Bakis och skakis på jobbet

Då var det tredje dagen i rad jag vaknar upp bakis och skakis. Jag drack fyra 50 centiliters starköl igår, och fick en ganska skön fylla. Jag sov helt OK, men det var segt att gå upp i morse. Jag trillade in på jobbet idag lagom till vårt morgonmöte halv nio.

Bakis och skakis på morgonmötet

Jag var riktigt trött när vi hade vårt morgonmöte, jag fick sitta på en stol i närheten från och till under mötet. Vi har våra morgonmöten framför en tavla i kontorslandskapet. Jag hade inte tänkt att säga något utan bara att lyssna, för jag var inte i form för att prata. Jag kunde knappt tänka. Men så blev det diskussioner som inte ledde någonstans och saker var på väg att bestämmas som jag inte höll med om. Då kände jag den där brännande känslan i magen, jag blev irriterad, och började yttra min åsikt. När det händer, irritationen slår till, går det så snabbt att jag oftast inte hinner tänka efter innan jag öppnar munnen.

Grejen är att jag brukar säga vettiga saker och folk lyssnar på mig. Det gjorde jag idag med. Men, jag glömde att jag var så skakig och bakis i kroppen när jag flög upp ur stolen för att säga min mening. Så samtidigt som jag pratade kände jag hur nervös och skakig jag lät på rösten. Vilket gjorde att jag började ångra att jag överhuvudtaget börjat säga något när jag pratade. Men alla tittade på mig så det var bara att prata på som om det vore vilken nykter dag som helst. Det kändes riktigt jobbigt. Fast jag tror ingen misstänkte för en sekund att jag var bakis för tredje dagen i rad när jag stod där och pratade. Och det blev bra det jag sa, trots att jag kände mig som ett skakigt löv.

Är jag en funktionell alkoholist nu?

Jag antar att jag är en sådan där funktionell alkoholist just nu. Det känns så i alla fall. Jag klarar mina arbetsuppgifter, även om knappt, och ingen verkar misstänka att jag är bakis ibland. Jag har över 20 års erfarenhet av att dölja mitt drickande, så det är egentligen inte så konstigt att jag kommer undan med det. Till och med min chef har släppt på tyglarna. Om hon tänker något om mig och mitt beteende tror jag att hon tänker att det har med min ångestproblematik att göra, inte att jag dricker alkohol igen. För hon vet att jag har den problematiken, alkoholen, också.

I alla fall en nykter dag

Imorgon kommer jag i alla fall inte att vara bakis och skakis. Jag har inte druckit alkohol idag, alltid något. Ingen aning om hur länge jag kommer att klara av att vara nykter den här gången dock. Jag har redan tankar om att dricka på lördag. Men jag har också tankar om att försöka ha som mål att vara nykter till och med tisdag nästa vecka.

Tisdag är nästa gång jag kommer att vara på jobbet, och där kan allt hända – alkoholsugsmässigt. Därför känns det som att om jag ska trilla dit igen får det bli på grund av något som händer, som triggar mitt sug efter alkohol till den grad att jag inte kan stå emot. Inte på grund av att jag dricker bara för att jag ändå är igång. Vi får se. En dag i taget.

//A.L

Återfall dag tre

Det går inte så bra med nykterheten just nu. Jag är inne på återfall dag tre idag. Jag drattade dit i måndags, det slutade med att jag drack en flaska vin då. Jag var ganska seg och trött igår, trillade in på jobbet kvart över åtta. Men jag tog mig igenom dagen igår, med möten och allt, utan några frågor från någon.

Igår

Jag hade två öl kvar från återfallet i måndags som jag drack igår. Ölen gjorde mig sömnig ganska snabbt, därför gick jag och la mig halv sju igår. För att kunna sova igenom hela natten tog jag lite Theralen. Jag vet att jag får en typ av baksmälla av den med för jag blir väldigt trött dagen efter att jag har tagit Theralen. Men jag ville inte vakna mitt i natten och inte kunna sova. Så idag har jag känt mig ungefär lika bakis som igår.

Idag

Och idag. Ja, eftermiddagarna är värst när det kommer till suget efter alkoholen. Det drar igång rejält i kroppen då. Och nu tänker jag att jag ändå är igång och dricker så jag kan väl lika väl köra på en dag till. Jag känner inte att jag har druckit klart än. Så idag köpte jag fyra 50 centiliters starköl innan jag åkte hem från jobbet.

Det var lite jobbigt att köpa de där starkölen på Systembolaget idag faktiskt. Jag brukar bli ganska paranoid på Systembolaget här hemma när jag handlar där, jag tror att de har superkoll på vem som är där ofta och så. Därför handlar jag ibland på Systembolaget i staden där jag jobbar, för det blir inte lika ofta där. Men idag satt samma kassörska i kassan som har suttit där de senaste tre gångerna jag handlat på Systembolaget i staden jag jobbar. Och idag kändes det som hon tittade lite så där, aha ok du har alkoholproblem, på mig. Och det kändes så jobbigt!!

Återfall dag tre

Hur som helst, återfall dag tre alltså. Jag hoppas att detta är sista dagen jag dricker alkohol på ett tag sedan. För på fredag och lördag ska jag träffa folk så då känner jag att jag behöver vara nykter dagen innan. Vi får se vad som händer. Ärligt talat är min motivation till nykterhet inte speciellt hög just nu.

//A.L

Alkoholen vann – igen

Jag vet inte vad jag ska säga? Alkoholen vann – igen. Jag försökte verkligen stå emot idag och det gick OK, tills en timme innan jag skulle sluta jobba. Det blev en jobbig situation på jobbet, jag blev irriterad och suget efter alkohol drog ner mig helt under ytan. Jag orkade inte stå emot längre.

Så fort jag hade loggat ut från jobbet var det bara att hoppa in i bilen och köra till Systembolaget. Jag köpte en flaska vin och två 50 centiliters starköl. Egentligen ville jag ha vodka, men jag blir så dålig av sprit. Det tar flera dagar att återhämta sig för mig. Och med tanke på att jag har möte nästan hela dagen imorgon fick jag kompromissa med mig själv. Jag köpte även cigaretter, så dumt. Det hör till återfallen på sistone på något sätt.

Jag kände mig som en robot när jag for omkring och inhandlade alkohol och tobak. Som om någon hade tagit kontrollen över mig. Nu sitter jag här hemma i vardagsrummet och pimplar vin, klockan fyra på eftermiddagen. Jag ser inte fram emot morgondagen. Men jag har klarat mig igenom värre saker bakis, så jag överlever. Och nu när jag har trillat dit igen tänker jag i alla fall försöka njuta av den kommande fyllan… För alkoholen vann – igen.

//A.L

Satans, jävla, skit

Jag har ett sådant där dundersug efter alkohol just nu. Helvete! Jag upptäckte en sak angående den här bloggen. Jag har haft hög trafik den här veckan, konstig trafik. Jag tyckte att det var något skumt över det hela, jag hade rätt. Jag hade råkat lägga till bloggen på någon automatisk trafik sida, vilket innebär att det var falsk trafik. Jag tog bort bloggen med en gång.

Inte för att jag egentligen skriver den här bloggen för att jag är ute efter hög trafik. Jag skriver den mest för att ventilera, bearbeta mitt liv och samtidigt dela med mig av hur det är att vara jag. Självklart vill jag ha besökare, men inte på det sättet. Hur som helst, även om det är så blev jag ganska besviken på något sätt. Jag kände mig plötsligt väldigt ensam och osynlig igen. Vilket på ett sätt var skönt, inte så många ögon på mig. Men jag slogs av ett överväldigande sug efter alkohol efter den här upptäckten. Och nu funderar jag på vilken dag i nästa vecka jag kan dricka alkohol igen.

Tyvärr har jag massa möten nästa vecka, tisdag och onsdag i alla fall. Skit också! Det känns nästan som att jag redan har tagit ett återfall, fast jag inte ens har druckit någon alkohol. Jag avskyr när det blir så här, det känns som ett fritt fall och det finns ingenting jag kan göra för att stoppa det. Jag visste att den här veckan var för bra för att vara sann…

//A.L

Alla dessa skuldkänslor!

Alla dessa skuldkänslor! Jag hatar dem. Nu har jag varit nykter i elva dagar och hjärnan börjar vakna till liv igen. Jag börjar inse att jag nog har betett mig ganska egoistiskt de senaste veckorna, eller månaderna egentligen. Flash backs börjar dyka upp från olika situationer då folk omkring mig har försökt visa omtanke, tror jag, men jag har bara tyckt att de har varit irriterande.

Chefen

Till exempel det där lönesamtalet, usch. Jag tycker inte om att tänka på det men det tränger sig in i hjärnan ändå. Min chef frågade flera gånger hur jag mådde. Jag tyckte bara att det var jobbigt just då och försökte att undvika att svara. Hon släppte det till slut, jag vet inte om hon nöjde sig med mina svar? Nu känner jag att jag kanske var taskig som inte bemötte henne på ett annat sätt än jag gjorde. Jag vet inte?  Jag har i alla fall en hel del skuldkänslor för hur jag är på jobbet mot henne. Att jag helst undviker henne.

Kollegan

Den där kollegan på jobbet. Jag saknar henne inte, utan det är skönt att slippa hennes drama. Men jag har skuldkänslor för att hon ser så ledsen ut ibland. Samtidigt orkar jag inte vara den personen som ska ta hand om henne och försöka att få henne att må bättre. Det jag har skuldkänslor över är att jag kanske har varit för hård mot henne? Eftersom jag undviker henne helt.

Mamma

Att jag ljugit mamma rakt i ansiktet. Det är en specifik situation jag tänker på. Midsommarafton. Jag har inte berättat för henne om mina alkoholproblem, att jag har gått i behandling och så. Men hon vet att jag inte dricker så mycket längre. På midsommarafton i år frågade hon mig: ”Så du har slutat dricka alkohol helt nu då?”. ”Ja.”, sa jag. Jag var bakis då. Och söp senare på kvällen. Skuldkänslor!

Och alla andra

Och alla andra gånger de senaste månaderna jag har sagt nej till saker, inte svarat i telefonen eller har varit ointresserad av vad andra säger. För att jag har varit bakis eller för att jag har valt att dricka istället.

Alkoholisten i mig

Jag blir verkligen en annan person när jag är mitt uppe i drickandet. Då är jag ganska omedveten om hur mitt beteende påverkar andra. Allt handlar om att skydda alkoholen. Att få det att verka som att jag mår bra så att jag kan dricka i lugn och ro. Jag ljuger utan att blinka och tycker det är helt OK just då. För att alla är fiender som kan ta ifrån mig alkoholen.

Men nu kommer den riktiga baksmällan – alla dessa skuldkänslor.

Alla dessa skuldkänslor

Självklart vill jag bara slippa dem! Fly från alla dessa skuldkänslor. Alltså, dricka alkohol igen. Elva dagar känns faktiskt som en lång tid att ha varit nykter, för mig. Och desto mer klar jag blir i huvudet desto mer inser jag att mitt beteende de senaste månaderna kan komma att få konsekvenser framöver, speciellt på jobbet. Jag kan nog inte undvika min chef för alltid.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det här? Antingen kommer jag att supa ner mig ordentligt, eller att börja känna alla dessa skuldkänslor starkare och starkare. Det känns inte alls bra, och jag vet inte vad jag ska göra?

//A.L