Äntligen semester!

Idag är min första riktiga semesterdag och jag säger bara – äntligen semester! De senaste veckorna, ja månaderna, har varit riktigt kämpiga. Mycket jobbstress, ångest och alkohol. Jag är trött och sliten, det känns i kropp och sinne. Så den här semestern är välbehövlig och mycket efterlängtad!

Ett återfall till

Jag trodde att jag skulle klara mig utan fler återfall tills min semester, men förra veckan var ännu en tuff en och jag trillade dit en gång till i onsdags. Jag köpte två vinflaskor, men drack bara en, för jag ville egentligen inte dricka alkohol utan bara sänka tempot i hjärnan och i kroppen. Som tur var räckte det med en vinflaska för att vagga mig till sömns. Den andra vinflaskan ligger fortfarande i garderoben…

Äntligen semester

Men nu har jag som sagt äntligen semester, fyra veckors ledighet där jag faktiskt inte har något större inplanerat. Jag ska mest fixa i ordning huset inför värderingen jag ska göra, troligtvis i september. Och det här är en ny erfarenhet för mig ska jag berätta, att inte ha något jätteprojekt framför mig att planera (och stressa upp mig) inför. Det känns mycket konstigt. Jag vet knappt vad jag ska göra?

Idag är det riktigt varmt ute, runt 30 grader. Jag har gått en promenad och sedan styrketränat. Det är för varmt för att göra något annat tycker jag så jag har placerat mig framför tv:n faktiskt. Jag har inget direkt sug efter alkohol eller planer på att dricka just nu. En debatt som är skön att slippa ha i huvudet, att också få lite semester ifrån.

Framtidstankar

Mina tankar just nu kretsar mest kring hur hösten kommer att bli. Hur jag vill att den ska bli. Vad jag ska fokusera på i mitt liv framöver. Jag känner nog att det lutar åt att jag behöver bearbeta klart min uppväxt och unga vuxna liv samt att försöka reda ut hur tusan jag ska lösa det här med relationer. Och att ta reda på en gång för alla vad jag egentligen har för typ av problematik, för jag förstår inte riktigt det? Ja, ångest och alkoholmissbruk. Men vad innebär det egentligen?

Så även om jag äntligen har semester snurrar mina tankar vidare, som vanligt. Men jag försöker att hålla mig lugn och leva här och nu. Det ska bli mycket intressant att se hur de här fyra veckorna kommer att utveckla sig. För jag har inte tänkt så mycket på vad jag ska göra under min semester, utan mest försökt att överleva tills min semester. Och nu är den här, nu har jag äntligen semester – från jobbet i alla fall.

//A.L

En nykter vecka – det finns hopp

Det har varit lite lugnare på jobbet den här veckan, mest för att jag har avsagt mig vissa arbetsuppgifter för tillfället. Det har hjälpt mig att hålla nere mina stressnivåer och ångest. Vilket i sin tur har hjälpt mig att äntligen ha en nykter vecka, det var ett tag sedan. Fast trots att jag har varit nykter i nio dagar nu känner jag mig fortfarande si sådär måendemässigt.

Den främsta anledningen till att jag inte dricker alkohol idag är för att det inte är värt konsekvenserna. Jag orkar inte liksom. Hade det krisat hade jag säkert druckit. Jag har ingen vidare motivation till att hålla mig nykter egentligen. Jag ser liksom ingen mening, förutom att slippa baksmällan. Just nu räcker det i och för sig.

Ensamheten

Jag antar att jag känner mig ganska ensam just nu. De få människor jag har haft någon typ av relation med de senaste åren har jag brutit helt med det här året. Igår slutade jag till och med att följa dem på Facebook. Jag får ångest bara jag ser deras inlägg eller om de gillar något så jag ser deras namn. Och jag ångrar inte att jag har brutit med dem. Det enda jag ångrar är att jag brydde mig så mycket om dem, för de kände helt klart inte likadant. En smärtsam insikt som jag håller på att bearbeta.

Hoppet

Så nu befinner jag mig i något slags vakuum. Tack gode Gud för min syster och min mamma. Mest för min syster. Utan henne vet jag inte vad jag hade gjort. Men, jag har hopp. Det finns där någonstans i mörkret. Jag är inte blind för allt positivt i mitt liv, allt jag har tagit mig igenom och hur mitt liv faktiskt är otroligt bra på många sätt. Det är det här med relationer jag inte har listat ut än. Det är den biten som gör att jag känner mig så misslyckad.

Fast allt känns väldigt ensamt och tungt just nu och jag har svårt att se hur mitt liv någonsin kommer att bli något annat än vad det är idag, är jag övertygad om att det kommer att förändras – någon gång och på något sätt. Jag har väldigt svårt att tro att jag har gått igenom allt jag har bara för att jag ska förbli ensam och fast i den här kampen mot alkohol, stress och ångest i resten av mitt liv. Att det ska vara dominerande. Det måste finnas något mer.

En nykter vecka

Hur som helst, en nykter vecka har det varit. Tung, men bättre än veckorna innan den här. Hoppet finns om att det kommer att vända. Jag får försöka att fokusera på det. Och nu är det bara EN VECKA kvar till min SEMESTER. Det ska till och med bli sol och varmt nästa vecka. Så det finns ljusglimtar att hålla fast vid. En dag i taget. 🙂

//A.L

Mitt i en svacka

De senaste två veckorna har jag befunnit mig mitt i en svacka. Det har varit mycket negativa tankar, ångest och alkohol. Mestadels på grund av jobbet, det höga tempot och pressen jag har känt där de senaste månaderna. Det knäckte mig till slut. Det har varit riktigt kämpigt, men jag tror jag är på väg uppåt nu.

Trots att jag har mått riktigt dåligt har jag dragit iväg mig själv till jobbet i alla fall. Jag har varit ärlig mot min chef om hur jag har mått, förutom alkoholbiten, och förklarat att jag inte kan prestera på min vanliga nivå just nu. Hon har varit stöttande och förstående. Så det har gjort det hela lite lättare.

Vad har jag lärt mig av det här? Att jag fortfarande är i en process där jag håller på att lära känna mig själv och mina gränser. Jag är inte så stark som jag tror ibland. Samtidigt hanterar jag mitt mående bättre nu än för några år sedan. Jag börjar också inse att det inte är farligt att berätta om mina svagheter för andra människor, alla är inte ute efter att använda dem emot mig. Tvärtom, det finns faktiskt vänliga själar i den här världen som vill mig väl.

Så, jag har varit mitt en svacka de senaste två veckorna, men det känns som det värsta är över. Jag är trött och känner mig lite svag just nu, fast också försiktigt hoppfull om att det kommer att bli bättre framöver. Och om två veckor har jag äntligen semester! En sådan lättnad och något jag verkligen ser fram emot! 🙂

//A.L