Är jag en alkoholist?

En gång alkoholist, alltid alkoholist?

Är jag en alkoholist? Det borde vara enkelt att svara på den frågan, men det är det inte. För fyra år sedan var jag inte alls säker men vart jag än vred och vände mig och vem jag än frågade så blev svaret ja.

Själv har jag alltid haft svårt att förstå exakt vad det innebär att vara en alkoholist. Är man det för alltid om man varit inlagd på sjukhus för avgiftning, ätit alkoholmediciner (Antabus med mera), gått tolvstegsprogrammet och andra alkoholbehandlingar? Jag trodde det och accepterade att jag inte skulle kunna dricka alkohol som andra igen. Hel nykterhet var det som gällde sa behandlarna. Men nu är jag osäker.

Förnekelse

Man kan väl säga att jag accepterade att jag var alkoholist för fyra år sedan men jag hade vetat det ganska länge. Jag började dricka när jag var 13 år och sedan dess har jag haft ett skevt förhållande till alkohol. Använt det som en krycka genom hela livet. Till slut höll det inte längre. Trots all behandling har jag varit nykter max fyra månader i rad. Oftast två månader sedan återfall. De senaste månaderna har det blivit oftare. Och nu är jag inte säker på att jag faktiskt räknas som alkoholist längre. Fast det kanske är en del av det hela, förnekelse? Jag är väldigt förvirrad. Är jag en alkoholist eller inte?

Minnesförlust

Jag tycker inte om att känna så här. Jag minns knappt vad jag lärde mig under tolvstegsbehandlingen och behandlingarna efteråt längre. Mitt minne är ganska dåligt. Så jag har googlat lite för att se om jag räknas som alkoholberoende eller missbrukare. Jag tyckte inte jag borde det eftersom jag inte dricker varje dag men det verkar handla om mängden och hur man dricker. Så jag blev besviken när varningar poppade upp på testerna. Samtidigt kan jag inte fatta att jag gör detta igen, tvivlar och försöker hitta bevis på att jag inte har problem med alkoholen. Att jag kan dricka. Vad sysslar jag med?

Svaret på frågan är…

Jag vet nog egentligen svaret. Är jag en alkoholist? Det är klart jag är en alkoholist. Men vad innebär det då? Att jag aldrig kan dricka igen? Det kommer inte hålla. Och vad händer om jag fortsätter som jag gör nu? Kommer jag hamna i varjedagdrickande till slut?

Hur ska jag klara av jobbet när jag börjar på måndag? Jag har många gånger funderat på hur jag ska kunna dölja alkoholdoft om jag känner att jag behöver dricka på jobbet – hallå!? Det handlar om att dämpa ångesten egentligen. Jag har extrem ångest inför att börja jobba igen, att behöva vistas bland alla människor igen. Men även om det är därför, vad håller jag på med? Det känns så sjukt allting just nu. Jag mår inte bra. Känner mig som en darrig onykter alkoholist och har ingen aning om hur detta kommer sluta.

Jag drack sista vinet igår, har ingen alkohol hemma och inga planer på att dricka idag. Jag får väl börja där. En dag, en timme, en minut i taget.

//A.L