Jag känner mig deprimerad, självmordstankar

Jag känner mig deprimerad. Jag vet inte om jag är det men jag har väldigt svårt att komma ut ur mina negativa tankespiraler. Tankespiraler som oftare och oftare slutar i självmordstankar. Jag skulle aldrig ta mitt liv, för att jag skulle aldrig kunna utsätta min mamma och syster för det. Men just nu känns det skönt att fantisera om det ibland. Om hur det skulle kännas att slippa all denna ångest för alltid.

Lugna ner dig

Inatt vaknade jag till och det kändes som jag hade tappat andan. Jag lyckades somna om. När jag vaknade i morse, runt sex, vaknade jag med hjärtklappning och fick börja dagen med att repetera; ”Lugna ner dig, det går över.”. För det är det jag har lärt mig terapin och det jag försöker hålla fast vid, att det går över. Det har det alltid gjort förut.

Självmordsförsöket?

För jag har varit deprimerad en hel del gånger under mitt liv. Det var värst för fyra år sedan. Då gjorde jag ett självmordsförsök, fast jag vet inte om det räknas som det eftersom mitt liv aldrig var i fara (har jag insett nu). Men jag tog en massa sömntabletter en kväll när jag hade druckit en hel del alkohol. Jag var inställd på att jag skulle dö och jag hade skrivit ett avskedsbrev i mobilen. Men jag försov mig bara och åkte till jobbet dagen efter. Några månader senare blev jag inlagd för avgiftning och fick stanna kvar efteråt på grund av mina självmordstankar.

Ljusa stunder

Hur som helst, det känns tungt mestadels av tiden just nu. Ibland lättnar det under dagen och då känns det som jag nog mår bra ändå. Sedan kommer ångesten och skittankarna igen. Jag försöker verkligen att använda mig av verktygen jag har lärt mig i terapin, att inte hänga på tankarna, det är bara tankar inte sanning och så vidare. Men jag vet inte. Jag känner mig deprimerad mer än att jag känner att jag mår bra för tillfället.

Oro på jobbet

Och så jobbet. Min överlevnadsstrategi där är att isolera mig. Vilket har lett till frågande kommentarer från kollegor och oro från min chef. Senast, på mitt lönesamtal, nämnde min chef att ta in en läkare för att hon bättre ska kunna hjälpa mig. Vi bestämde inget då men jag oroar mig lite för hur det kommer bli med det. Ibland säger hon att hon ska göra saker och sedan händer inget. Så jag hoppas att detta är ett sådant tillfälle. Samtidigt skulle jag nog behöva träffa en läkare. Men det är inget jag orkar ta itu med själv. Så jag kommer fortsätta som jag har gjort på jobbet. Så får jag se vad som händer.

Jag är nykter i alla fall

Jag hoppas som sagt att detta dåliga mående kommer att gå över av sig själv. Jag ska försöka att inte grotta ner mig allt för mycket i det mörka i mitt huvud och försöka fokusera på att vara här och nu. Att ta en dag i taget och inte ha så höga krav på mig själv. Förhoppningsvis hjälper det.

Något positivt mitt i allt detta, att jag känner mig deprimerad, är att jag inte har druckit alkohol denna veckan. Jag har inget större sug efter det heller idag. Något jag är väldigt tacksam över. Kanske mitt mående vänder om jag lyckas hålla mig nykter i en lite längre period. Ska verkligen satsa på det. För allt jag vill är att må bra.

//A.L

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *