Är jag en alkoholist?

En gång alkoholist, alltid alkoholist?

Är jag en alkoholist? Det borde vara enkelt att svara på den frågan, men det är det inte. För fyra år sedan var jag inte alls säker men vart jag än vred och vände mig och vem jag än frågade så blev svaret ja.

Själv har jag alltid haft svårt att förstå exakt vad det innebär att vara en alkoholist. Är man det för alltid om man varit inlagd på sjukhus för avgiftning, ätit alkoholmediciner (Antabus med mera), gått tolvstegsprogrammet och andra alkoholbehandlingar? Jag trodde det och accepterade att jag inte skulle kunna dricka alkohol som andra igen. Hel nykterhet var det som gällde sa behandlarna. Men nu är jag osäker.

Förnekelse

Man kan väl säga att jag accepterade att jag var alkoholist för fyra år sedan men jag hade vetat det ganska länge. Jag började dricka när jag var 13 år och sedan dess har jag haft ett skevt förhållande till alkohol. Använt det som en krycka genom hela livet. Till slut höll det inte längre. Trots all behandling har jag varit nykter max fyra månader i rad. Oftast två månader sedan återfall. De senaste månaderna har det blivit oftare. Och nu är jag inte säker på att jag faktiskt räknas som alkoholist längre. Fast det kanske är en del av det hela, förnekelse? Jag är väldigt förvirrad. Är jag en alkoholist eller inte?

Minnesförlust

Jag tycker inte om att känna så här. Jag minns knappt vad jag lärde mig under tolvstegsbehandlingen och behandlingarna efteråt längre. Mitt minne är ganska dåligt. Så jag har googlat lite för att se om jag räknas som alkoholberoende eller missbrukare. Jag tyckte inte jag borde det eftersom jag inte dricker varje dag men det verkar handla om mängden och hur man dricker. Så jag blev besviken när varningar poppade upp på testerna. Samtidigt kan jag inte fatta att jag gör detta igen, tvivlar och försöker hitta bevis på att jag inte har problem med alkoholen. Att jag kan dricka. Vad sysslar jag med?

Svaret på frågan är…

Jag vet nog egentligen svaret. Är jag en alkoholist? Det är klart jag är en alkoholist. Men vad innebär det då? Att jag aldrig kan dricka igen? Det kommer inte hålla. Och vad händer om jag fortsätter som jag gör nu? Kommer jag hamna i varjedagdrickande till slut?

Hur ska jag klara av jobbet när jag börjar på måndag? Jag har många gånger funderat på hur jag ska kunna dölja alkoholdoft om jag känner att jag behöver dricka på jobbet – hallå!? Det handlar om att dämpa ångesten egentligen. Jag har extrem ångest inför att börja jobba igen, att behöva vistas bland alla människor igen. Men även om det är därför, vad håller jag på med? Det känns så sjukt allting just nu. Jag mår inte bra. Känner mig som en darrig onykter alkoholist och har ingen aning om hur detta kommer sluta.

Jag drack sista vinet igår, har ingen alkohol hemma och inga planer på att dricka idag. Jag får väl börja där. En dag, en timme, en minut i taget.

//A.L

Baksmällan

Jag vet inte ens varför jag dricker? Jag tycker inte om det egentligen. Jag mår illa innan jag börjar dricka, vet inte om det är för jag byggt upp så mycket ångest kring det hela kanske? Men det blir inte direkt så mycket njuta och nöje runt det hela. Och nu baksmällan.

Jag fick i mig nästan en flaska rödvin, en fjärdedel kvar, och två 50 centiliters starköl. Rökte, vilket jag egentligen har slutat med men börjat inkludera i återfallen på sistone. Och åt en Billys Pan Pizza när jag blivit dimmig, fick sedan skuldkänslor och stoppade fingrarna i halsen tills allt kom upp igen. Genom det hela kollade jag på Gudfadern… Ett riktigt party med andra ord…

Jag sov ändå hyfsat bra. Tror jag gick och la mig runt 20 – 21, vaknade till runt sex med huvudvärk och törstig. Tog två Pamol och drack vatten. Somnade om sedan runt sju halv åtta och sov tills halv elva. Är seg och trött nu. Ångest i kroppen. Var det värt det? Jag vet inte. Ja, för att suget är borta. Nej, för att det känns ganska meningslöst och mest som en jobbig grej nuförtiden. Denna jävla alkohol!

//A.L

Paranoid på Systembolaget

Alkoholen inköpt. Jag lovar, varje gång jag handlar på Systembolaget känner jag mig paranoid, stirrig och svettig. Det känns som jag gör något riktigt fel och som att kassörerna håller koll på mig och vet precis vem jag är och att jag inte borde vara där. Jag försöker ta olika kassörer när jag handlar men jag tycker ändå de tittar konstigt på mig. Jag har mina misstankar om att de har något slags register, eller foton liksom, på de som handlar där ofta. Fast det är ju inte olagligt. Hur som helst, det är en hel grej att handla där. Och nu gör jag inte det speciellt ofta längre. Jag brukar handla på samma Systembolag för jag orkar inte byta. Men kanske dags att åka in till det andra Systembolaget nästa gång…

Jag måste vänta med att dricka tills ikväll, hålla ut! Vill göra det nu. Men jag har bilen på Blocket och kan hända att någon vill komma och kolla. Suck! Aja, nu är det bara att vänta. Jag kommer inte att städa idag, har ingen energi till det. Jag har i alla fall tränat, får vara glad för det.

//A.L

Att dricka eller inte dricka

Måndag, fjärde semesterveckan. Jag vaknar och det första jag tänker är att det var skönt jag inte drack igår. Gud så skönt. Ingen baksmälla. Och jag vill inte dricka idag, tänker inte dricka idag. Så börjar varje morgon. Fast det sista jag tänkte igår var att jag skulle dricka idag. Jag har sett fram emot och planerat det hela förra veckan. Att dricka eller inte dricka.

Först tänkte jag dricka i helgen men jag sköt upp det för jag hade annat att göra. Jag har hållit ut till idag och om jag inte dricker idag kommer det dröja till onsdag innan jag kan göra det igen, med tanke på baksmälla och allt. Jag vet inte? Än så länge har jag precis vaknat och suget är inte så starkt. Detta eviga dilemma. Att dricka eller inte dricka.

Det är nu jag önskar jag hade någon att prata med om detta. Kanske en sponsor, någon som varit nykter ett tag och känns stabil. Som kan lyssna och förklara varför det blir så här hela tiden. Men jag klarar inte av mötena, får för mycket ångest. Jag har gått på två möten och det var hemskt. Hemskt för att jag hade så mycket ångest innan, under och efter ville jag bara dricka. Så jag gick inte på fler och känner bara skräck inför tanken att gå igen. Och jag har ingen aning om hur jag ska kunna träffa någon som kan hjälpa mig som jag behöver. Så jag skiter i det.

Hur som helst. Jag tror mer på att jag kommer dricka ikväll och jag vet precis vad jag ska köpa, en flaska rött vin och två starköl. Mmm. Det förtjänar jag. Jag ska försöka vara lite effektiv och städa idag i alla fall för imorgon kommer jag inte orka mycket. Det var så roligt, eller inte, men jag tänkte i fredags på hur länge jag varit nykter sedan senaste återfallet och jag trodde verkligen det var två veckor minst. Men nej, det var i sex dagar då. Så återfallen blir tätare och tätare och det känns svårare och svårare att komma ur supatankebanorna. Dessa loopar som körs i hjärnan efter ett återfall och innan ett nytt. Det känns som jag har bestämt mig… Då får jag i alla fall lite lugn i huvudet ikväll. Alltid något.

//A.L