Alkoholen vann – igen

Jag vet inte vad jag ska säga? Alkoholen vann – igen. Jag försökte verkligen stå emot idag och det gick OK, tills en timme innan jag skulle sluta jobba. Det blev en jobbig situation på jobbet, jag blev irriterad och suget efter alkohol drog ner mig helt under ytan. Jag orkade inte stå emot längre.

Så fort jag hade loggat ut från jobbet var det bara att hoppa in i bilen och köra till Systembolaget. Jag köpte en flaska vin och två 50 centiliters starköl. Egentligen ville jag ha vodka, men jag blir så dålig av sprit. Det tar flera dagar att återhämta sig för mig. Och med tanke på att jag har möte nästan hela dagen imorgon fick jag kompromissa med mig själv. Jag köpte även cigaretter, så dumt. Det hör till återfallen på sistone på något sätt.

Jag kände mig som en robot när jag for omkring och inhandlade alkohol och tobak. Som om någon hade tagit kontrollen över mig. Nu sitter jag här hemma i vardagsrummet och pimplar vin, klockan fyra på eftermiddagen. Jag ser inte fram emot morgondagen. Men jag har klarat mig igenom värre saker bakis, så jag överlever. Och nu när jag har trillat dit igen tänker jag i alla fall försöka njuta av den kommande fyllan… För alkoholen vann – igen.

//A.L

Alla dessa skuldkänslor!

Alla dessa skuldkänslor! Jag hatar dem. Nu har jag varit nykter i elva dagar och hjärnan börjar vakna till liv igen. Jag börjar inse att jag nog har betett mig ganska egoistiskt de senaste veckorna, eller månaderna egentligen. Flash backs börjar dyka upp från olika situationer då folk omkring mig har försökt visa omtanke, tror jag, men jag har bara tyckt att de har varit irriterande.

Chefen

Till exempel det där lönesamtalet, usch. Jag tycker inte om att tänka på det men det tränger sig in i hjärnan ändå. Min chef frågade flera gånger hur jag mådde. Jag tyckte bara att det var jobbigt just då och försökte att undvika att svara. Hon släppte det till slut, jag vet inte om hon nöjde sig med mina svar? Nu känner jag att jag kanske var taskig som inte bemötte henne på ett annat sätt än jag gjorde. Jag vet inte?  Jag har i alla fall en hel del skuldkänslor för hur jag är på jobbet mot henne. Att jag helst undviker henne.

Kollegan

Den där kollegan på jobbet. Jag saknar henne inte, utan det är skönt att slippa hennes drama. Men jag har skuldkänslor för att hon ser så ledsen ut ibland. Samtidigt orkar jag inte vara den personen som ska ta hand om henne och försöka att få henne att må bättre. Det jag har skuldkänslor över är att jag kanske har varit för hård mot henne? Eftersom jag undviker henne helt.

Mamma

Att jag ljugit mamma rakt i ansiktet. Det är en specifik situation jag tänker på. Midsommarafton. Jag har inte berättat för henne om mina alkoholproblem, att jag har gått i behandling och så. Men hon vet att jag inte dricker så mycket längre. På midsommarafton i år frågade hon mig: ”Så du har slutat dricka alkohol helt nu då?”. ”Ja.”, sa jag. Jag var bakis då. Och söp senare på kvällen. Skuldkänslor!

Och alla andra

Och alla andra gånger de senaste månaderna jag har sagt nej till saker, inte svarat i telefonen eller har varit ointresserad av vad andra säger. För att jag har varit bakis eller för att jag har valt att dricka istället.

Alkoholisten i mig

Jag blir verkligen en annan person när jag är mitt uppe i drickandet. Då är jag ganska omedveten om hur mitt beteende påverkar andra. Allt handlar om att skydda alkoholen. Att få det att verka som att jag mår bra så att jag kan dricka i lugn och ro. Jag ljuger utan att blinka och tycker det är helt OK just då. För att alla är fiender som kan ta ifrån mig alkoholen.

Men nu kommer den riktiga baksmällan – alla dessa skuldkänslor.

Alla dessa skuldkänslor

Självklart vill jag bara slippa dem! Fly från alla dessa skuldkänslor. Alltså, dricka alkohol igen. Elva dagar känns faktiskt som en lång tid att ha varit nykter, för mig. Och desto mer klar jag blir i huvudet desto mer inser jag att mitt beteende de senaste månaderna kan komma att få konsekvenser framöver, speciellt på jobbet. Jag kan nog inte undvika min chef för alltid.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det här? Antingen kommer jag att supa ner mig ordentligt, eller att börja känna alla dessa skuldkänslor starkare och starkare. Det känns inte alls bra, och jag vet inte vad jag ska göra?

//A.L

Återfall, återfall, återfall igen

Då var det dags igen. Återfall igen. Jag har druckit kanske 12 centiliter vodka just nu. Klockan är 15:05. Det var en skitdag på jobbet. Den började helt ok men sedan hade vi ett möte som var jättejobbigt och lite senare när jag gick in i fikarummet satt min före detta närmsta kollega där och pratade med andra kollegor som att jag aldrig existerat.

Snälla rädda mig

Det var en jättejobbig dag. Jag klarar inte att stå emot all ångest själv, inte när den blir så stark som idag. Jag vill ha hjälp men skäms för mycket för att be om den. Vem ska jag be om hjälp liksom? Vad ska jag säga? Jag ber och bönar om att någon ska se hur dåligt jag mår och ”rädda mig”. Men jag vet också att den enda som kan göra det är jag. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta dåliga mående?

Jag vet egentligen inte vad mer jag kan säga? Jag har planerat att komma sent imorgon till jobbet. För jag har aldrig sjukskrivit mig på grund av att jag är bakis. Och om jag bara meddelar någon att jag kommer senare så lär det inte bli någon större grej. Så, som vanligt, kommer jag komma undan med detta återfallet också utan att någon märker det.

Idag satt jag på mitt rum och önskade att någon skulle komma och fråga hur det var med mig. Att någon skulle ”rädda mig” från mitt dåliga mående. Jag satt där och bad till Gud, men ingen kom. Hur jag ska lyckas bryta detta dåliga mående jag har fastnat i nu har jag ingen aning om? För trots all terapi och behandling jag har gått igenom de senaste fyra åren vet jag inte hur jag ska lösa detta? Vem jag ska vända mig till?

Återfall igen och mörkret

Det löser sig nog. Det är det jag får hålla fast vid. Det finns en mening med det som händer nu. Detta återfall igen. Allt känns väldigt tungt och mörkt just nu och jag har aldrig känt mig så ensam som jag gör just nu. Men det måste finnas ett syfte med detta. Även om jag inte förstår det här och nu.

Så återfall in progress alltså. Jag hoppas jag inte mår allt för dåligt imorgon…

//A.L

Ett litet återfall till

Det blev ett litet återfall till igår. Efter jobbet igår, runt ett, slank de resterande två starkölen ner tillsammans med min lunch. Jag drack dem ganska snabbt vilket resulterade i att jag somnade och sov några timmar.  Det var egentligen inte direkt gott att dricka dem utan det kändes mer som ett tvångsbeteende. Jag hade ett sug efter alkohol, samtidigt som jag ville bli av med de där ölen. När jag vaknade på kvällen kändes det som en lättnad att ölen var borta.

Förlåt mig själv

Idag känner jag mig fortfarande lite seg och trött, men också som att jag kan andas igen. Jag vill inte hålla på så här. Det är utmattande. Samtidigt vill jag inte vara för hård mot mig själv och gå ner mig i skuldbeläggande och skam. Det tjänar ingenting till. Den enda jag skadar är mig själv, både när jag dricker och när jag straffar mig själv för det.

Jag ska verkligen försöka att hålla mig nykter längre än någon vecka denna gången. Fast jag ska inte tänka för långt fram heller, då känns det bara omöjligt. Det viktigaste för mig nu, för att ge mig själv en ärlig chans till nykterhet, är att hålla nere min stressnivå.

Mindre stress, färre återfall

Jag är extremt sårbar för stress har jag lärt mig i terapin. Och det märker jag. Min stress- och ångestnivå sköt i höjden i tisdags och i torsdags när jag utsattes för, i min värld, en väldigt hög stress. Jag är glad att jag tog mig igenom det och jag tänker inte undvika allt som är obehagligt. Däremot är det viktigt nu att jag fortsätter att känna efter vart mina gränser går när det gäller stressen. Så att jag kan lära mig att hantera stress bättre och hålla nere mina stressnivåer.

För trots att jag har druckit två dagar denna vecka är jag ändå lite stolt över mig själv. Dels för att jag genomförde bilförsäljningen själv och för att jag faktiskt gick på inspirationsdagen på jobbet. Tankarna fanns att strunta i båda två eftersom de här två sakerna skapade sjukt höga stress- och ångestnivåer inom mig. Men jag gjorde dem ändå, på mitt sätt.

Dagen idag

Idag ska jag ta det lugnt och försöka få lite saker gjorde här hemma. Kanske åka och handla och förtidsrösta. Jag tror att mamma och hennes sambo kommer att svänga förbi för att hämta en stege jag har lånat, så kanske det blir en liten fika där. En dag i taget.

//A.L

Återfall, igår var det dags igen

Jag tog ett återfall igår, igen. Jag vet inte ens om jag kan kalla det för återfall längre eller om jag räknas som en aktiv alkoholist? Med tanke på att jag har tagit minst ett återfall i veckan de senaste tre månaderna. Hur som helst så orkade jag inte stå emot igår.

Vägen till återfall

Det var en påfrestande dag på jobbet. Vi hade en så kallad inspirationsdag. Vilket innebar att hela arbetsplatsen var på ett ställe och lyssnade på föreläsningar hela dagen. Det var mycket folk där och jag hade svårt att kunna vara för mig själv. Jag gjorde mitt bästa genom att komma lite senare, så jag slapp den gemensamma frukosten. På lunchen körde jag iväg, bland annat till Systembolaget. Trots det var det riktigt jobbigt. Massa stress och ångest som for runt i min kropp av att tvingas att vara bland allt folk.

Den sista föreläsningen var av en personlig tränare. Självklart hade han massa övningar som alla skulle göra två och två. Jag vägrade. Gick undan. Den sista timmen satt jag bara och fantiserade om att få komma hem och dricka. Längtade efter att få lite lugn inombords.

Återfallet

Det blev en flaska vin. Hade köpt två 50 centiliters starköl också, men jag däckade innan jag hann att påbörja dem. Så dem står i kylen. Jag somnade tidigt, säkert runt sju. Sov bra några timmar, sedan väldigt dåligt resten av natten. När jag vaknade i morse hade jag inte en så farlig baksmälla, jag var mest trött och seg. Det kändes att jag hade druckit igår, men inte överdrivet mycket.

Kommer det bli ett återfall till?

Det första jag tänkte i morse var att jag inte ville dricka de resterande två ölen. Klockan nio vände det och nu vill jag dricka dem. Jag kommer att dricka dem. Funderar på om det räcker med två?

Mamma har frågat mig om jag vill hänga med och shoppa imorgon. Jag har sagt nej, på grund av att jag kommer dricka idag igen. Vilket kommer innebära att jag inte kommer att vara speciellt pigg imorgon. Jag har såklart inte sagt att det är därför.

Jag ska verkligen försöka att skärpa mig efter idag. Satsa på att hålla mig nykter och försöka att inte ge upp så snabbt när suget kommer. För detta är inte hållbart!

//A.L