Äntligen en tid hos en kurator

Det känns ganska jobbigt nu, både med alkoholen och ångesten, så jag är väldigt lättad över att jag äntligen har fått en tid hos en kurator. Det ger mig lite hopp. Men, det blev en liten twist där med vilken kurator jag ska gå till.

I slutet av maj ringde jag till kurator för att jag ville börja i terapi och jobba med min sociala ångest. Av en slump svarade den kurator jag hade gått till tidigare och vi kom överens om att hon skulle kalla mig till hösten. Nu blev det inte så.

Samtalet från kuratorn

I torsdags, mitt under ett irritationsutbrott jag hade på jobbet i mitt lilla nedsläckta rum, ringde det från kuratorskontoret. Jag förväntade mig att det skulle vara min gamla kurator som skulle erbjuda en tid hos henne. Men det var det inte. Det var en annan kurator, jag kopplade inte först vem han var. Till slut förstod jag. Han sa att han hade missat att det stod i journalen att jag hade uttryckt önskemål om en annan kurator och att han dagen innan hade skickat en kallelse till mig. Hmm… Hur ska jag göra nu?

Tankarna bara snurrade i huvudet när jag pratade med honom. Men, som sagt, det känns väldigt jobbigt just nu – framför allt på jobbet. Ingenting fungerar bra där. Så när den här kuratorn ringde och erbjöd en tid kändes det dumt att säga nej, för vem vet när den andra har tid? Det visste inte han heller. Därför kom vi fram till att jag går på ett samtal hos honom så får jag se hur det känns. Så på torsdag har jag äntligen en tid hos en kurator.

Blandade känslor

Det känns bra att äntligen ha fått en tid hos en kurator. Men såklart lite oroligt också. Han lät lugn och vettig på telefonen, samtidigt lite snurrig eftersom han hade missat mitt önskemål. Därför har jag blandade känslor inför vårt första möte. Men det hade varit skönt om det känns bra med honom på torsdag. För jag vill verkligen komma igång och jobba med min sociala ångest. Den har verkligen tagit över nu. Så jag hoppas på ett bra samtal med den här kuratorn på torsdag och på att den där vändningen till ett bättre mående är nära nu.

//A.L

Första jobbveckan, lönesamtal och inspirationsdagsångest

Då var första jobbveckan efter sommarsemestern avklarad. Den gick väl OK. Lite oväntat hade jag lönesamtal i tisdags. Det var lika bra att jag inte fick veta det förrän i måndags, så hann jag inte fundera för mycket på det. Lönesamtalet gick OK. Jag hade inga höga förväntningar, med tanke på hur upp och ner mitt år har varit. Det blev cirka två procent, jag blev mest lättad över att det inte blev lägre.

Lönesamtalet

Det var ganska jämt med positiv feedback och utvecklingsområden i lönesamtalet. Min chef tog också upp mitt dåliga mående i somras och hur vi hanterade det, hon ser det som en styrka att jag säger till när jag mår dåligt så att hon kan anpassa arbetet.

Jag var ganska nervös över vad hon skulle säga om sommaren eftersom jag hade en sådan tydlig dipp. Nu är det så att hon inte vet om mina alkoholproblem eller då att jag hade en del återfall under dippen i somras. Återfall som helt klart påverkade mig på jobbet. Jag undrar därför om feedbacken hade varit annorlunda om hon visste? Det känns alltid jobbigt att ta åt mig något positivt om hur jag hanterar mitt dåliga mående, eftersom jag inte berättar allt. Hur som helst. Det är skönt att ha årets lönesamtal avklarat.

Inspirationsdagsångest!

Första jobbveckan var ganska lugn, men på måndag drar hösten igång ordentligt på jobbet. Mer att göra och mer sociala aktiviteter. En supersocial aktivitet jag inte ser fram emot är vår ”inspirationsdag” på onsdag. Det är en heldag då all personal på jobbet samlas, några hundra, för att umgås och lyssna på föreläsningar. Jag HATAR detta årliga event! Och en av föreläsningarna i år handlar självklart om alkohol och hur man lättare ska kunna prata om sina alkoholvanor med varandra… Jipppi! Kommer inte alls kännas jobbigt att lyssna på den föreläsningen.

På vårt schema för inspirationsdagen stod det ”aktivitet eller föreläsning” på förmiddagen och eftermiddagen. Jag tog upp det med min chef efter lönesamtalet att jag ville veta vad ”aktivitet” innebar. Hon kollade upp det, den ena aktiviteten var tipsrunda och den andra kubb. ”Jag vill inte vara med på kubb.”, sa jag. Det behövde jag inte. Vilket lättade ångesten lite.

Jädra sociala ångest!

Men ändå, gemensam frukost, lunch och fika. Jag har jättesvårt att äta tillsammans med folk, jag får jätteångest av det. Fysiskt liksom. Jag kan äta lite men sedan drar halsen ihop sig och jag får svårt att svälja och andas ordentligt. Så det enda jag tänker på när jag är tvingad att äta med folk är att hålla mig lugn och försöka att andas och svälja normalt.

Alltså, det är ett jätteproblem, som har blivit värre det senaste året. Jag äter aldrig med någon på jobbet nuförtiden, skulle någon komma när jag äter får jag avbryta. Så hela den här äta-biten under inspirationsdagen är ett stort problem som ger mig jättemycket ångest.

Förra året på inspirationsdagen kom jag efter frukosten och åkte iväg på lunchen (till Systembolaget, för det var sådant kaos i kroppen att jag behövde veta att jag kunde dricka alkohol efter dagen var slut för att lugna ner mig). Fikat hoppade jag över. Jag kommer att försöka köra samma strategi i år, minus Systembolaget. För jag vill helst klara dagen utan ett återfall som avslut.

Första jobbveckan och förväntansångest

Så även om den första jobbveckan efter sommarsemestern var lugn, satte den igång en massa ångest i mig – som vanligt. Lönesamtalet, inspirationsdagen och sedan var jag med på firandet av en kollega i torsdags. Hon har varit himla go mot mig så därför tvingade jag mig själv att vara med på den gemensamma fikan, en halv tårtbit sedan tog det stopp. Fast jag har inte druckit alkohol i alla fall.

Nästa vecka kommer att bli tuff. Jag har inte fullt ut löst hur jag ska hantera inspirationsdagen än, så det snurrar fortfarande runt i mitt huvud gällande den. Vi kommer även att ha mycket att göra på jobbet från och med imorgon och nu ska jag göra alla mina arbetsuppgifter igen. Vilket jag vill. Fast det känns lite skakigt, för det var ett tag sedan jag gjorde vissa saker. Men, det är bara att kämpa på helt enkelt.

//A.L

På måndag är det dags igen

Då var snart min sommarsemester över för den här gången. På måndag är det dags igen för jobb. Det känns OK. Jag har gjort allt det jag planerade att göra på min semester, vilket handlade mest om att färdigställa och fixa huset inför värdering. Värderingen blev klar i torsdags och igår lade jag om mina banklån. Allt gick mycket bra och jag är väldigt nöjd med hur det blev. Det kändes värt allt slit de senaste fyra åren. Och en stor börda har äntligen lyfts från mina axlar.

Min nykterhet

När det kommer till min nykterhet under semestern har den varit si så där. Jag har druckit alkohol några gånger, den senaste gången var förra onsdagen. Tankarna har kommit om att dricka nu till helgen, av olika anledningar. För att fira att det gick så bra med huset. För att det är sista helgen innan semestern är slut. För att suget och tankarna på att dricka alkohol börjar smyga sig in i min hjärna igen, så för att sätta stop för dem. Men, jag tror att jag kommer att klara av att hålla mig nykter den här helgen.

Min jobbångest

Och på måndag är det dags igen för jobb. Jag har blandade känslor inför måndagen. Det känns bra eftersom jag inte har så mycket för mig om dagarna nu ändå. Samtidigt vet jag hur lätt jag dras in i den där stressbubblan där mitt liv blir väldigt fokuserat på jobbet och jag tappar bort den känslan av perspektiv på livet jag har nu. Det händer varje år och jag tycker inte om det! Så det är en stor oro jag har, att det hamna där igen.

Nya tider

Något som är annorlunda den här gången inför återgången till jobbet dock är att jag inte har någon stor husrenovering på gång. Det är första gången på fyra år det händer. Och trots att jag har mina vanliga problem med ångesten och alkoholen, är det ganska lugnt på den fronten just nu. Så mina förutsättningar för att klara av jobbet på ett mer hälsosamt sätt den här hösten, än de senaste åren, känns väldigt bra. Det känns samtidigt mycket konstigt och ovant att inte ha ett stort svart moln hängandes framför mig.

Vi får se hur det går

Sammanfattningsvis är jag nöjd med min semester, lite orolig inför måndagen men samtidigt försiktigt optimistisk inför jobbhösten. Vi får se hur det går helt enkelt.

Det ska bli en riktigt solig och varm sommarhelg nu, så jag ska passa på att njuta av den till fullo. Trevlig helg där ute! 🙂

//A.L

Ångest

Nu har jag haft semester i två veckor. Det är skönt att slippa jobbstressen och pressen därifrån. Samtidigt känner jag mig lite vilse utan tydliga ”måste”-rutiner. Jag har försökt att hålla mina egna rutiner med kost, motion och sömn. Det har gått OK, men jag börjar vända på dygnet mer och mer och det börjar bli svårare och svårare att komma upp ur sängen om dagarna. Den största ångest jag har just nu idag gäller alkoholen – att dricka eller inte dricka.

En gång har jag druckit alkohol sedan jag gick på semester. Det var drygt en vecka sedan, en flaska vin blev det (den där jag hade kvar i garderoben). Jag har haft sug efter att dricka alkohol hela den här helgen och jag har planerat att göra det idag. Det har lugnat mig. Men, som så ofta, vill jag egentligen inte dricka. Och nu har jag beslutsångest.

Ångest, med eller utan alkohol?

Det är så skönt att vakna på morgonen utan att vara bakis och jag blir alltid så glad när jag kommer ihåg att jag inte har druckit alkohol dagen innan. Samtidigt är det inte smärtfritt att hålla mig nykter. Det innebär också ångest! För suget efter alkohol finns där. Så mina val är ångest utan alkohol eller ångest med alkohol. Det finns fördelar och nackdelar med båda.

Fördelar med ångest utan alkohol är att jag slipper baksmällan och ångesten över att jag åter igen har druckit alkohol (ännu ett misslyckande). Nackdelar med ångest utan alkohol är rusande tankar, svårt med andningen, rastlösheten, spändheten och suget efter alkohol. Fördelar med ångest med alkohol är att jag slipper all ångest ett litet tag och får känna det där underbara lugnet. Nackdelar, samma som fördelar utan alkohol.

Det känns faktiskt som fördelarna med att dricka alkohol är starkare än nackdelarna med att dricka alkohol, i alla fall idag. Trots det här motståndet jag har i hela min kropp, jag vill inte dricka alkohol! Fast jag vet att det släpper när jag väl börjar dricka. Jag har ändå semester och inget stort inplanerat den här veckan. Jahapp, då blir det en tripp till Systembolaget ändå. Så det kan bli…

//A.L

Äntligen semester!

Idag är min första riktiga semesterdag och jag säger bara – äntligen semester! De senaste veckorna, ja månaderna, har varit riktigt kämpiga. Mycket jobbstress, ångest och alkohol. Jag är trött och sliten, det känns i kropp och sinne. Så den här semestern är välbehövlig och mycket efterlängtad!

Ett återfall till

Jag trodde att jag skulle klara mig utan fler återfall tills min semester, men förra veckan var ännu en tuff en och jag trillade dit en gång till i onsdags. Jag köpte två vinflaskor, men drack bara en, för jag ville egentligen inte dricka alkohol utan bara sänka tempot i hjärnan och i kroppen. Som tur var räckte det med en vinflaska för att vagga mig till sömns. Den andra vinflaskan ligger fortfarande i garderoben…

Äntligen semester

Men nu har jag som sagt äntligen semester, fyra veckors ledighet där jag faktiskt inte har något större inplanerat. Jag ska mest fixa i ordning huset inför värderingen jag ska göra, troligtvis i september. Och det här är en ny erfarenhet för mig ska jag berätta, att inte ha något jätteprojekt framför mig att planera (och stressa upp mig) inför. Det känns mycket konstigt. Jag vet knappt vad jag ska göra?

Idag är det riktigt varmt ute, runt 30 grader. Jag har gått en promenad och sedan styrketränat. Det är för varmt för att göra något annat tycker jag så jag har placerat mig framför tv:n faktiskt. Jag har inget direkt sug efter alkohol eller planer på att dricka just nu. En debatt som är skön att slippa ha i huvudet, att också få lite semester ifrån.

Framtidstankar

Mina tankar just nu kretsar mest kring hur hösten kommer att bli. Hur jag vill att den ska bli. Vad jag ska fokusera på i mitt liv framöver. Jag känner nog att det lutar åt att jag behöver bearbeta klart min uppväxt och unga vuxna liv samt att försöka reda ut hur tusan jag ska lösa det här med relationer. Och att ta reda på en gång för alla vad jag egentligen har för typ av problematik, för jag förstår inte riktigt det? Ja, ångest och alkoholmissbruk. Men vad innebär det egentligen?

Så även om jag äntligen har semester snurrar mina tankar vidare, som vanligt. Men jag försöker att hålla mig lugn och leva här och nu. Det ska bli mycket intressant att se hur de här fyra veckorna kommer att utveckla sig. För jag har inte tänkt så mycket på vad jag ska göra under min semester, utan mest försökt att överleva tills min semester. Och nu är den här, nu har jag äntligen semester – från jobbet i alla fall.

//A.L