Alkoholen lockar, fysiskt nykter – mentalt onykter

Alkoholen lockar hela tiden, men jag har stått emot i 31 dagar idag. Jag har velat dricka alkohol flera gånger under veckan, bestämt mig för att ikväll gör jag det. Eller imorgon får det bli. Fantiserat, längtat, sedan har det hänt något som har hindrat mig. Eller så har jag vaknat på morgonen och varit så glad över att inte vara bakis att jag har bestämt mig för att inte dricka den dagen, fast jag hade planerat att göra det sedan innan.

Men trots att jag är fysiskt nykter tänker jag på att dricka alkohol varje dag och varje kväll. Tankarna på alkohol är konstant i bakhuvudet, som en hemlig vän. Alkohol är det första jag tänker på när jag vaknar – drack jag igår? Nej, vad skönt! Och det sista jag fantiserar om innan jag somnar – att dricka alkohol, den varma brännande känslan i halsen, spritsmaken, ruset, att bli full. Jag saknar alkoholen varje kväll, men jag är glad att jag inte har fallit för lockelsen varje morgon.

Alkoholen lockar – i garderoben

Igår organiserade jag om i min garderob. Tyvärr hittade jag en liten kartong som jag hade gömt undan i ett hörn. Jag visste med en gång vad som var i den när jag såg den, och det kändes som jag fick ett slag i magen, en massa små souvenirspritflaskor. Jag kom ihåg att jag hade druckit igenom dem en gång för länge sedan under ett idiotsug. Men jag kom inte ihåg om jag hade druckit ur alla. Det hade jag inte. Skit också!

Jag såg några små flaskor med sprit i där i den lilla kartongen, men jag ville inte fastna där. Utan jag stängde kartongen och gömde undan den ganska snabbt. Men, nu vet jag att jag har några små spritflaskor i garderoben – med sprit i! Och de pratar med mig! Nu hoppas jag att jag inte ska råka ut för ett akutsug som gör att jag helt tappar fattningen och dyker på dem. Samtidigt vill jag inte tömma de små flaskorna. Jädra alkohol!

Nykter eller onykter?

Jag vet inte hur länge det här kommer att hålla? Hur länge jag kommer att klara att stå emot denna konstanta ström av alkoholtankar och yttre lockelser. Det känns inte så stabilt. Det är verkligen en dag i taget. Ibland får jag bryta ner det ännu mer, när jag har blivit triggad av något. Då gäller det att stå emot med alla krafter jag har. För alkoholen lockar hela tiden, dygnet runt.

Men, idag ska jag i alla fall hålla mig fysiskt nykter. Mentalt däremot, vet jag inte om jag är så himla nykter. Hur det nu går ihop sig? En mycket underlig känsla.

//A.L

Mitt andra jag

Det blev riktigt jobbigt där ett tag, kändes som att jag skulle gå sönder. Men jag lyckades att ta mig ur den senaste omgången av nedstämdhet och supande också, trots mitt andra jag. Nu har jag varit nykter i 16 dagar. Fast suget efter alkohol och drickatankarna börjar smyga sig på igen. Jag har varit kluven hela veckan på om jag ska dricka imorgon eller inte. Bestämde mig först när jag vaknade idag, att nej. Jag ska inte dricka imorgon.

En dag i taget

Jag försöker påminna mig själv om att ta en dag i taget. För när jag börjar fara för långt fram i tiden blir det inte bra. Det där med att vara nykter i tre månader, som jag fick råd om när jag pratade med Alkohollinjen, känns fortfarande omöjligt. Även om jag inte kommer dricka imorgon, har jag en sjunkande känsla i kroppen som säger att jag är på väg mot ett ”återfall”. Jag säger ”återfall” för att jag inte känner mig som en nykter person.

Mitt andra jag

Det känns som att det bor en annan person inom mig, mitt andra jag. Ibland är den personen tyst och lugn. Det är då jag känner mig stark, fri, nykter och kan andas med lätthet. Som jag har känt mig nu ett litet tag. Tyvärr varar den friden aldrig länge. Den här gången märkte jag att mitt andra jag åter igen hade vaknat till liv när de här tankarna började komma:

”Nu har du varit nykter länge. Du ser, du kan vara nykter. Du har inga alkoholproblem. Det är OK att dricka ibland. Det förtjänar du. Det är inte så att du skadar någon annan när du dricker. Du har din hälsa, jobb, hus, bil, bra ekonomi. Varför gör du en sådan stor grej av det här. Drick om du vill, herregud! Du dricker säkert mindre än många andra.” Och så vidare…

Jag hör detta, men känner att jag egentligen inte vill dricka. Sluta liksom. Tyst. Lägg av! Vart kommer de här tankarna ifrån? Varför kommer dem? Jag förstår det inte, inte när mitt liv känns bra. Hur som helst så kommer dem alltid till slut, oftast som en blixt från klar himmel.

Kriget

När tankestormen sätter igång, när mitt andra vaknat till liv igen. Då krymper jag, med en gång. Jag känner mig alltid pytteliten och extremt underlägsen mitt andra jag. Trots att jag precis innan tankestormen satt igång känt mig stark och mått bra. Jag försöker att kämpa emot. Debatten i huvudet, att dricka eller inte dricka, är utmattande! Mitt andra jag vinner alltid. För till slut orkar jag inte stå emot. Efter ett tag känns det som att det enda sättet att lugna ner mitt andra jag, att få frid i kropp och sinne igen, är att supa till det. Där är jag nu.

För den här gången har jag ingen yttre händelse att skylla på. Renoveringen är över. Det är lugnt omkring mig privat. Det är lugnt på jobbet, jag har faktiskt fått det bättre där än på länge. Den här gången är det mitt andra jag som har krupit fram, rört till det i mitt huvud och nu övertygat mig om att den enda vägen till inre stillhet igen är att supa till det. Troligtvis blir det nästa vecka.

Så sjukt!

Det känns verkligen så sjukt detta! För det känns som att jag kommer att supa (för jag har faktiskt inte gjort det än, även om det känns så) för att lugna ett gapigt och skrikigt barn inom mig. Inte för att jag egentligen vill dricka alkohol. Jag vet om konsekvenserna, och det är inget jag ser fram emot.

Trots det känns det som att den enda utvägen ur denna utmattande inre kamp är att dricka alkohol. Annars känns det som att den kommer att pågå i all oändlighet. Och det orkar jag inte med! Den stör mig så enormt i mitt dagliga liv. Därför känns en fylla som ett lågt pris att betala för att slippa det här inre kriget med mitt andra jag, ett tag i alla fall.

//A.L

Några dagar utan alkohol i ingenmansland

Nu har det gått några dagar utan alkohol för mig. Jag drack senast i onsdags. Det känns bra och jag är ovanligt lugn i kroppen. Jag har inte haft några alkoholdrömmar, sug efter alkohol eller ovanligt mycket ångest de senaste dagarna. Det känns lite underligt på något sätt. Som lugnet före stormen.

Hur mår jag egentligen?

Även om suget efter alkohol är dämpat just nu tänker jag mycket på hur det kommer att bli framöver med mitt drickande, både nästa vecka och längre fram. Hur länge kommer jag att hålla mig nykter den här gången? Hur stora alkoholproblem har jag egentligen? Överdriver jag kanske? Eller är det allvarligare än jag förstår? Det är svårt för mig att uppfatta faktiskt.

Vad jag vet är att jag har lyckats mycket väl i att isolera mig från omvärlden. På jobbet är jag minimalt social. Jag umgås inte med någon privat, förutom min närmsta familj ibland på helgerna. Det enda sättet jag har för att ventilera mina tankar, känslor och upplevelser är den här bloggen. Och jag jag orkar inte ha det på något annat sätt just nu. Samtidigt gör min isolering det svårt för mig att veta hur jag mår.

Ensam i ingenmansland

Det känns som jag är i något slags ingenmansland just nu. Jag har bara stannat upp i mitt liv. Väntar på att något ska hända som får mig att komma till insikt om vad jag behöver göra för att komma vidare. För jag har ingen aning? Jag trodde verkligen inte att jag skulle vara mer isolerad idag än vad jag var för fyra år sedan när jag påbörjade min resa mot nykterhet dock.

Hur som helst, jag får fokusera på att jag nu har klarat av några dagar utan alkohol. Jag har inga planer på att dricka i helgen. Idag ska jag åka och styrketräna sedan kommer mamma, hennes sambo och min syster på fika. Jag ska försöka ta någon promenad också. Annars blir det en helg med ”Me, myself and I.” igen. Det känns faktiskt ganska skönt. Jag får gör det bästa av den här tiden i ingenmansland helt enkelt.

//A.L

 

 

 

Återfall dag tre

Det går inte så bra med nykterheten just nu. Jag är inne på återfall dag tre idag. Jag drattade dit i måndags, det slutade med att jag drack en flaska vin då. Jag var ganska seg och trött igår, trillade in på jobbet kvart över åtta. Men jag tog mig igenom dagen igår, med möten och allt, utan några frågor från någon.

Igår

Jag hade två öl kvar från återfallet i måndags som jag drack igår. Ölen gjorde mig sömnig ganska snabbt, därför gick jag och la mig halv sju igår. För att kunna sova igenom hela natten tog jag lite Theralen. Jag vet att jag får en typ av baksmälla av den med för jag blir väldigt trött dagen efter att jag har tagit Theralen. Men jag ville inte vakna mitt i natten och inte kunna sova. Så idag har jag känt mig ungefär lika bakis som igår.

Idag

Och idag. Ja, eftermiddagarna är värst när det kommer till suget efter alkoholen. Det drar igång rejält i kroppen då. Och nu tänker jag att jag ändå är igång och dricker så jag kan väl lika väl köra på en dag till. Jag känner inte att jag har druckit klart än. Så idag köpte jag fyra 50 centiliters starköl innan jag åkte hem från jobbet.

Det var lite jobbigt att köpa de där starkölen på Systembolaget idag faktiskt. Jag brukar bli ganska paranoid på Systembolaget här hemma när jag handlar där, jag tror att de har superkoll på vem som är där ofta och så. Därför handlar jag ibland på Systembolaget i staden där jag jobbar, för det blir inte lika ofta där. Men idag satt samma kassörska i kassan som har suttit där de senaste tre gångerna jag handlat på Systembolaget i staden jag jobbar. Och idag kändes det som hon tittade lite så där, aha ok du har alkoholproblem, på mig. Och det kändes så jobbigt!!

Återfall dag tre

Hur som helst, återfall dag tre alltså. Jag hoppas att detta är sista dagen jag dricker alkohol på ett tag sedan. För på fredag och lördag ska jag träffa folk så då känner jag att jag behöver vara nykter dagen innan. Vi får se vad som händer. Ärligt talat är min motivation till nykterhet inte speciellt hög just nu.

//A.L

Alkoholen vann – igen

Jag vet inte vad jag ska säga? Alkoholen vann – igen. Jag försökte verkligen stå emot idag och det gick OK, tills en timme innan jag skulle sluta jobba. Det blev en jobbig situation på jobbet, jag blev irriterad och suget efter alkohol drog ner mig helt under ytan. Jag orkade inte stå emot längre.

Så fort jag hade loggat ut från jobbet var det bara att hoppa in i bilen och köra till Systembolaget. Jag köpte en flaska vin och två 50 centiliters starköl. Egentligen ville jag ha vodka, men jag blir så dålig av sprit. Det tar flera dagar att återhämta sig för mig. Och med tanke på att jag har möte nästan hela dagen imorgon fick jag kompromissa med mig själv. Jag köpte även cigaretter, så dumt. Det hör till återfallen på sistone på något sätt.

Jag kände mig som en robot när jag for omkring och inhandlade alkohol och tobak. Som om någon hade tagit kontrollen över mig. Nu sitter jag här hemma i vardagsrummet och pimplar vin, klockan fyra på eftermiddagen. Jag ser inte fram emot morgondagen. Men jag har klarat mig igenom värre saker bakis, så jag överlever. Och nu när jag har trillat dit igen tänker jag i alla fall försöka njuta av den kommande fyllan… För alkoholen vann – igen.

//A.L