Nykter i 30 dagar

Idag har jag varit nykter i 30 dagar. Ett litet mirakel. Det känns bra, samtidigt har jag andra hälsoproblem som har bidragit till att jag faktiskt inte har vågat att dricka alkohol. Så man kan säga att jag har blivit skrämd till nykterhet. Fast oavsett anledningen har jag lyckats hålla mig nykter i 30 dagar, och det känns skönt.

Hälsoproblem

När det gäller mina andra hälsoproblem är de under utredning hos läkare. Det började efter min katastrofvecka med återfall för cirka en månad sedan. Jag blev så himla trött efter den veckan och det ville inte släppa. Jag tänkte att det hade att göra med alkoholen och den ångest jag hade gällande den. Men när det gick två nyktra veckor och tröttheten fortfarande inte släppte ringde jag vårdcentralen. Då tänkte att det kanske var järnbrist, för det är ett återkommande problem jag har. Jag fick läkartid, läkaren lyssnade och beställde lite olika blodprover. I torsdags fick jag följande svar via brev:

”Jag vill meddela Dig att de blodprover som togs vid ditt senaste besök på Vårdcentralen har visat lätt stegrade blodsockervärden. Man behöver dock två fastevärden för att kunna bli säker på eventuell diabetes. Kom fastande ytterligare en gång så vi kan ta ett sockervärde så vi kan säga om det är så att du har fått en ökad känslighet för socker eller inte. Man skall vara fastande 12 timmar för sådant prov och vi öppnar kl. 08.00. Vi hör av oss igen efter svar på det nya provet. Övriga prover var normala.”

Diabetes?

Va?! Diabetes?! Det är troligtvis inget allvarligt (försöker jag febrilt att intala mig själv), men jag med min ångestproblematik och katastroftankar har svårt att inte föreställa mig det värsta. Jag fick brevet i torsdags, på fredagar har vårdcentralen stängt för blodprover. Vilket innebär att jag får vänta tills imorgon innan jag kan ta ett blodprov till. Och sedan ännu mer väntan innan jag får svar. Suck! Jag som var helt övertygad om att det var järnbrist och började äta järntabletter. Nu vet jag ingenting…

Coronaviruset och nya restriktioner

Mitt i all min hälsooro har coronaviruset eskalerat igen och nya restriktioner har kommit. Vilket såklart också har oroat mig och påverkat mig och mina vardagsrutiner. Ännu mer nu eftersom jag inte känner mig helt frisk. Sedan förra onsdagen har vi gått över till att jobba hemifrån 100 procent på jobbet, vilket är positivt för mig. Men min chef var tveksam till att låta mig göra det då hon tänkte att det kunde påverka min rehabiliteringsplan negativt. Eftersom en del i den planen är att jag ska öka tiden på arbetsplatsen.

Fast det är ju tvärtom, hemarbete i dessa tider hjälper att lugna mig eftersom jag känner mig tryggast hemma. Så när hon tog upp det (helt oväntat) gjorde hon mig ännu mer orolig! Dumma människa! Men efter diskussion, där jag höll på att bryta ihop i tårar av ångest, lät hon mig till slut jobba hemma på heltid – som 98 procent av alla andra på kontoret! De som inte jobbar hemifrån är de som inte kan det av olika anledningar. Alltså, jag blir helt förbluffad ibland när hon kommer med sina förslag och tankar gällande min psykiska hälsa och vad hon tror kan hjälpa mig… Helt förbluffad!

Nykter i 30 dagar

Hur som helst. Mitt i allt detta hälso- och coronakaos har jag lyckats hålla mig nykter i 30 dagar. I alla fall något positivt. Och jag kan inte påstå att alkoholen känns speciellt lockande nu. För min kropp känns i total obalans och det känns som om att skulle jag dricka alkohol nu skulle jag sluta andas. För ibland känns det som att mitt hjärta ska sluta slå, mycket obehagligt! Men det måste vara ångest. Usch!

Nästa vecka

Nu hoppas jag att jag får något svar från läkare nästa vecka på varför jag är så trött. Om det är blodsockret eller inte. Efter mycket, mycket analyserande tror jag faktiskt inte att jag har diabetes. I så fall kanske att jag ligger i riskzonen till att utveckla det. Jag hoppas att det är det svaret jag får och att det är därför jag är så trött och att det förklarar mina andra symtom också. För då vet jag i alla fall vad det är och hur jag ska lösa det. Eller jag vet inte hur jag ska lösa det, men då hoppas jag att jag får råd från vården om vad jag ska göra för att må bättre. Jag håller tummarna.

Gällande nykterheten känns det mer lovande nu än på länge. Jag har ingen längtan alls efter alkohol just nu, tvärtom. En känsla jag hoppas sitter i mig en lång tid framöver. För det är skönt att slippa bakfyllor, alkoholångest och alla andra bekymmer drickandet för med sig. Jag försöker fokusera på det. Nykter i 30 dagar idag! 🙂

//A.L