Alkoholen lockar, fysiskt nykter – mentalt onykter

Alkoholen lockar hela tiden, men jag har stått emot i 31 dagar idag. Jag har velat dricka alkohol flera gånger under veckan, bestämt mig för att ikväll gör jag det. Eller imorgon får det bli. Fantiserat, längtat, sedan har det hänt något som har hindrat mig. Eller så har jag vaknat på morgonen och varit så glad över att inte vara bakis att jag har bestämt mig för att inte dricka den dagen, fast jag hade planerat att göra det sedan innan.

Men trots att jag är fysiskt nykter tänker jag på att dricka alkohol varje dag och varje kväll. Tankarna på alkohol är konstant i bakhuvudet, som en hemlig vän. Alkohol är det första jag tänker på när jag vaknar – drack jag igår? Nej, vad skönt! Och det sista jag fantiserar om innan jag somnar – att dricka alkohol, den varma brännande känslan i halsen, spritsmaken, ruset, att bli full. Jag saknar alkoholen varje kväll, men jag är glad att jag inte har fallit för lockelsen varje morgon.

Alkoholen lockar – i garderoben

Igår organiserade jag om i min garderob. Tyvärr hittade jag en liten kartong som jag hade gömt undan i ett hörn. Jag visste med en gång vad som var i den när jag såg den, och det kändes som jag fick ett slag i magen, en massa små souvenirspritflaskor. Jag kom ihåg att jag hade druckit igenom dem en gång för länge sedan under ett idiotsug. Men jag kom inte ihåg om jag hade druckit ur alla. Det hade jag inte. Skit också!

Jag såg några små flaskor med sprit i där i den lilla kartongen, men jag ville inte fastna där. Utan jag stängde kartongen och gömde undan den ganska snabbt. Men, nu vet jag att jag har några små spritflaskor i garderoben – med sprit i! Och de pratar med mig! Nu hoppas jag att jag inte ska råka ut för ett akutsug som gör att jag helt tappar fattningen och dyker på dem. Samtidigt vill jag inte tömma de små flaskorna. Jädra alkohol!

Nykter eller onykter?

Jag vet inte hur länge det här kommer att hålla? Hur länge jag kommer att klara att stå emot denna konstanta ström av alkoholtankar och yttre lockelser. Det känns inte så stabilt. Det är verkligen en dag i taget. Ibland får jag bryta ner det ännu mer, när jag har blivit triggad av något. Då gäller det att stå emot med alla krafter jag har. För alkoholen lockar hela tiden, dygnet runt.

Men, idag ska jag i alla fall hålla mig fysiskt nykter. Mentalt däremot, vet jag inte om jag är så himla nykter. Hur det nu går ihop sig? En mycket underlig känsla.

//A.L