Det gick ju så bra – återfall

Det var ett tag sedan. Och det gick  så bra – återfall. Men nu. Andra återfallet på några dagar. Ingen överraskning egentligen, detta borde jag förutsett. Stress! Jag visste det var på väg. Mycket som händer på jobbet och mycket som händer privat. Lika med – supa!

Jag känner mig lite besviken på mig själv. För att jag tycker ändå att jag kommit långt med hur jag ser på mig själv. Att jag har mer förståelse för mig själv och mer självkärlek än förut. Trots det, nu när jag befinner mig mitt i en storm lutar jag mig mot min gamle vän – alkoholen. För att varva ner. Jag rättfärdigar det med att jag förtjänar det, för jag är så duktig ju.

Ny chef – lika blind som den förra. Jag kommer bakis till jobbet, ingen som ser. Så som vanligt kommer jag att komma undan med mitt drickande. Jag vet inte vad mer jag kan säga egentligen. Jag vill bara ventilera. Uppdatera mitt framtida jag om hur jag åter igen trillat dit. Informera mig själv om att mitt supande inte har att göra med någon annan individ, som jag ibland trott. Utan att alkoholen och jag – vi har en historia som ingen annan har att göra med. En relation, oberoende av någon annan.

Jag hoppas att jag inte förstör för mig själv nu. För jag har mycket positivt på gång. Vi får se vad som händer.

//A.L

Min första fylla

Första gången jag drack alkohol och blev full var jag 13 år. Min första fylla var ett faktum. Då bodde jag växelvis hos mamma och pappa. En helg var mamma bortrest och då trixade jag till det så att jag kunde vara hemma hos henne själv med en kompis. Mamma trodde att jag var hos pappa och pappa trodde att jag sov över hos en kompis. De pratade inte med varandra, så det var ingen risk att min plan skulle upptäckas.

Min mamma hade massvis av minispritflaskor, som souvenirer, och andra vanliga spritflaskor hemma. Min kompis och jag öppnade en hel del av dem och drack lite ur var och en, sedan fyllde vi på flaskorna med vatten. Så att det inte skulle synas eller märkas.

Min första fylla

Jag blev helt redlös. Jag minns inte mycket av den kvällen mer än att jag drack en massa olika sorters äcklig sprit. Efter ett tag slog alkoholen till ordentligt och jag kunde inte längre stå på benen. Varje gång jag reste mig föll jag bara ihop på golvet igen, det var jättekonstigt. Den största delen av första gången jag drack alkohol och blev full består av en blackout. Jag vaknade i mina egna spyor dagen efter.

Jag försökte att städa undan efter oss, jag skulle inte ens vara hemma hos mamma. Hon misstänkte nog något när hon kom hem för hon frågade mig efteråt om jag hade varit hemma hos henne under helgen, hon hade hittat blöta lakan (som jag hade försökt att tvätta). Men jag sa nej och hon släppte det.

Jag var fast

Efter min första fylla, även om jag mådde för jävligt efteråt och svor att aldrig mer dricka alkohol, var jag fast. Jag började lära mig hur jag kunde sno alkohol från mamma utan att hon märkte det. Och det tog inte lång tid från första gången jag drack alkohol och blev full tills dess att alkoholen blev min räddare i nöden. Min livlina genom tonåren, och resten av livet.

//A.L