Mitt andra jag

Det blev riktigt jobbigt där ett tag, kändes som att jag skulle gå sönder. Men jag lyckades att ta mig ur den senaste omgången av nedstämdhet och supande också, trots mitt andra jag. Nu har jag varit nykter i 16 dagar. Fast suget efter alkohol och drickatankarna börjar smyga sig på igen. Jag har varit kluven hela veckan på om jag ska dricka imorgon eller inte. Bestämde mig först när jag vaknade idag, att nej. Jag ska inte dricka imorgon.

En dag i taget

Jag försöker påminna mig själv om att ta en dag i taget. För när jag börjar fara för långt fram i tiden blir det inte bra. Det där med att vara nykter i tre månader, som jag fick råd om när jag pratade med Alkohollinjen, känns fortfarande omöjligt. Även om jag inte kommer dricka imorgon, har jag en sjunkande känsla i kroppen som säger att jag är på väg mot ett ”återfall”. Jag säger ”återfall” för att jag inte känner mig som en nykter person.

Mitt andra jag

Det känns som att det bor en annan person inom mig, mitt andra jag. Ibland är den personen tyst och lugn. Det är då jag känner mig stark, fri, nykter och kan andas med lätthet. Som jag har känt mig nu ett litet tag. Tyvärr varar den friden aldrig länge. Den här gången märkte jag att mitt andra jag åter igen hade vaknat till liv när de här tankarna började komma:

”Nu har du varit nykter länge. Du ser, du kan vara nykter. Du har inga alkoholproblem. Det är OK att dricka ibland. Det förtjänar du. Det är inte så att du skadar någon annan när du dricker. Du har din hälsa, jobb, hus, bil, bra ekonomi. Varför gör du en sådan stor grej av det här. Drick om du vill, herregud! Du dricker säkert mindre än många andra.” Och så vidare…

Jag hör detta, men känner att jag egentligen inte vill dricka. Sluta liksom. Tyst. Lägg av! Vart kommer de här tankarna ifrån? Varför kommer dem? Jag förstår det inte, inte när mitt liv känns bra. Hur som helst så kommer dem alltid till slut, oftast som en blixt från klar himmel.

Kriget

När tankestormen sätter igång, när mitt andra vaknat till liv igen. Då krymper jag, med en gång. Jag känner mig alltid pytteliten och extremt underlägsen mitt andra jag. Trots att jag precis innan tankestormen satt igång känt mig stark och mått bra. Jag försöker att kämpa emot. Debatten i huvudet, att dricka eller inte dricka, är utmattande! Mitt andra jag vinner alltid. För till slut orkar jag inte stå emot. Efter ett tag känns det som att det enda sättet att lugna ner mitt andra jag, att få frid i kropp och sinne igen, är att supa till det. Där är jag nu.

För den här gången har jag ingen yttre händelse att skylla på. Renoveringen är över. Det är lugnt omkring mig privat. Det är lugnt på jobbet, jag har faktiskt fått det bättre där än på länge. Den här gången är det mitt andra jag som har krupit fram, rört till det i mitt huvud och nu övertygat mig om att den enda vägen till inre stillhet igen är att supa till det. Troligtvis blir det nästa vecka.

Så sjukt!

Det känns verkligen så sjukt detta! För det känns som att jag kommer att supa (för jag har faktiskt inte gjort det än, även om det känns så) för att lugna ett gapigt och skrikigt barn inom mig. Inte för att jag egentligen vill dricka alkohol. Jag vet om konsekvenserna, och det är inget jag ser fram emot.

Trots det känns det som att den enda utvägen ur denna utmattande inre kamp är att dricka alkohol. Annars känns det som att den kommer att pågå i all oändlighet. Och det orkar jag inte med! Den stör mig så enormt i mitt dagliga liv. Därför känns en fylla som ett lågt pris att betala för att slippa det här inre kriget med mitt andra jag, ett tag i alla fall.

//A.L

2 reaktioner till “Mitt andra jag”

  1. Känner så mycket med det du skriver! Jag har inte ens börjat mitt nyktra liv! Men måste börja det NU!
    Säg att jag klarar det, säg att jag är stark och att jag förtjänar att vara lycklig, säg att jag inte behöver den där jävla boxen!
    Säg att jag måste börja NU! Tack

    1. Hej Carina.

      Tack för din kommentar.

      Du klarar det! Du är stark! Du förtjänar att vara lycklig! Du behöver inte den där boxen! Det är sanna ord!

      Det finns ingen bättre tidpunkt att börja ett nyktert liv än nu. Jag vet att det är galet svårt att hålla sig nykter dock! Den där inre kampen är inte att leka med. Men, där det finns en vilja finns det en väg! Och du verkar vilja bli nykter låter det som. Det är en bra början.

      Om du vill ha hjälp med nykterhet och sådant, men inte vet vart du ska börja är Alkohollinjen ett bra ställe att ringa till. Jag har ringt dit och dem är bra på att ge råd och lyssna. Man kan vara helt anonym och de ringer upp snabbt tycker jag. Länk dit: https://www.alkohollinjen.se/om-alkohollinjen/

      Jag önskar dig allt väl och hoppas det går bra för dig!

      //A.L

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *