Ett litet mirakel

Det skedde ett litet mirakel idag, det känns så i alla fall. Jag hade äntligen bestämt mig för att ringa till kurator igen för att söka hjälp mot min ångest, mest den sociala ångesten. Så i morse ringde jag tidsbokningen hos kurator.

Det for tusen katastroftankar, känslor och ”kalla händer”-ångest genom kroppen medans jag väntade på att bli uppringd. Jag mådde så illa. Jag var ganska säker på att jag ville försöka komma till min senaste kurator, samtidigt fick det gå som det gjorde. Hon kanske inte ens vill träffa mig igen. Eller kanske jag inte ens får komma dit igen alls. Jag har redan gått hos kurator innan. Ja, det var kaos i huvudet.

Hur som helst, det lilla miraklet som skedde var att när det äntligen ringde upp därifrån var det min senaste kurator. Och det var så skönt att det var hon. Hon visste vem jag var, kom ihåg mig, och var så förstående och tyckte det var bra att jag ringt. Så till hösten ska jag börja i terapi hos henne igen. Alltså, vilken lättnad!

Självklart är det inte lösningen på alla mina problem. Men det känns bara så skönt att jag vet att jag kommer att ha någon att prata med och få hjälp hos framöver. Det gav mig lite hopp i alla fall. Och det känns verkligen som ett litet mirakel att det var just hon som ringde upp idag. 🙂

Ett litet mirakel. Jag tycker mig allt se solen där bakom molnen. Bilden är tagen en dag när jag drog ut från jobbet för att lugna ner mig själv från ett jobbigt ångestpåslag.
Jag tycker mig allt se solen där bakom molnen. Bilden är tagen en dag när jag drog ut från jobbet för att lugna ner mig själv från ett jobbigt ångestpåslag. Jag verkar dras till de där parkbänkarna. Haha. 😉

//A.L

Äntligen en bra dag på jobbet

Äntligen känns det som jag har haft en bra dag på jobbet. Nu har jag slutat och halva dagen är kvar, så allt kan hända antar jag. Men jag har en bra känsla i kroppen i alla fall, efter jobbet. Och det var längesedan jag hade det.

Den där kollegan jag helst undviker på jobbet jobbade hemma idag, det var en lättnad. Min chef var borta idag och kommer vara borta imorgon också, ännu en lättnad. Jag hade till och med dörren öppen i mitt rum idag, halvt öppen då. Det har jag inte haft en enda gång ända sedan jag började sitta där inne i juni detta året.

Det kändes som en sådan där bra dag på jobbet jag hade ganska ofta för något år sedan. Jag pratade med kollegor, de ställde frågor till mig och jag till dem. Jag var engagerad på morgonmötet och inte rädd för att röra mig utanför mitt rum under dagen. Wow liksom. Jag kände mig nästan helt ångestfri.

Och jag har varit nykter i en vecka nu. Hoppas att detta håller i sig. 🙂

//A.L