Det gick ju så bra – återfall

Det var ett tag sedan. Och det gick  så bra – återfall. Men nu. Andra återfallet på några dagar. Ingen överraskning egentligen, detta borde jag förutsett. Stress! Jag visste det var på väg. Mycket som händer på jobbet och mycket som händer privat. Lika med – supa!

Jag känner mig lite besviken på mig själv. För att jag tycker ändå att jag kommit långt med hur jag ser på mig själv. Att jag har mer förståelse för mig själv och mer självkärlek än förut. Trots det, nu när jag befinner mig mitt i en storm lutar jag mig mot min gamle vän – alkoholen. För att varva ner. Jag rättfärdigar det med att jag förtjänar det, för jag är så duktig ju.

Ny chef – lika blind som den förra. Jag kommer bakis till jobbet, ingen som ser. Så som vanligt kommer jag att komma undan med mitt drickande. Jag vet inte vad mer jag kan säga egentligen. Jag vill bara ventilera. Uppdatera mitt framtida jag om hur jag åter igen trillat dit. Informera mig själv om att mitt supande inte har att göra med någon annan individ, som jag ibland trott. Utan att alkoholen och jag – vi har en historia som ingen annan har att göra med. En relation, oberoende av någon annan.

Jag hoppas att jag inte förstör för mig själv nu. För jag har mycket positivt på gång. Vi får se vad som händer.

//A.L

Livet flyter på

Jag mår bra och livet flyter på. Jag har nu varit nykter i 36! dagar. Det är knappt så jag tror på det själv. Det har hänt lite saker som kunde ha fått mig att trilla dit igen. Men jag har jobbat stenhårt på att inte låta mina känslor kontrollera mig och att inte tro på alla mina tankar. Jag är riktigt stolt över mig själv. 🙂

Dags att njuta av livet

Husrenoveringen sätter igång i mitten av januari nästa år. Vilket innebär att jag har några månader framför mig nu där jag bara tänker njuta av livet, ta hand om mig själv och inte sätta igång några nya projekt. Jag ser sjukt mycket fram emot julen i år, och nedräkningen till den. Att julpynta, lyssna på julmusik, gå på julmarknader och allt sådant som hör till julsäsongen. Jag hoppas att vi får massor av snö till jul i år också.

Jag har planer för nästa år. Det ska bli året då jag fyller på mitt liv med det jag vill ha i mitt liv. Detta året har varit ett år av avslut i mitt liv, både ofrivilliga och frivilliga. Något som bland annat har inneburit att jag har slutat umgås med människor som ökar stressen i mitt liv. Det har också inneburit att jag har börjat fokusera på att uppskatta de personer som faktiskt vill mitt bästa och jag vet älskar mig.

Livet flyter på och insikten i köket

Allt som allt känns det bra. En känsla jag inte är van vid att ha så länge. Jag har haft några tankar på att dricka alkohol, men de har snabbt gått över. Alkoholen är inte så lockande längre. Jag tror att jag känner så eftersom jag inte känner att jag behöver fly från mig själv eller skämmas över min historia längre. En insikt jag kom till på riktigt för några dagar sedan.

Jag var i köket och helt plötsligt kom en stark känsla av lättnad över mig, och jag började gråta. Verkligen gråta. Det är över, det är faktiskt över. Jag fick sätta mig på huk för att känslan var så kraftfull. När jag satt där överöstes jag av tankar i huvudet som: ”Du ska inte skämmas över något du har varit med om. Du är så stark, bara titta på din historia och vart du är idag. Livet kommer att bli så fantastiskt, du har ingen aning.”. Tankar jag valde att tro på. Det kändes som en riktig vändpunkt där i köket, och som ett farväl till allt det jobbiga som har varit i mitt liv. För just precis nu är jag faktiskt fri. En mäktig insikt.

Jag mår äntligen bra, på riktigt

Jag har också lärt mig, och är övertygad om, att allt som händer i mitt liv händer för att föra mig framåt i livet som människa. Jag är aldrig ensam utan det finns högre makter som styr och vakar över mig, en oerhörd trygghet att veta. Det känns underbart skönt att äntligen må bra, på riktigt! 🙂

//A.L

Nykter i 15 dagar

Tro det eller ej men jag har varit nykter i 15 dagar! Wow! Det känns faktiskt så – wow. Nykterheten håller i sig. Senast jag var nykter så här länge var när jag var sjukskriven i våras i år. Så jag känner mig ganska stolt över mig själv just nu. 🙂

Bryta orostankarna

Jag har jobbat mycket på att hålla nere mina stress- och ångestnivåer de senaste två veckorna. Vilket har inneburit att jag hela tiden har varit tvungen att vara uppmärksam på när mina orostankar har börjat fara iväg. Något som händer många gånger dagligen. Så fort de har gjort det har jag hoppat in med min inre rationella röst för att försöka bryta det hela. Ganska utmattande det också, men det har hjälpt mig att hålla mig nykter. Lyckligtvis har det varit ganska lugnt i mitt liv de senaste två veckorna, vilket också har underlättat att hjälpa mig själv att hålla nere mina stress- och ångestnivåer.

En mycket stor lättnad

Jag var inte fullt medveten om det, men jag har varit väldigt orolig över en sak de senaste månaderna. En mycket viktig sak som kunde ha gjort mitt liv mycket svårare om den hade förändrats. Möjligheten att få jobba hemifrån. Jag har gjort det två dagar i veckan de senaste fyra åren, mest för att jag har gått i terapi och då sluppit pendla de dagarna. Men i våras var det prat om att den här möjligheten var på väg att försvinna, främst på grund av eventuella nya riktlinjer om distansarbete på jobbet.

Nu blev det inte så. För någon vecka sedan skrev jag på ett kontrakt med min chef för att få jobba hemifrån två dagar i veckan som gäller i ett år – en mycket stor lättnad! Ärligt talat kändes det som jag kunde andas igen efter att det var över. Jag började le och kände mig faktiskt glad igen. Jag hade inte märkt hur mycket det hade påverkat mig, att inte veta hur det skulle bli med den möjligheten.

För det är mycket utmattande för mig att vara på jobbet bland alla människor, trots att jag sitter i ett eget rum just nu. Efter tre dagar på jobbet behöver jag fyra dagar hemma för att återhämta mig. Jag orkar ingenting efter jobbet de dagarna jag är där. När jag kan jobba hemma orkar jag sköta kost, motion, sömn och sådant som är viktigt för att hålla nere mina stress- och ångestnivåer. Vilket i sin tur hjälper mig att hålla mig nykter. Därför tror jag att en mycket stor anledning till att jag har lyckats att hålla mig nykter så här länge är för att den där delen på jobbet har löst sig.

Husrenovering på G

Igår hade jag ett möte med min snickare, i mitten av januari nästa år är det dags för en ganska stor renovering i huset. Kök, hall och vardagsrum ska renoveras. Han beräknar att det ska ta sex veckor, men den senaste renoveringen sa han skulle ta två månader – den tog fyra månader. Så det där tar jag med en nypa salt. Jag trodde att han skulle sätta igång nu, vecka 44, och att deadline att vara klar skulle vara till jul. För det sa han i oktober när vi pratade. Nu blir det alltså framflyttat till nästa år. Ännu en lättnad faktiskt! För annars hade huset garanterat varit kaos under julen, inte en chans att han hade varit klar tills dess.

Nykter och helg

Så nu känns det otroligt skönt att jag har cirka två och en halv månad innan någon större förändring i mitt liv är planerad. Sedan vet man aldrig vad som händer såklart. Men det känns som att jag har ett perfekt tillfälle nu att fortsätta att jobba med att implementera allt det jag har lärt mig i KBT de senaste fyra åren i mitt liv. Vilket i sin tur innebär att fortsätta att jobba stenhårt på att hålla mig nykter. Det känns bra nu! Och så är det helg. Gött! 🙂

//A.L

Syntetiska droger – nära ett återfall

Då var det fredag igen, tiden går så fort! Det blev ett återfall i onsdags. Under återfallet var det väldigt nära att jag beställde hem syntetiska droger. Jag la beställningen, men däckade innan jag hann att betala – tur det! Känner jag nu i efterhand.

Syntetiska droger – synthacaine

Jag tog väldigt mycket av något som heter synthacaine för några år sedan, ett amfetaminliknande pulver. Under återfallet i onsdags blev jag galet sugen på det pulvret. Det sköna uppiggande ruset som kom när jag snortade i mig det. Men jag hittade inte just synthacaine på nätet, fast det tog inte lång tid innan jag hittade något liknande. Allt finns online. Sedan vet man såklart inte hur bra det är, eller vad det är. Hur som helst, så här i efterhand känns det lite oroande att jag var så nära att beställa hem det. Inte bra.

Telefonsamtalet på fyllan

En annan dum grej jag gjorde på fyllan i onsdags var att svara i telefon. Jag brukar låta bli det när jag har druckit, men då tyckte jag att jag kunde passera som nykter. Så jag pratade en halvtimme med min syster, jag hade nog druckit 3 – 4 stycken 50 centiliters starköl. Men hon märkte inget. Trots det kändes det inte bra dagen efter när jag tänkte på det. För jag minns inte allt jag sa…

Ett återfall i veckan

Usch. Dessa återfall. Jag lyckas hålla nere dem till ett i veckan i alla fall. Men det var riktigt kämpigt innan jag trillade dit i onsdags. Jag var väldigt irriterad på jobbet i tisdags och onsdags. Jag kände hur hela kroppen ville ha alkohol. Jag mådde till och med illa och fick så mycket ångest i onsdags eftermiddag att jag fick gå in på toa för jag höll på att spy. Sista timmen på jobbet kunde jag inte koncentrera mig för att suget efter alkohol var så starkt. Därav återfallet.

Jag drack 5 stycken 50 centiliters starköl i onsdags. Men jag blev inte speciellt bakis dagen efter, mer lugn i kroppen bara. Jag känner mig fortfarande ganska lugn. Det verkar som att suget börjar sätta igång den femte nykterhetsdagen. Får se hur det blir nästa vecka. Jag tänker inte dricka i helgen i alla fall.

Jag vill inte egentligen

Jag vill inte dricka egentligen, det var det enda jag tänkte i onsdags. Jag vill inte. Och säkert därför ångesten blev så stark, av den inre kampen. Jag vill verkligen inte börja ta syntetiska droger igen. Det är det värsta som kan hända. Det har jag inte tagit på flera år. Jag vet inte. Det känns inte som jag har någon större kontroll längre utan jag bara hänger på vad kroppen vill. Usch.

//A.L

Jag känner mig så annorlunda

Det har varit en ganska OK vecka, alkoholmässigt, trots ett återfall i onsdags. Men jag känner mig så annorlunda, så konstig. Som att jag inte passar in någonstans. Jag försökte att vara social i tisdags och onsdags på jobbet, jag satt med kollegorna på fikapauserna och lunchen. För att jag ville det, så jag följde den känslan. Fast det blev inte bra. Därför trillade jag dit i onsdags igen.

Det är ingens fel

Det är ingen som gör eller säger något fel egentligen, det är bara att jag känner mig så annorlunda när jag sitter där och lyssnar på kollegornas liv. Hur de pratar om sina barn, partners, föräldrar och synsätt på världen. Vardagshändelser som alla verkar kunna relatera till, utom jag. Jag förstår det inte, för att jag aldrig har upplevt det.

Mitt liv har för det mesta handlat om överlevnad, mörker, missbruk och ångest. Jag känner ingen samhörighet med någon på jobbet, eller utanför för den delen. Förutom min syster, för hon har upplevt en hel del av det jag har. Och hon har det också svårt i livet, med relationer, ångest och smärtsamma minnen. Jag använder alkohol som flykt, hon använder socker.

Jag känner mig så annorlunda

Jag försöker att inte vara för hård mot mig själv. Att ha förståelse för mig själv för att jag inte är i livet där de flesta är i min ålder. Mina förutsättningar har varit annorlunda. Det hjälper lite, samtidigt förändrar det inte min inre känsla av att vara ensam och felplacerad i världen. Att jag inte hör hemma någonstans.

Jag önskar att den känslan kunde förändras av sig själv, och ibland tror jag att den har det. Som i tisdags när jag ville vara med de andra på fikapausen. Men sedan satt jag där, bland de andra, och kände mig som världens största misstag. Eftersom jag inte vet hur det känns att må bra. Jag hatar det! Och då kommer jag ihåg varför jag föredrar att vara för mig själv. För att jag känner mig så annorlunda bland andra människor.

Återfallet

Så efter återfallet i onsdags drog jag mig undan igen på jobbet. Stängde dörren till mitt rum och undvek de andra på fikapauserna och lunchen. Jag var såklart bakis, men det var inte bara därför. Jag orkar inte med de där känslorna av annorlundahet. De äter upp mig inifrån.

Jag vill egentligen vara social, ha en relation och utvecklas som person. Men ångesten blir för stark. Därför undviker jag folk, för att jag känner mig mer ensam med andra än när jag är för mig själv. Starka obehagliga känslor som oftast leder till återfall, som i onsdags. Då jag försökte vara social, trots stark ångest. Det slutar aldrig bra.

Varför är det så här?

Att vara för mig själv är en lättnad, men på något sätt blir det nog en falsk verklighet där jag tror att jag mår bra. Hur jag ska bryta detta har jag ingen aning om? För jag förstår det inte? Jag vet inte varför jag känner så här? Vad jag vet är att jag känner mig lugnare när jag är för mig själv. Ångesten minskar. Suget efter alkohol minskar och jag har energi till att ta hand om mig själv och mitt hus.

Min överlevnadsstrategi

Med andra ord är jag kvar i ingenmansland. Min strategi för nästa vecka är att strunta i att försöka vara som alla andra. För jag är inte det. Jag är annorlunda. Och om jag tillåter mig själv att göra det jag vet håller nere mina stress- och ångestnivåer, att vara för mig själv, klarar jag kanske av att vara nykter en hel vecka.

Det tråkiga är att detta är en överlevnadsstrategi, jag vet det, och den känns egentligen inte hållbar i det långa loppet. För jag rör mig inte framåt i livet. Men, men. Jag kan inte komma på något annat just nu. En dag i taget.

//A.L