Några dagar utan alkohol i ingenmansland

Nu har det gått några dagar utan alkohol för mig. Jag drack senast i onsdags. Det känns bra och jag är ovanligt lugn i kroppen. Jag har inte haft några alkoholdrömmar, sug efter alkohol eller ovanligt mycket ångest de senaste dagarna. Det känns lite underligt på något sätt. Som lugnet före stormen.

Hur mår jag egentligen?

Även om suget efter alkohol är dämpat just nu tänker jag mycket på hur det kommer att bli framöver med mitt drickande, både nästa vecka och längre fram. Hur länge kommer jag att hålla mig nykter den här gången? Hur stora alkoholproblem har jag egentligen? Överdriver jag kanske? Eller är det allvarligare än jag förstår? Det är svårt för mig att uppfatta faktiskt.

Vad jag vet är att jag har lyckats mycket väl i att isolera mig från omvärlden. På jobbet är jag minimalt social. Jag umgås inte med någon privat, förutom min närmsta familj ibland på helgerna. Det enda sättet jag har för att ventilera mina tankar, känslor och upplevelser är den här bloggen. Och jag jag orkar inte ha det på något annat sätt just nu. Samtidigt gör min isolering det svårt för mig att veta hur jag mår.

Ensam i ingenmansland

Det känns som jag är i något slags ingenmansland just nu. Jag har bara stannat upp i mitt liv. Väntar på att något ska hända som får mig att komma till insikt om vad jag behöver göra för att komma vidare. För jag har ingen aning? Jag trodde verkligen inte att jag skulle vara mer isolerad idag än vad jag var för fyra år sedan när jag påbörjade min resa mot nykterhet dock.

Hur som helst, jag får fokusera på att jag nu har klarat av några dagar utan alkohol. Jag har inga planer på att dricka i helgen. Idag ska jag åka och styrketräna sedan kommer mamma, hennes sambo och min syster på fika. Jag ska försöka ta någon promenad också. Annars blir det en helg med ”Me, myself and I.” igen. Det känns faktiskt ganska skönt. Jag får gör det bästa av den här tiden i ingenmansland helt enkelt.

//A.L

 

 

 

Återfall dag tre

Det går inte så bra med nykterheten just nu. Jag är inne på återfall dag tre idag. Jag drattade dit i måndags, det slutade med att jag drack en flaska vin då. Jag var ganska seg och trött igår, trillade in på jobbet kvart över åtta. Men jag tog mig igenom dagen igår, med möten och allt, utan några frågor från någon.

Igår

Jag hade två öl kvar från återfallet i måndags som jag drack igår. Ölen gjorde mig sömnig ganska snabbt, därför gick jag och la mig halv sju igår. För att kunna sova igenom hela natten tog jag lite Theralen. Jag vet att jag får en typ av baksmälla av den med för jag blir väldigt trött dagen efter att jag har tagit Theralen. Men jag ville inte vakna mitt i natten och inte kunna sova. Så idag har jag känt mig ungefär lika bakis som igår.

Idag

Och idag. Ja, eftermiddagarna är värst när det kommer till suget efter alkoholen. Det drar igång rejält i kroppen då. Och nu tänker jag att jag ändå är igång och dricker så jag kan väl lika väl köra på en dag till. Jag känner inte att jag har druckit klart än. Så idag köpte jag fyra 50 centiliters starköl innan jag åkte hem från jobbet.

Det var lite jobbigt att köpa de där starkölen på Systembolaget idag faktiskt. Jag brukar bli ganska paranoid på Systembolaget här hemma när jag handlar där, jag tror att de har superkoll på vem som är där ofta och så. Därför handlar jag ibland på Systembolaget i staden där jag jobbar, för det blir inte lika ofta där. Men idag satt samma kassörska i kassan som har suttit där de senaste tre gångerna jag handlat på Systembolaget i staden jag jobbar. Och idag kändes det som hon tittade lite så där, aha ok du har alkoholproblem, på mig. Och det kändes så jobbigt!!

Återfall dag tre

Hur som helst, återfall dag tre alltså. Jag hoppas att detta är sista dagen jag dricker alkohol på ett tag sedan. För på fredag och lördag ska jag träffa folk så då känner jag att jag behöver vara nykter dagen innan. Vi får se vad som händer. Ärligt talat är min motivation till nykterhet inte speciellt hög just nu.

//A.L

Alkoholen vann – igen

Jag vet inte vad jag ska säga? Alkoholen vann – igen. Jag försökte verkligen stå emot idag och det gick OK, tills en timme innan jag skulle sluta jobba. Det blev en jobbig situation på jobbet, jag blev irriterad och suget efter alkohol drog ner mig helt under ytan. Jag orkade inte stå emot längre.

Så fort jag hade loggat ut från jobbet var det bara att hoppa in i bilen och köra till Systembolaget. Jag köpte en flaska vin och två 50 centiliters starköl. Egentligen ville jag ha vodka, men jag blir så dålig av sprit. Det tar flera dagar att återhämta sig för mig. Och med tanke på att jag har möte nästan hela dagen imorgon fick jag kompromissa med mig själv. Jag köpte även cigaretter, så dumt. Det hör till återfallen på sistone på något sätt.

Jag kände mig som en robot när jag for omkring och inhandlade alkohol och tobak. Som om någon hade tagit kontrollen över mig. Nu sitter jag här hemma i vardagsrummet och pimplar vin, klockan fyra på eftermiddagen. Jag ser inte fram emot morgondagen. Men jag har klarat mig igenom värre saker bakis, så jag överlever. Och nu när jag har trillat dit igen tänker jag i alla fall försöka njuta av den kommande fyllan… För alkoholen vann – igen.

//A.L

Matfrossa – min viktresa och matmissbruk

Igår åt och åt och åt jag ännu mer. Jag hade matfrossa hela gårdagen kort sagt. Chips, ostbågar, popcorn, chokladmuffins, mat med mera. Jag rättfärdigade det hela med att jag i alla fall inte drack alkohol. Och genom att tänka att jag har varit ganska duktig den här veckan så att jag förtjänar faktiskt att skämma bort mig själv en dag.

Min viktresa

Min vikt. Enligt mitt BMI är jag överviktig just nu. Jag väger cirka 72 kilo och är 160 centimeter lång. För fyra år sedan vägde jag 57 kilo, för 2 år sedan vägde jag 88 kilo. Men under majoriteten av mitt liv har jag varit normalviktig, kanske några extra kilo.

Anledningen till att jag vägde 57 kilo för fyra år sedan var på grund av mitt missbruk. Anledningen till att jag vägde 88 kilo för två år sedan var på grund av de antidepressiva tabletterna jag åt, de ökade min aptit extremt mycket.

Jag slutade äta antidepressiva tabletter för cirka två år sedan, mestadels på grund av min viktuppgång. Jag trodde att jag skulle rasa i vikt efter jag hade slutat äta dem, men nej. Några månader efter att jag hade slutat med tabletterna körde jag igång med LCHF, då rasade jag i vikt. Jag gick ner 20 kilo på ett år. Nu har jag gått upp några kilo igen, eftersom jag inte äter lika strikt LCHF längre.

Min relation till mat

Min mamma har bantat så länge jag kan minnas. Vilket har gjort mig väldigt medveten om min egen vikt. Under mina tonår bantade jag, hetsåt och stoppade fingrarna i halsen och svalt mig själv i perioder. Tillsammans med mitt alkoholmissbruk resulterade det i att jag fick väldigt mycket vitaminbrister i omgångar.

Jag har aldrig fått behandling för någon ätstörning och jag tycker inte att jag har haft det heller. Utan för mig, under mina tonår, blev min relation till mat ett sätt att försöka kontrollera min ångest. Det är så jag ser på det.

Idag är jag väldigt viktmedveten och försöker att inte gå upp eller ner för mycket i vikt. Ibland har jag dagar, som igår, fyllda av matfrossa. Andra dagar kan jag knappt äta. Men oftast äter jag ändå ganska normalt. Jag vet hur det känns att ha vitaminbrist, det är inte kul. Så jag försöker att få i mig allt jag behöver. Därför vill jag påstå att min relation till min vikt och mat idag är ganska hälsosam.

Under sommaren har jag varit lite väl liberal i vad jag har ätit dock, om jag tänker LCHF. Jag vill gärna gå ner fem kilo, de kilona jag har gått upp sedan min senaste viktnedgång. Så jag ska försöka att äta lite mer strikt LCHF från och med idag. Med andra ord, gårdagens matfrossa var den sista på ett bra tag (förhoppningsvis).

//A.L

Ett litet återfall till

Det blev ett litet återfall till igår. Efter jobbet igår, runt ett, slank de resterande två starkölen ner tillsammans med min lunch. Jag drack dem ganska snabbt vilket resulterade i att jag somnade och sov några timmar.  Det var egentligen inte direkt gott att dricka dem utan det kändes mer som ett tvångsbeteende. Jag hade ett sug efter alkohol, samtidigt som jag ville bli av med de där ölen. När jag vaknade på kvällen kändes det som en lättnad att ölen var borta.

Förlåt mig själv

Idag känner jag mig fortfarande lite seg och trött, men också som att jag kan andas igen. Jag vill inte hålla på så här. Det är utmattande. Samtidigt vill jag inte vara för hård mot mig själv och gå ner mig i skuldbeläggande och skam. Det tjänar ingenting till. Den enda jag skadar är mig själv, både när jag dricker och när jag straffar mig själv för det.

Jag ska verkligen försöka att hålla mig nykter längre än någon vecka denna gången. Fast jag ska inte tänka för långt fram heller, då känns det bara omöjligt. Det viktigaste för mig nu, för att ge mig själv en ärlig chans till nykterhet, är att hålla nere min stressnivå.

Mindre stress, färre återfall

Jag är extremt sårbar för stress har jag lärt mig i terapin. Och det märker jag. Min stress- och ångestnivå sköt i höjden i tisdags och i torsdags när jag utsattes för, i min värld, en väldigt hög stress. Jag är glad att jag tog mig igenom det och jag tänker inte undvika allt som är obehagligt. Däremot är det viktigt nu att jag fortsätter att känna efter vart mina gränser går när det gäller stressen. Så att jag kan lära mig att hantera stress bättre och hålla nere mina stressnivåer.

För trots att jag har druckit två dagar denna vecka är jag ändå lite stolt över mig själv. Dels för att jag genomförde bilförsäljningen själv och för att jag faktiskt gick på inspirationsdagen på jobbet. Tankarna fanns att strunta i båda två eftersom de här två sakerna skapade sjukt höga stress- och ångestnivåer inom mig. Men jag gjorde dem ändå, på mitt sätt.

Dagen idag

Idag ska jag ta det lugnt och försöka få lite saker gjorde här hemma. Kanske åka och handla och förtidsrösta. Jag tror att mamma och hennes sambo kommer att svänga förbi för att hämta en stege jag har lånat, så kanske det blir en liten fika där. En dag i taget.

//A.L