Alla dessa skuldkänslor!

Alla dessa skuldkänslor! Jag hatar dem. Nu har jag varit nykter i elva dagar och hjärnan börjar vakna till liv igen. Jag börjar inse att jag nog har betett mig ganska egoistiskt de senaste veckorna, eller månaderna egentligen. Flash backs börjar dyka upp från olika situationer då folk omkring mig har försökt visa omtanke, tror jag, men jag har bara tyckt att de har varit irriterande.

Chefen

Till exempel det där lönesamtalet, usch. Jag tycker inte om att tänka på det men det tränger sig in i hjärnan ändå. Min chef frågade flera gånger hur jag mådde. Jag tyckte bara att det var jobbigt just då och försökte att undvika att svara. Hon släppte det till slut, jag vet inte om hon nöjde sig med mina svar? Nu känner jag att jag kanske var taskig som inte bemötte henne på ett annat sätt än jag gjorde. Jag vet inte?  Jag har i alla fall en hel del skuldkänslor för hur jag är på jobbet mot henne. Att jag helst undviker henne.

Kollegan

Den där kollegan på jobbet. Jag saknar henne inte, utan det är skönt att slippa hennes drama. Men jag har skuldkänslor för att hon ser så ledsen ut ibland. Samtidigt orkar jag inte vara den personen som ska ta hand om henne och försöka att få henne att må bättre. Det jag har skuldkänslor över är att jag kanske har varit för hård mot henne? Eftersom jag undviker henne helt.

Mamma

Att jag ljugit mamma rakt i ansiktet. Det är en specifik situation jag tänker på. Midsommarafton. Jag har inte berättat för henne om mina alkoholproblem, att jag har gått i behandling och så. Men hon vet att jag inte dricker så mycket längre. På midsommarafton i år frågade hon mig: ”Så du har slutat dricka alkohol helt nu då?”. ”Ja.”, sa jag. Jag var bakis då. Och söp senare på kvällen. Skuldkänslor!

Och alla andra

Och alla andra gånger de senaste månaderna jag har sagt nej till saker, inte svarat i telefonen eller har varit ointresserad av vad andra säger. För att jag har varit bakis eller för att jag har valt att dricka istället.

Alkoholisten i mig

Jag blir verkligen en annan person när jag är mitt uppe i drickandet. Då är jag ganska omedveten om hur mitt beteende påverkar andra. Allt handlar om att skydda alkoholen. Att få det att verka som att jag mår bra så att jag kan dricka i lugn och ro. Jag ljuger utan att blinka och tycker det är helt OK just då. För att alla är fiender som kan ta ifrån mig alkoholen.

Men nu kommer den riktiga baksmällan – alla dessa skuldkänslor.

Alla dessa skuldkänslor

Självklart vill jag bara slippa dem! Fly från alla dessa skuldkänslor. Alltså, dricka alkohol igen. Elva dagar känns faktiskt som en lång tid att ha varit nykter, för mig. Och desto mer klar jag blir i huvudet desto mer inser jag att mitt beteende de senaste månaderna kan komma att få konsekvenser framöver, speciellt på jobbet. Jag kan nog inte undvika min chef för alltid.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det här? Antingen kommer jag att supa ner mig ordentligt, eller att börja känna alla dessa skuldkänslor starkare och starkare. Det känns inte alls bra, och jag vet inte vad jag ska göra?

//A.L