligt på jobbet. Mer att göra och mer sociala aktiviteter. En supersocial aktivitet jag inte ser fram emot är vår ”inspirationsdag” på onsdag. Det är en heldag då all personal på jobbet samlas, några hundra, för att umgås och lyssna på föreläsningar. Jag HATAR detta årliga event! Och en av föreläsningarna i år handlar självklart om alkohol och hur man lättare ska kunna prata om sina alkoholvanor med varandra… Jipppi! Kommer inte alls kännas jobbigt att lyssna på den föreläsningen.

På vårt schema för inspirationsdagen stod det ”aktivitet eller föreläsning” på förmiddagen och eftermiddagen. Jag tog upp det med min chef efter lönesamtalet att jag ville veta vad ”aktivitet” innebar. Hon kollade upp det, den ena aktiviteten var tipsrunda och den andra kubb. ”Jag vill inte vara med på kubb.”, sa jag. Det behövde jag inte. Vilket lättade ångesten lite.

Jädra sociala ångest!

Men ändå, gemensam frukost, lunch och fika. Jag har jättesvårt att äta tillsammans med folk, jag får jätteångest av det. Fysiskt liksom. Jag kan äta lite men sedan drar halsen ihop sig och jag får svårt att svälja och andas ordentligt. Så det enda jag tänker på när jag är tvingad att äta med folk är att hålla mig lugn och försöka att andas och svälja normalt.

Alltså, det är ett jätteproblem, som har blivit värre det senaste året. Jag äter aldrig med någon på jobbet nuförtiden, skulle någon komma när jag äter får jag avbryta. Så hela den här äta-biten under inspirationsdagen är ett stort problem som ger mig jättemycket ångest.

Förra året på inspirationsdagen kom jag efter frukosten och åkte iväg på lunchen (till Systembolaget, för det var sådant kaos i kroppen att jag behövde veta att jag kunde dricka alkohol efter dagen var slut för att lugna ner mig). Fikat hoppade jag över. Jag kommer att försöka köra samma strategi i år, minus Systembolaget. För jag vill helst klara dagen utan ett återfall som avslut.

Första jobbveckan och förväntansångest

Så även om den första jobbveckan efter sommarsemestern var lugn, satte den igång en massa ångest i mig – som vanligt. Lönesamtalet, inspirationsdagen och sedan var jag med på firandet av en kollega i torsdags. Hon har varit himla go mot mig så därför tvingade jag mig själv att vara med på den gemensamma fikan, en halv tårtbit sedan tog det stopp. Fast jag har inte druckit alkohol i alla fall.

Nästa vecka kommer att bli tuff. Jag har inte fullt ut löst hur jag ska hantera inspirationsdagen än, så det snurrar fortfarande runt i mitt huvud gällande den. Vi kommer även att ha mycket att göra på jobbet från och med imorgon och nu ska jag göra alla mina arbetsuppgifter igen. Vilket jag vill. Fast det känns lite skakigt, för det var ett tag sedan jag gjorde vissa saker. Men, det är bara att kämpa på helt enkelt.

//A.L