En nykter vecka – det finns hopp

Det har varit lite lugnare på jobbet den här veckan, mest för att jag har avsagt mig vissa arbetsuppgifter för tillfället. Det har hjälpt mig att hålla nere mina stressnivåer och ångest. Vilket i sin tur har hjälpt mig att äntligen ha en nykter vecka, det var ett tag sedan. Fast trots att jag har varit nykter i nio dagar nu känner jag mig fortfarande si sådär måendemässigt.

Den främsta anledningen till att jag inte dricker alkohol idag är för att det inte är värt konsekvenserna. Jag orkar inte liksom. Hade det krisat hade jag säkert druckit. Jag har ingen vidare motivation till att hålla mig nykter egentligen. Jag ser liksom ingen mening, förutom att slippa baksmällan. Just nu räcker det i och för sig.

Ensamheten

Jag antar att jag känner mig ganska ensam just nu. De få människor jag har haft någon typ av relation med de senaste åren har jag brutit helt med det här året. Igår slutade jag till och med att följa dem på Facebook. Jag får ångest bara jag ser deras inlägg eller om de gillar något så jag ser deras namn. Och jag ångrar inte att jag har brutit med dem. Det enda jag ångrar är att jag brydde mig så mycket om dem, för de kände helt klart inte likadant. En smärtsam insikt som jag håller på att bearbeta.

Hoppet

Så nu befinner jag mig i något slags vakuum. Tack gode Gud för min syster och min mamma. Mest för min syster. Utan henne vet jag inte vad jag hade gjort. Men, jag har hopp. Det finns där någonstans i mörkret. Jag är inte blind för allt positivt i mitt liv, allt jag har tagit mig igenom och hur mitt liv faktiskt är otroligt bra på många sätt. Det är det här med relationer jag inte har listat ut än. Det är den biten som gör att jag känner mig så misslyckad.

Fast allt känns väldigt ensamt och tungt just nu och jag har svårt att se hur mitt liv någonsin kommer att bli något annat än vad det är idag, är jag övertygad om att det kommer att förändras – någon gång och på något sätt. Jag har väldigt svårt att tro att jag har gått igenom allt jag har bara för att jag ska förbli ensam och fast i den här kampen mot alkohol, stress och ångest i resten av mitt liv. Att det ska vara dominerande. Det måste finnas något mer.

En nykter vecka

Hur som helst, en nykter vecka har det varit. Tung, men bättre än veckorna innan den här. Hoppet finns om att det kommer att vända. Jag får försöka att fokusera på det. Och nu är det bara EN VECKA kvar till min SEMESTER. Det ska till och med bli sol och varmt nästa vecka. Så det finns ljusglimtar att hålla fast vid. En dag i taget. 🙂

//A.L

Mitt i en svacka

De senaste två veckorna har jag befunnit mig mitt i en svacka. Det har varit mycket negativa tankar, ångest och alkohol. Mestadels på grund av jobbet, det höga tempot och pressen jag har känt där de senaste månaderna. Det knäckte mig till slut. Det har varit riktigt kämpigt, men jag tror jag är på väg uppåt nu.

Trots att jag har mått riktigt dåligt har jag dragit iväg mig själv till jobbet i alla fall. Jag har varit ärlig mot min chef om hur jag har mått, förutom alkoholbiten, och förklarat att jag inte kan prestera på min vanliga nivå just nu. Hon har varit stöttande och förstående. Så det har gjort det hela lite lättare.

Vad har jag lärt mig av det här? Att jag fortfarande är i en process där jag håller på att lära känna mig själv och mina gränser. Jag är inte så stark som jag tror ibland. Samtidigt hanterar jag mitt mående bättre nu än för några år sedan. Jag börjar också inse att det inte är farligt att berätta om mina svagheter för andra människor, alla är inte ute efter att använda dem emot mig. Tvärtom, det finns faktiskt vänliga själar i den här världen som vill mig väl.

Så, jag har varit mitt en svacka de senaste två veckorna, men det känns som det värsta är över. Jag är trött och känner mig lite svag just nu, fast också försiktigt hoppfull om att det kommer att bli bättre framöver. Och om två veckor har jag äntligen semester! En sådan lättnad och något jag verkligen ser fram emot! 🙂

//A.L